Gränsen för otrohet??

Bara för att man gifter sig blir man inte frigid och inte reagerar eller ser på andra män. Jag har alltid varit flirtig och gillar att flirta, men för mig är flirten inte fysisk. Dvs jag skulle inte börja kyssas eller hångla med en kille, för det känns inte som en flirt för mig längre då.

Men jag kan visst fantisera om andra, förutom maken, det är naturligt och i de fantasierna kan man gå ganska långt. För de är fantasier och helt ofarliga. I vissa fall kan de rent utav vara uppiggande för sitt eget förhållande, om man lever ut någon fantasi med maken.

Ett öppet förhållande skulle nog varken jag eller maken klara av. Vi är båda lite sotis, även om det inte är en kontrollerande svartsjuka. Skulle aldrig ens tänka mig att snoka i hans mobiltelefon eller epost, det är hans privata sfär.

Jag tänker mer på att jag gör bara sånt som jag vet att jag själv skulle tolerera att maken gjorde. Dvs flirta, men inte längre än så. En flirt och att någon flirtar med dig är bara en härlig bekräftelse på att man är åtråvärd. Att maken säger att man är underbar räcker ibland inte, så jag tror alla behöver lite bekräftelse, så länge man håller det inom rimliga gränser för vad ens förhålland klarar.

Petra