Gränsen för otrohet??

jag tycker om man fantiserar om en speciell person som finns i ens närhet - det tyder väl på att man kanske inte har det man vill i sitt förhållande. allt man kan göra, som kyssar etc känns som otrohet. att umgås med nån man känner attraktion till och där det finns öppet att det är en spänning som kan leda vidare, känns inte heller så bra. men otrohet eller det som är innan nåt händer tyder ofta på att förhållandet saknar något. då kunde man ju hoppas att den som känner annat än bara för sin partner kunde PRATA innen det blir smussel och grejer..

alla har nog olika gränser och jag tror man drar dem efter hur man själv fungerar. om jag skulle flirta skulle det vara för att jag är beredd att gå längre och därför skulle jag inte flirta i förhållandet dvs skulle ogilla om min man gjorde det. jag är och har alltid varit rätt ointresserad av killar, har liksom aldrig gått runt och spanat etc. kanske för man lärt sig att man ofta blir besviken när man har en förutfattad mening när man väl pratar..

att tycka att nån är snygg är för mig inte alls samma sak som att attraheras - en åsikt om ett utseende har man ju alltid åt alla håll.