era åsikter!

Ja det var ju lite snålt av honom. Ni är ju faktiskt sambos. Även om han ar den lagliga rätten till bilen då han har betalt den så kan man ju bara för att vara snäll låta någon annan låna den.
Gör såhär, gå till affären köp hem mat laga den och när han kommer hem och vill äta kan du säga till honom att det är din mat och du har betalt för den.
Det är ungefär på den nivån jag tycker att hans beteende ligger på.

Jag förstår din frustration och hoppas att ni kan komma fram till en bra lösning och överenskommelse. Försök få honom att förstå DIN sits.

Det här är en typisk "kvinnofälla"! När man är sambos köper kvinnan ofta förbrukningsvaror (mat, tvättmedel, kläder etc) och mannen kapitalvaror (bil, tv, husvagn etc). Om man sedan gör slut tar mannen grejerna och går...
Se till att han fattar att bilen är ER, inte hans. Det har inte att göra med egentligen vem som behöver den bäst en dag eller en annan, utan att det faktiskt är så att ni äger den gemensamt och har lika stor rätt att använda den. Han ska fråga dig "är det okej att jag tar bilen idag?" SEN kan ni ha diskussionen om vem som behöver den bäst den dagen.

Klart du har rätt till hälften av den bil ni har kvar (om det nu är så att den ursprungliga bilen ägdes tillsammans). Allt som ersätter bil nummer ett, dvs. "din" bil", pengarna för den och "din sambos" bil är ju erat gemensamma. Vilken tjurskalle han är!

TACK för alla era svar!!

Den allra första nya bilen ägdes av oss båda och betalades av oss båda, men då hade inte jag något körkort utan övningskörde den bara lite då och då.

När den såldes fick vi en annan bil och jag tog en del av summan och min sambo köpte en egen bil. Resterande pengar betalades in på lånet.

Min sambo har betalat in på lånet själv och är egentligen ägare av båda bilarna men jag änvände den ena till den nu såldes, krångligt!!?

Jag anser inte att detta är min bil men jag tycker att han borde ta hänsyn till att jag inte har råd att ha en egen bil nu när jag pluggar. Antingen betalar vi båda två på bilen eller så är han så schysst, som jag tycker är självklart att vara som sambos, och låter mig ha bilen lika mycket som han även fast han betalar. Till saken hör att hans jobb och min skolan ligger 10- 15 min. promenadväg hemifrån så det handlar inte om att använda bilen varje dag utan lite då och då, men utab tjafs!

Är det verkligen värt att bygga vidare på ett förhållande med någon som är så självisk? Det handlar inte om vem som äger bilen, i ett förhållande delar man på saker och tar hänsyn till vad som är bäst för båda.

Jag tycker att det är självklart att du ska få använda bilen. Ni betalade båda två på lånet från början och det som du fick när "din" bil såldes gick till lånet. Då har du ju faktiskt betalat en del av "hans" bil.

Sen tycker jag att man inte har "ditt" och "mitt" på det viset när man bor ihop. Det kan man fundera över om det skulle ta slut och man flyttar isär. Min man äger _vår_ bil, den är betald med pengar som _han_ har jobbat ihop, han betalar (oftast) skatt och försäkring mm. Det har aldrig varit någon diskussion om jag får köra eller inte (åtminsone inte sen jag tog körkort :D) Behöver bilen tankas när jag kör gör jag givetvis det.

På samma sätt äger min man lägenheten och betalar (oftast) hyran, men jag bor här iallafall och skäms inte ett dugg för det.

Det är så jag tycker att ett förhållande ska fungera!

mli_b:

...att han betalar för allt??

Att tillägga är kanske att vi har en enorm dålig ekonomi och min sambo skulle inte kunna betala för allt själv.

*Skrattar* Nej naturligvis inte. Att man delar på allt, både det man använder och det man betalar.

Han har ett jobb med bra betalt och jag är arbetslös med minimal A-kassa (ger ca 4000:-/månad före skatt). (Att han har betalat lägenheten beror dessutom mest på att det inte var mycket kvar på lånet när jag flyttade in.)

Det jag tycker känns konsigt att dela på mitt och ditt på det viset medans man bor ihop. Nästan allt vi har är vårt oavsett vem som har köpt, fått eller hade innan vi flyttade ihop.

Den dagen jag får ett arbete som ger en lön att tala om kommer vi att dela kostnaderna på ett helt annat sätt.

mli_b:

okej jag förstår, text kan så lätt missuppfattas...

Ja jag önskar att det vore så, men tyvärr så stämmer inte det med min verklighet

Jag tvivlar inte på att han älskar mig eller vill mig väl, inte på nåt sett! Men han är väldigt mycket för att allt ska vara "rättvist" (hans definition på det). Han tjänar mer pengar, han ska ha mer pengar. Förutom detta i d i o t i s k a tankesätt är han en underbar människa som är pappan till mitt barn en person som jag har väldigt roligt med. Men jag har dragits med denna självviskhet i så många år och kan inte sluta haka upp mig på det. Jag vet inte om jag kan leva med det, men samtidigt vill jag HA alla de där andra 90 % som är underbart... SUCK!