Ja, det är skönt!
Däremot har jag haft diarre varje dag sedan operationen! Det är inte så roligt.. Jag frågade läkaren på operationsdagen om det skulle bli så, men hon sa att det inte skulle det. Nåja, hon ska ringa mig på onsdag och prata om operationen mm, så jag får väl fråga henne då..
Så här var det! Var livrädd under det sista dygnet innan op. Grät i bilen på väg dit och i väntrummet. Skulle vara där 7.50 och fick då byta om till landstingets vackra kläder. Läkaren och narkossköterskan kom och pratade med mig och ställde frågor, och sedan fick jag lägga mig på en brits. Kanyl sattes i armen, och jag rullades till operation. Dit fick maken ej följa med. Men när de märkte hur skärrad jag var sövde de mig direkt, innan de började förbereda mig inför operationen. Fick syrgas, och strax efter det minns jag ej mer. Vaknade upp på samma ställe som jag var på när jag väntade på operationen på morgonen, och där fick maken vänta tills jag vaknade.. Vilket jag gjorde ca klockan halv elva. Operationen hade tagit knappt en timme enligt protokollet (som låg vid min säng tills jag gick hem. Fick komma upp och sitta efter bara någon timme. (Kändes som om det var jättetidigt, men det var riktigt skönt ändå!) Men blev lite yr, så jag la mig igen. En timme senare provade jag igen och mådde då bra. Fick då gå och byta till egna kläder och gå ut i fikarummet. Jag fick smörgås och dricka, men kände inte riktigt för att äta. Strax efter kom förklaringen: Jag spydde. Fick lägga mig i sängen, men mådde helt okej direkt efter att jag spytt. Jag klev upp strax efter och gick och åt. Sedan provade jag att kissa, för det var villkoren för att man skulle få åka hem: att man mådde bra, hade ätit något och hade kissat! MEn jag lyckades inte kissa förrän mååånga timmar senare, klockan sex. Hade jag kissat tidigare hade jag fått åka tidigare. Men så var det!
Fråga du på!
Jag har sövts en gång innan för att operera handleden. Var lika rädd då (är extremt spruträdd och är livrädd för att blir skuren i osv!)..
Ja, min make fick vara med under uppvaket.
Jag somnade direkt, minns inget mer än syrgasmasken. Jag skulle ha fått lugnande innan, men eftersom jag var så upprörd och rädd sövde de mig direkt istället.
Vad är det med sövningsgrejen som skrämmer dig?
Jag minns inte så mycket den första tiden som jag var vaken, var inte så särskilt medveten och har stora minnesluckor. Men enligt journalen klagade jag på smärta ca tre gånger innan jag kom upp och fick byta om (det är alltså inget jag minns, och kan inte ha varit så särskilt hemskt, med andra ord). Efter flera timmar började det göra ont i sidan när jag drog in luft i lungorna och fick då en smärtstillande tablett av sköterskan. Jag fick sedan hem diklofenak och Panodil och skulle ta dem 3 ggr om dygnet. Jag såg till att ta dem var 8:e timme, och blev förvånad över att jag inte had emer ont än jag hade! Slutade med smärtstillande efter bara några dagar.. Och stygnen försvinner av sig själva efter bara några dagar. Jag bytte ju omslagen efter tre dagar, och då kunde jag inte se någon tråd, utan såren såg ut som gamla ärr redan då.
Jag tyckte också det var hemskt innan, men jag måste ändå säga att hela upplevelsen var sååå mycket bättre ään jag föreställt mig!
Jag vet vad du menar, var rädd för det jag med.. Att de kanske står och skrattar åt en eller pratar skit när man sover! 
Nä, men att man helt enkelt inte har en aning om vad de gör egentligen! Och att man kanske inte skulle vakna upp var en stor rädsla. Men inte en större risk! Så liten att läkaren inte ens nämnde det för oss.
