Otrohet??

Finns det verkligen ingen som känner igen sig eller åtminstone tycker ngt.
Snälla!

Hej. Jag tänkte svara på ditt inlägg första gången jag läste det men insåg att jag nog inte är till så stor hjälp...

Jag har aldrig varit i den sitsen att jag har lockats av en annan man mer än i tankarna. Självklart känner jag som smabo och mamma att jag kan sakna den där spänningen och underbara med att träffa en ny person. Särskilt när man i princip vet att det aldrig mer kommer att inträffa.

Vad jag förstår så är du sambo..?

Jodå det finns säkert en massa som tycker något. Det är bara det att du är inne och frågar på ett BRÖLLOPSFORUM! Skulle tro att det inte är så många här som är sugna att diskutera frågan. Men jag kan ha fel.

Jag känner inte igen mig och kan såklart inte svara på varför du känner som du gör. Det finns säkert en miljon möjligheter till varför.

Vad jag tycker? Jag tycker faktiskt du ska skärpa dej, berätta för din partner att du varit otrogen och sen får ni jobba er igenom det hela.

/Lisa som inte känner för att vara förstående idag.

Lisa: om du känner att du inte är särskilt förstående idag så kan du väl låta bli att svara på tillägget? Det sårar nog bara mer än det hjälper.

ensamma mamman, jodå det har jag klurat ut själv - att jag kunde låta bli att svara alltså. Men jag skrev vad jag tyckte. Jag tycker man ska skärpa sig och prata med sin partner. Måste det verkligen lulligullas i alla svar?

okej jag missuppfattade texten.

Människan är till sin natur inte monogam, men samtidigt sökande efter trygghet och stabilitet.Attraktion till andra kommer alltid finnas,det är fullkomligt normalt.Dock kräver dagens samhällsstruktur att man bemästrar denna

ensamma mamman oki

ensamma mamman: Jag är sambo sedan 10 år tillbaka och har 2 underbara barn.
Det jag blev så chockad över var att jag reagerade så kraftigt på den här mannen. Har naturligtvis mött andra män under den här tiden utan att reagera så starkt.
L i s a: vet inte om jag tycker att jag varit otrogen.

Vart går gränsen för otrohet för er?
Är det regelrätt samlag eller går gränsen redan vid att fantisera om andra?

Bara en sak till L i s a: Du är inne på ett debattforum där man kan diskutera olika ämnen. Gå in på bröllopsforumet om du enbart vill höra "lull lull historier".

Tankar om andra är inget man direkt styr själv så det är svårt... Däremot går gränsen definitivt vid kyssar för min del...

Jag tror du missuppfattade mig Tine, jag söker inte "lullullhistorier" här. Det var precis tvärt om jag menade när jag skrev till ensamma mamman men det har vi klarat ut nu (tror jag ). Så det där om lulligull var inte alls riktat mot dig. Jag tycker det är bra med raka ärliga svar och tycker tvärt om att det ofta är lite väl snuttigt i sådana här trådar. Nå ja.

Det jag menade med det jag skrev först om att detta är ett bröllopsforum var bara att jag inte trodde det skulle hagla svar. Jag tror nämligen att folk just gör som ensamma mamma skriver att jag borde ha gjort: hållit tyst om man inte har positiva saker att skriva (så uppfattade jag hennes kommentar i alla fall). Trist tycker jag. Men du skulle säkert få fler svar på familjeliv.

Ang det egentliga ämnet: otrohet. Jo, jag tycker personligen helt klart du varit otrogen om du kysst en annan karl. Intima pussar/kyssar är otrohet för mig. Intima kramar och gos är över gränsen men inte direkt otrohet. Det är min definition och hade jag varit du hade jag pratat med min sambo. Men det är ju jag det.

Lycka till hur som helst.

Vi hade en liknande tråd för ett tag sen... Där kan du läsa lite kommentarer på ett liknande problem. Låt mig se om jag kan hitta igen den...

Jag tycker definitivt att du har varit otrogen, men det är en definitionsfråga som var och en måste ta ställning till. Men att du är här och antagligen känner skuld tyder väl kanske på att du också tycker det..?

Min gräns går nog vi beröring tror jag...

Här är den:

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m940131.html

Ja du har varit otrogen om det nu inte är så att du och din sambo har en överenstämmelse om att det är ok att kyssa andra. Är denna mannen värd att riskera ditt förhållande med pappan till dina barn? Jag skulle bli ganska arg på min mamma om hon tagit ifrån mig familjelivet (mamma, pappa, barn) för att satsa på en gift man. Det är ganska egoistisk tycker jag. Gå hem och berätta vad du gjort, ni har nog mycket att prata om. Det är trots allt bättre att ta etu med problemet i startskedet än när allt tar slut.

Tycker jag. Sen kan andra ha mycket annorlunda tankar kring ditt problem.

Glom karln, sag inget till sambon och lev vidare!

Tine

Min fysiska otrohetsgräns går vid kyssar. men det är min det, alla har vi olika definitioner. Men samtidigt tror jag att du skulle såra din sambo i onödan om du valde att berätta det här för honom. Dumt att han ska få lida för något som egentligen inte hände.

Att bli starkt attraherad av en annan man är nog ganska vanligt, men det är vad man väljer att göra med det som räknas. Tycker att det skulle vara omöjligt att gå igenom hela livet utan att känna den minsta dragning till någon annan förutom ens man.
Däremot är det nog det mest skrämmande, för vad gör man om man hamnar i den situationen? Det tål att tänkas på.

Att du är attraherad av den här mannen får du nog leva med, det lär gå över i sinom tid, och att du ångrar att du inte följde med honom är väl inte så konstigt. Du släppte taget om en levande fantasi som du aldrig mer kommer få chansen till (förhoppningsvis)

Funderar man vidare så kanske den gifta mannen hade visat sig vara helt oattraktiv morgonen därpå, och dessutom helt sunkig i sängen, kanske luktat illa?! urk - hade det då varit värt att riskera hela din familj för en sån?

Yrvädret: tack för din hjälp att reda ut mina tankar. Du lyckades förklara för mig varför jag ångrar att jag inte gick med honom. Att jag släppte taget om en levande fantasi som jag aldrig kommer få chans till igen. Det var som att jag plötsligt förstod mig själv. Tack för det!
Det du skriver om att attraheras av andra och vad man gör i den situationen är väldigt tänkvärt. Det är nog något som vi alla borde ta oss en funderare på.
Jag fick uppbåda mycket kraft för att säga nej till den här mannen. Men jag gjorde det ändå. Så jag vet nu hur jag reagerar. Inget ont som inte har något gott med sig!!

Jag känner inte själv att jag varit otrogen, men att jag låtit mina känslor skena lite för långt.

Och han kanske hade varit värdelös och luktat äckligt. Vi säger att han hade gjort det iallafall.