Kläder på begravning?

Jag tycker det lät som en bra kombination.
Bara inte smyckena tar överhanden liksom....
Tänker du köpa nytt så tänk på att köpa nåt du kan använda annars oxå.
Jag tycker inte det gör nåt med smyckena,annars kan du ju ha en scarf och det gör ju inget om den är annan färg än svart...
Som någon annan klok människa skrev,det sitter ju inte i kläderna-sorgen.
Visst ska man visa högaktning och respekt för de närmaste men jag tror du vet bäst själv var "gränsen" går här.
Det var ju nära oxå.
Beklagar sorgen och hoppas det blir en fint avsked.

Utan att ha sett den här tråden ställde jag en fråga i diskussionsforumet om vad man kan ha för klädsel vid en urnsättning. Är det någon av er som kanske vet får ni hemskt gärna svara här eller i den tråden.

Jag tror att en urnsättning är samma som en begravning.
Att de närmaste önskar...ljus eller mörk tillställning liksom.

Här kommer en helt subjektiv analys av beravningsklädsel i Sverige idag (kanske Stockholm men ändå):

Vanligt idag är mörka eller murriga färger, grått och mörkblått är lika vanligt som svart. Tänk fint men bekvämt. Många har mer mjuka tyger än "hårda", dvs stickat snarare än kostym osv. Barn har ofta vanliga kläder (vilket jag tycker är skönt!)

Även när det påbjuds ljus klädsel är det många som kommer i svart. Jag upplever det som att många tolkar det mer som "inte så strikt" än faktiskt ljusa kläder.

Skogsbruden: Okej. Min farmor hade inget önskemål om just klädsel. Jag hade svart kostym med en vit topp under då.

Ja det låter väl jätte bra.
Man kan ju alltid checka med resterande familj oxå eller andra som ska med på urnsättningen.
Men det tradionella funkar ju alltid och speciellt om det är en äldre´s begravning eller urnsättning.
Ska du snart iväg på en?

Ja, i eftermiddag. Det är min farmor, som gick bort innan jul.
Jag vet inte alls hur jag kommer att känna och reagera heller, det var ju ett tag sedan hon gick bort och en urnsättning kanske inte är riktigt samma sak som en begravning. Samtidigt blir man ju väldigt påmind om en nära anhörigs död och det är ju självfallet väldigt sorgligt.

Har man blommor med sig eller så, förresten, någon som vet?

Beklagar sorgen!

Klart det kan ju bli jobbigt även om det är ett tag sedan och gick över till andra sidan. Men det kan ju oxå bli ett fint avsked.
Som du säger att bli "påmind" igen kan ju röra upp många känslor.
Jag skulle haft med mig en blomma men jag vet inte vad seden säger...
Du kan ju ha en enkel blomma bara om du är osäker.(istället för en hel bukett)

Hoppas det trots omständigheterna blir en fin tillställning och dag.
Kram

När man går på begravning är det väl vanligt att man har med sig en ensam ros att lägga på kistan? Jag hade nog haft med mig det om jag var som du.

Tack så mycket för svaren och deltagandet, SkogsBruden! Jag tar nog med mig en enkel ros eller något i den stilen då, min farmor tyckte väldigt mycket om rosor.

Tolin: Ja, på en begravning gör man ju självklart det. Det jag undrade över var om man gör så vid en urnsättning (själva begravningen hölls strax efter jul).

Tack för svaret dock, jag gör nog som SkogsBruden föreslog.

Jag tyckte ditt val av kläder lät bra, skulle själv ha valt liknande.
Precis som JennyP skrev så upplever jag önskan om ljusa kläder som mer avslappnad klädsel, ja kanske inte jeans och jympadojor men..
Jag hade nog kanske inte valt ljusa kläder men inte svart heller kanske kläder i en färg som den personen gillade eller liknande.

Vad gäller blommor så är det lite olika, om man inte skickat blommor till begravningen via blombud så tar man med sig blomman/buketten eller kransen, man kan lägga dessa i mottagningsrummet innan begravningen börjar, då tar begravningsentrepenören hand om dem och lägger runt kistan..
Vad gäller handbukett så är det lite upp till en själv vilken blomma man väljer..
Min svärfar avled för ett par år sen och han var en riktig skogsmänniska och familjens handbukett var granris och en enkel röd ros.
Kistutsmyckningen gjorde familjen tillsammans med en vän till familjen som är florist, den var av granris plockad av familjen i skogen där svärfar ofta jagade, det var också trollhasselkvistar, detta med röda rosor och kottar..
Floristen hade hittat en mossbit i form av ett hjärta, kistdekorationen la vi själva på kistan i kyrkan nån timme innan begravningen längst ner mossan och 2 st tjocka ljus i grönt.
När vi anlände till kyrkan och skulle träda in (alla var samlade i kyrkan) så gick jag och minsambo bredvvid varann i mitten svärmor och på andra sidan sambons bror och sambo, svärmor ville nte gå själv in, vi gick ända fram till kistan svärmor tände ljusen och vi neg och bockade inför kistan innan vi satte oss i bänken, mycket fint och värdigt tyckte vi.

Oj, jag inser att mitt initiativ att sno trådstartarens tråd visst ledde till lite missförstånd. Sorry, trådstartaren för det!

Det var alltså inte trådstartaren som undrade över blommor till begravningen utan det var jag som lånade tråden lite. Jag skall inte på en begravning utan en ursättning och undrade över klädsel vid en sådan. Sedan ställde jag ytterligare en fråga, om man har med sig en blomma till ursättningen också. Förlåt Tolin och natalie99 om jag gjorde er förvirrade.

Angående klädsel på begravning.

Vanligast här i mitten av sverige (Sundsvall) är mörka kläder. Inte nödvändigtvis svarta, utan kanske mörkblå, gråa etc. Men också, självklart svart.

En tumregel på begravning är att ju "längre ifrån" den avlidne du var, desto mer diskret klädsel. Detta helt med hänsyn till de anhöriga.

Svart eller mörk klädsel med inga eller diskreta smycken är aldrig fel utan fullständigt korrekt. Som tjej kan det också vara värt att ta svarta nylonstrumpor. (Är annars en sak som framförallt äldre damer reagerar på.)

Angående urnnedsättning.
Som jag upplever det är klädsen mycket friare då. Snyggt, men inte uppklätt. Färgerna varierar.

De flesta brukar ha med sig en ros eller annan blomma att lägga på graven.

Om ni är osäkra vad det gäller allt runt begravningar och liknande:
Var inte rädda för att fråga. Antingen oss präster, här på BT eller ring pastorsexp. Eller gå in och fråga på begravningsbyrån.

Och kom i håg: Man kan aldrig göra fel, bara annorlunda.