Har du pratat med läkaren redan? Annars kanske du kunde be om något lugnande medel att få med dig hem och ta på morgonen innan op?
Jag opererades i Torsby, ett litet nerläggningshotat sjukhus, men där de inte stressade iaf!
Redan samma dag var jag ju uppe och gick. Ingen chans att jag skulle stanna i sängen! Den första dagen hemma sedan var det jobbigt att gå runt. Jag gick mycket framåtlutad pga att det sträckte i såren, och jag fick dessutom hålla i magen, för det sträckte ännu mer när den skumpade runt.. Jag satt mest och såg på TV..
Och det där med att sova var lite konstigt. Direkt jag la mig ner gjorde det riktigt ont när jag andades. Jag ville gärna byta ställning, men det gjorde det inte bättre. Om jag däremot låg kvar i samma ställning avtog smärtan ganska snabbt, och jag blev t o m helt smärtfri framåt morgonen, även när jag bytta ställning!
Sedan stod det någonstans att det tredje dygnet var smärtkulmen. Det tyckte jag var konstigt för den tredje dagen var helt okej. Men sedan på kvällen fick jag bekräftelsen: Då hade jag jätteont när jag skulle lägga mig att sova! Men jag tog en extra Panodil och väntade en halvtimme, och sedan gick det bra. Dagen efter och framöver mådde jag sedan nästan som vanligt!
Men, som sagt, jag hade mycket mindre ont än jag trodde jag skulle ha! Hade mer ont när jag opererat handleden!
För mig var det lite speciellt, jag träffade läkaren som opererade mig redan på akuten. Då behövde hon ju inte boka in någon konsultation, utan hon hade ju redan sett mitt tillstånd.. Det var dessutom hon skrev in mig pga misstänkt inflammation!
Men jag fick tipset från läkaren som skrev ut mig från sjukhuset att jag skulle ringa till operationsplaneraren och be henne kolla upp en bra tid. Då skulle det gå fortare. (Och det gjorde det ju, jag fick hoppa in på en avbokad tid redan 5 dagar senare! Hon tog nästan ärendet personligt, och såg till att jag fick första chansen att opereras på den tiden!)
Har du kollat på länken jag skrev in?
Vissa lugnande är riktigt bra (har lång erfarenhet! ), man blir trött och likgiltig med dem. Då kan de nästan få göra vad som helst med en. Och jag har ändå riktigt svårt att bli full osv!
Jag sövdes med medel i kanylen. Det var alltså inget jag märkte av alls.
Jo, jag hade tub i halsen, och därför är man jättehes när man vaknar!
Det är bättre att få det gjort direkt än att gå och ängslas! Och helst av allt skulle du ju få den minst en vecka innan bröllopet (inom en vecka med andra ord, men det är nog ingen större chans att det blir)!
Ja, jag var sövd hela tiden tuben var inne! Jag frågade narkossköterskan innan om man skulle ha tub, annars hade jag inte vetat om det!
Vilket län bor du i? Om du kan tänka dig att opereras i någon annan stad i ditt län kan det gå fortare!
Nja, kanske inte månader, men däremot veckor..
Hoppas också att du blir bättre!
Godnatt, och fråga mer om du vill!
Tänkte peppa er lite med att ge er en bild på hur mina ärr ser ut nu, en månad efter operationen! De syns så lite nu att jag har fått lägga till pilar på bilden, annars skulle ni nog inte se var de var! (Dessutom har jag ju bristningar efter gravididteten som ser ungefär likadana ut!)
Här finns min mage 
: web.telia.com/~u54520179/Galloperation.jpg
depecha:
De suger ut innehållet i gallblåsan först, och sedan drar de ut den genom navelhålet, då är den som en ballong som man släppt ut luften ur.. Jag har för mig att gallblåsan är stor som ett plommon eller något sådant..?
Men jag hoppas att bilden gör dig lite lugnare - snart nog kommer ju ärren bli osynliga!
