Nu har man pratat med husläkaren här. Hon hade inte sett röntgenbilderna längre, men eftersom det var en massa stenar så sa hon att hon skulle skicka det vidare till kirurgen.
Jag frågade om andra alternativ, men det verkade det inte finnas för henne =/
Så nu får man väl ackert bita ihop o klara en operation *rädd rädd rädd*
Miss Luxor: Hur mår du idag?
hehe tack ska du ha!
Man överlever väl på nåt vis antar jag. O gör man itne det så dör man smärtfritt iaf haha.. Så jag säger.. usch usch!
Men läkaren hade inte ens sett bilderna frånröntgen än och ändå sa hon bara att det var operation som gällde = ((
Hej Miks.. Alltid skönt att höra med operationerna som gått bra. Jag hade inte heller stenar i gallgångarna så det blir vän antagligen en likadan operation för mig.
Jag är inte rädd för smärtan efteråt eller ärren eller nånting sånt. Jag e rädd för själva sövningsmomentet och att inte vakna igen.
Hur lång tid tog det innan du fick operation? Och vart i landet bor du?
Rystall: Jag frågade inte direkt ut, hon var så stressad, men jag som det var att jag är livrädd för operation ocg frågade om det itne fanns nåt annat sätt att få ut dom och hon sa nej.. verkade inte riktigt lyssna på mig.. Hon var stessad som vanligt, men annaars en väldigt bra läkare.
usch då, stackaren!
Har härt att det e ganska vanligt att få gallsten när man e gravid..
Kan du inte äta, gumman?
Men då tycker jag du ringer husläkaren. nu e det ju dock helg. men ring sjukvårdsupplysningen så kanske det finns nån husläkarakut nu under helgen?
Och säg att du itne kan äta..
Jag har ju oxå problem till och från att inte kunna äta.. Under en vecka i sträck åt jag ingenting,bara drack vatten och blåbärssoppa.. Jag överlevde, men man blir ju matt och slut..
Lider med dig!
Miss Luxor:
Jag hörde av en kompis i USA att där tar spränger de gallsten som ett alternativ.. Men kanske inte har kommit hit än..
Jo, känner igen det där att det blir värre under dagen. Kanske för att man är uppe och rör sig mer och dom små stenarna hoppar omkring? Jag vet faktiskt inte.
Men tycker absolut att du ska åka in annars. För för mig har det hjälpt av den senaste voltaren sprutan jag fått iaf. Så bra som jag mår nu var det länge sen jag kände mig. Fast så kanske man inte ska säga, då halkar man väl dit i natt eller nåt hehe..
Men som sagt, det sätter sig på psyket med att gå och ha ont hela tiden. Åk då hellre in och hoppas att dom gör ett nytt ultraljud akut. Ge dig inte, uta stå på dig tills du får hjälp.
Ja, helt klart!
Jag är lite av en hypokondriker så jag trodde som vanligt det var cancer hehe..
men, det ju egentligen ofarligt som läkaren sa, man dör inte av det, så skönt att det inte var nåt allvarligare..
Men jag kommei nte kunna leva ett normalt liv ändå fram tills efter operationen. Tänker på det hela hela tiden.
Inte ens bröllopet känns ju kul längre heller. Ska gifta mig på midsommarafton. Så jag o gubben har pratat om at ev skjuta upp det, men inbjudningarna har redan gått ut och så.. Får väl se hur man mår...
Kan du sova på nätterna iaf? Gör det ont om du ligger på mage? Det kan itne jag göra.. Bara lite på ena sidan när jag ligger på mage..
Men lova mig att du åker in om det blir för obehagligt.. Bättre att dom få ge dig en voltarenspruta, det släpper på en gång, mycket bättre än suppen..
jag kan sova på båda sidorna. Det spelar ingen roll. Svårast att sova på magen, men ibland även på ryggen.
Har du ont där gallan sitter? Under bröstbenet lite på högersida? Om du trycker lätt, gör det ont då?
Ja, man får se hur det blir med bröllopet. Kommer ju ha det uppe i dalarna med. I en liten by mitt ute i skogen och närmaste sjukhus i Mora ligger 6 mil därifrån, så det känns lite jobbigt om det skulle hända nåt.
Eller så kanske man kan prata med läkaren om jag inte opererats om man kan ta nåt förebyggande eller nånting.
Nu har jag ju kunnat äta mat i en vecka faktiskt. Kovgryta, köttgryta, grillad kyckling bla.. Så det är ju till det bättre.
Men vägde mig igår och hade gått ner 30 kg på 6 månader hehe. Inget ont som itne har nåt gott med sig. Nu väger jag bara 5 kg mer än jag ska. så det känns jättekul.
Hjälper det med vetekudde? Köper man såna på apoteket?
Har du ihållande smärta nu, eller är det bara när du gör vissa rörelser?
Jo, jag har samma symptom jag. Men de såg alltså inga stenar på dig? Ingenting i gallgångarna heller?
När jag har lite ont på kvällarna (när jag har ont) lägger jag en hand där och det hjälper lite. Annars brukar jag ta en dusch, då hjälper det för stunden.
Djupa andetag käner jag igen nu efter sista anfallet, men nu har det försvunnit. Tog ca en vecka att bli av med det. Kändes ungefär som träningsvärk i magen.
Vid första anfallet jag åkte in hade jag endast ont uppe i magmunnen. Så jag trodde det var magkatarr eller nånting, men icke. Sen har ställena där smärtan sitter varierat från anfall till anfall. Det senaste (förra torsdagen) satt det bara i ryggen och precis vid gallan.
Men det kanske beror på vad stenen befinner sig?
Har du nån hemma som hjälper dig om du får ont? Så du slipper vara själv o ta dig till sjukhuset?
hehe, ja med klänningen har det varit problem. Jag beställde från ebay och då hade jag kanske gått ner 15 kg, men kände på mig att jag skulle gå ner mer så tog några cm mindre här o var. Klänningen kom för 2 veckor sen och e jättefiin, men behöver sys in vid bysten och lite vid midjan, men det är enkelt fixat. Men ska vänta med det till en månad innan, man vet ju itne hur mycket mer man kan tänkas gå ner.
Nu ska jag krypa ner i sängen och se om man kan sova. Ligger vaken många timmar innan jag kan sova på kvällarna. Är väl mycket oro oxå för att aldrig veta när attacken kan komma. Det är nästan det värsta tycker jag.
Hoppas även du kan sova i natt nu, fast du verkade ju itne ha nåt problem med det =)
Föresten, när har du fått dina anfall? Nån speciell tid på dygnet?
Mina har kommit nästan allihopa sent sent på kvällen när jag precis somnat..
Du skulle göra röngen till veckan sa du? Hur går en sån till?
Rystall:
Jag pratade med en kompis från USA i natt och där sprängde de stenarna tydligen. Lät som om de var vanligare än att operera..
Jaja, jag har väl så smått börjat inse att jag måste opereras. Jag kommer vara sååå stolt efteråt. =)
Lite frågor till dig.
När man sövs, får man ha sin sambo med sig att hålla handen? Eller e det inte tillåtet? När man ligger på uppvaket, får han vara med där?
Ja, jag har hört att efter en attack blir det som en liten inflammation och man kan ha ont i upp till en vecka. Men har man feber ska man söka akut.
Jag har ju haft det likadant, därav min viktminskning på 30 kg! hehe, blir lika glad jag får skriva om det varje gång =)
Men idag har jag tom ötit en kexchoklad. De ni =D
