Den kyrkliga vigselceremonin

Vigselgudstjänsten utformas av prästen i samråd med brudparet.

När gästerna anländer är det bra om t.ex. tärna och marskalk eller värdparet för bröllopet välkomnar gästerna, delar ut eventuella vigselprogram och talar om att brudens släkt och vänner sitter på vänster sida om altargången i kyrkan och brudgummens släkt och vänner på höger sida. Man kan även utse en eller ett par kyrkomarskalkar för detta ändamål. Nära anhöriga som föräldrar och syskon placerar sig på de främsta bänkraderna.

Så här kan en typisk vigsel gå till, dock finns det lokala variationer som vigselförrättaren eller kyrkomusikern kan informera om.

Ingångsmarsch
När alla gäster tagit plats inne i kyrkan och man hör ljudet av kyrkklockorna så tågar brudparet in i kyrkan till ingångsmarschen, bruden till vänster och brudgummen till höger. Tärnan går efter bruden och marskalken efter brudgummen. Eventuella brudnäbbar går före brudparet. Vigselförrättaren går antingen efter brudföljet eller står längst fram i kyrkan vid altaret.

Psalm, Inledningsord och bibelläsning
När brudföljet är framme vid altaret och alla intagit sin plats, marskalken till höger om brudgum och tärna till vänster om brud så kan man börja med en psalm eller så säger prästen följande eller liknande inledningsord:

Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, NN och NN.

Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje.

Prästen kan sedan fortsätta med några andra passande stycken från bibeln.

Frågorna
Efter detta är det tid för själva vigseln dvs. momentet när prästen frågar om brudgum tager bruden till sin äkta maka och om bruden tager brudgum till sin äkta make.
Prästen brukar ofta vilja betona att man inte ska svara som om det vore en fråga utan mera säga JA med eftertryck.

Prästen säger följande:
”Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, NN: Vill du ta NN till din hustru/man och älska henne/honom i nöd och lust”?

Bön över ringarna
När båda två svarat ”JA” överlämnas ringen/ringarna till prästen som välsignar dem. Om marskalken har hand om ringen/ringarna räcker han dem först till brudgummen som i sin tur överlämnar ringarna/ringen till prästen som säger:

”Gud, du som är alltings skapare och Herre, välsigna NN och NN i deras äktenskap. Låt dessa ringar/denna ring för dem vara tecknet på deras löften om ömsesidig kärlek och trohet. Genom Jesus Kristus, din Son vår Herre”.

Församlingen svarar ”Amen”.
Prästen återlämnar sedan ringen/ringarna till brudparet och då tar brudtärnan tillfälligt hand om brudbuketten. Brudparet håller gemensamt ringen/ringarna mellan tummen och pekfingret och avger i tur och ordning sina löften.

Löftena och ringväxlingen
Löftet kan nuförtiden utformas lite olika, det viktigaste är att det framgår att paret vill älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt. Antingen läser brud och brudgum efter prästen
”Jag NN, tar dig, NN, nu till min hustru/min man att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt”.

Eller så läser ni själva upp sitt trohetslöfte t.ex:

”NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”

Sedan trädes ringen/ringarna på vänster ringfinger.

Tillkännagivandet
Nu förkunnar prästen att äktenskap ingåtts:

”Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid”.

I Sverige säger vanligvis inte prästen till när paret får kyssa varandra vilket de gör i de anglosaxiska länderna. Antagligen är det för att kyssen egentligen inte är tillhör svensk vigseltradition, men numera är det så starkt förknippat med vigseln att den svenska traditionen får stå åt sidan.
Frågan är då när man ska kyssa varandra, om ni är osäkra kan ni höra med prästen innan och tillsammans komma överens om en tidpunkt. I annat fall får paret helt enkelt lov att ”stjäla en kyss” vid ett lämpligt tillfälle. En del par glömmer bort kyssen helt och hållet, då får man ta igen det på kyrktrappan istället.

Psalm eller musikframträdande
Efter vigselakten passar en psalm eller annat musikframträdande bra.

Förbön, Herrens bön och välsignelsen
Efter prästen förkunnat att äktenskapet ingåtts läses förbön, då faller ofta brudparet på knä vid altarrundeln. Förbönen kan börja så här:
Himmelska Fader, vi tackar dig för denna dag, för dess glädje och förhoppningar…..

Sedan läses Herrens bön:

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.

Psalm och musikframträdande
Därefter är det dags för ande nästa psalm. Som avslutningsmusik kan brudparet välja ytterligare en psalm eller ett till musikframträdande. Brudparet får ett vigselbevis och vänder sig sedan mot församlingen. När brudparet vänder sig mot församlingen gör man det först mot varandra och sedan helt om. Detta sätt underlättar också om tex bruden bär släp som då tärnan lägger tillrätta. Det kan vara lämpligt att brudparet står kvar en liten stund vid altaret vända mot församlingen då anhöriga, vänner och bekanta ofta vill fotografera.

Utgångsmarsch
Sedan tågar brudparet ut ur kyrkan till utgångsmarschen. Tärna och marskalk går bakom brudparet och eventuella brudnäbbar framför.

De som vanligtvis först går ut ur kyrkan är familjen och närmaste släkten varpå vännerna kommer.

När brudparet går ut är det vanligt att de smyger åt sidan i ett litet rum i kyrkan tills alla gäster gått ut. Sedan går de ut på kyrktrappan där familj, vänner och bekanta står samlade för att gratulera.