Det måste vara skönt att veta att det ska bli gjort, och ungefär när det blir.. men lite trist att vara rädd för att äta på bröllopet!? Nåja, det är ju inget man kan styra över, så man får ju göra det bästa av situationen. Jag kunde inte dricka alkohol på mitt bröllop (var ju gravid), och det var inte heller så roligt.. de andra var ju ordentligt packade och jag var nykter! 
depecha: Ja, alltså egentligen är det ju så hela tiden: Du minns bara vad som hände strax innan, inte vad som händer just nu - så på op-bordet kommer du uppleva vad som händer, men sedan helt plötsligt vaknar du upp och minns inte mer än att du fick en gasmask mot ansiktet, vilket tar ca 2 sek! Sedan har du minneslucka och hela operationen är över!
Det där lät ju fel: Jag menar att när du läggs på operationsbordet kommer du uppleva allt när de gör dig i ordning inför operationen, men det dröjer ju inte alls länge innan de sätter igång och söver dig, strax efter får du gasmask mot ansiktet och har inte ens fattat att de har börjat söva dig! Sedan sover du gott och är inte medveten om någonting!
Jag minns lite svagt att jag fick någonting (vet ej om det var en mask eller bara en slang) "riktad" mot mitt ansikte, alltså de satte ingenting mot ansiktet, utan höll det bara framför.. Och någon pratade något om att detta är bara syrgas.
Sedan minns jag inget mer!
Och jag minns inget om att bli trött eller börja somna, för mig är minnet det att jag blev totalt avskuren - från att vara fullt medveten till mörk sömn.. inget mitt emellan!
depecha: Jag vet vad du menar!
Men jag tror inte du behöver vara rädd för att få panik under tiden som du sövs! Dels ska du ju ha fått lugnande, och dels fungerar ju sömnmedlet som lugnande innan du somnar! Det kommer gå jättebra, och du kommer inte fatta vad som hände när du väl vaknar upp från narkosen!
depecha: När du vaknar har du inte ens någon aning om var du är eller varför du inte ligger hemma i sängen! Men lite senare, när man vaknar upp och blir fullt medvetande och med i spelet igen, då är man nog glad att man överlevt.. och lite ängslig för att det ska börja göra riktigt ont!
Visst kan särskilt kost minska bekymren, men vad jag har hört från flera olika läkare och många olika sajter på internet är att har man fått ett anfall behöver det inte komma tillbaka - men har man fått fler anfall är man dömd till anfall resten av livet om man inte opererar bort blåsan (_även_ om man på olika sätt fått gallblåsan rensad från sten).. Och jag kan nog faktiskt säga att det är värt det att operera bort den istället för att inte kunna äta viss mat, och samtidigt gå och oroa sig för att få anfall igen!
Undrar hur det gick på Myzans bröllop!?
miss Luxor:
Jag har fortfarande diarre, men har inte kunnat fråga min läkare om det då hon varit sjuk!
Men det är inte _akut_ diarre (åtminstone inte den som jag haft), utan jag är lös i magen på morgonen, men sedan är jag riktigt bra i magen under resten av dagen - antingen behöver jag inte gå mer på toa, eller också behöver jag göra behoven igen, men då med en mer fast konsistens. Men morgonen efter är jag lös igen, och så där håller det på.
Men det är ju som sagt inte alls särskilt farligt, och jag har haft det mycket värre!
Oroa dig inte för operationen! Alla riskerar behöva genomgå öppen operation, men som "tur" är är det inget man själv behöver besluta om eller få veta innan de ska göra det! Man är ju ändå sövd när de tar beslutet, så det enda som blir skillnad är ju efteråt. Man får stanna lita längre på sjukan och har väl förmodligen ont längre, men har man inte _mer_ ont än vid en titthålsoperation tycker jag inte alls det är något att oroa sig för! Det är ändå så lindrig smärta att det utan problem går att stå ut med i en vecka minst!
