Bröllopslöftena - skriva egna eller inte?

Det finns knappast något mer romantiskt än att se varandra i ögonen och lova varandra evig kärlek och trohet, eller hur? 

Bröllopslöftena är ofta en väldigt känslig och kärleksfull punkt i vigselprogrammet, och det är sällan ett öga är torrt hos varken brudparet eller bröllopsgästerna.

I Sverige är det vanligast att vid en kyrkvigsel använda de löften som redan är författade av Svenska kyrkan, men om så önskas kan brudparet själva formulera sina egna löften tillsammans med prästen. Kanske har ni någon stark gemensam nämnare som ni vill benämna i löftena, eller bara sätta er egen prägel på vigseln?

Det enda kravet för egenskrivna löften, förutom att de självklart ska vara lämpliga att läsa upp i en kyrka och framför de samlade gästerna, så måste de ”ge uttryck åt makarnas vilja att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt”, enligt Svenska kyrkans hemsida.

Det finns dock två sätt att säga de löften som inte är egenskrivna på. Det ena innebär att prästen förestavar löftet och paret upprepar det hen säger i turordning (brudgummen först).

Då låter det så här:

Jag, NN,

tar dig, NN,

nu till min hustru/maka eller make

att dela glädje och sorg med dig

och vara dig trogen

tills döden skiljer oss åt.

På det andra sättet upprepar inte brudparet vad prästen säger, utan säger i överenskommen turordning till varandra:

NN, jag vill älska dig,

dela glädje och sorg med dig

och vara dig trogen

tills döden skiljer oss åt.

I Bröllopstorgets forumtråd Bröllopslöften diskuteras alternativa varianter av hur man kan säga bröllopslöften, gå in där och inspireras om ni är sugna på att författa era egna!

Källa: svenskakyrkan.se