David och jag (Johanna) har på nåt konstigt sätt alltid levt nära varandra fast vi aldrig har träffats.Det är precis som det var meningen att just vi skulle vara ihop men att vi missat varandra hundra gånger innan vi till slut fatta. Vi började prata på msn och förstod rätt snabbt hur lika vi tänkte och att vi båda hade haft det tufft under en lång period.David skrev alltid att jo men jag duger men det gjorde mig så arg för han dög inte han var ju bäst.Sen blev vi bästa vänner och prata med varandra varje dag. Han var alltid den sista jag prata med innan jag somna.Fast vi bodde 25 mil ifrån varandra så kom vi på att vi har samma födelse ort och är dessutom födda på samma sjukhus,samma år men en månads skillnad.Sen har det bara dykt upp fler likheter och platser där vi varit,bodde samtidigt. Nu är David min stora kärlek och snart ska vi gifta oss
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.