Gränsen för otrohet??

Jengirl => Nar sa jag att jag flortar med andra nar min partner ar med?
Jag far alltid blickar och leenden fran killar nar jag ar ute, da ler jag tillbaka. Jag ar oppen och charmig, hamnar ofta i samtal med bade man o kvinnor jag inte kanner. Blir ngn for nargangen sa talar jag om vad som galler. Skulle inte kalla mitt satt att vara for respektlost och det tycker varken min partner eller ngn annan heller som traffat mig irl.

Håller med 11 juni 2005 100 %
Men för det menar jag inte att man måste gå butter varje dag utan jag försöker le och vara trevlig mot andra männsikor dock inte bara killar.
Sen tror jag att det är så olika från förhållande till förhållande. Vissa kanske är mer öppna med att det är ok att man flörtar med andra.
Det jag tycker är fegt är att inte köra med öppna kort och vara ärlig. Gör man någonting som man inte skulle gjort när den andra partnern är med så borde man berätta det för sin partner. Och sen får den avgöra om det var otrohet eller inte.

Som ni sagt några ggr nu; 11 Juni 2005 hade ett bra svar.
Tror det var Dr Phil som sa det i något program..hehe..och jag tyckte det var så bra redan då.

Jag och sambon snackar ibland om sådana här saker. Båda är med på att "det som är okej för dig, är också okej för mig".
Då kan man lätt tänka efter, om man hamnar i ett läge där man är osäker på vad som är rätt.
"Skulle jag uppskatta att min partner gjorde det jag gör nu, fast med en tjej?". Känner man att det inte är okej, då ska man själv inte göra det heller.

Att man får uppskattande blickar och kommentarer från motsatta könet ser både han och jag som skoj, eftersom vi litar på varandra och vet att den andre inte besvarar det.
Klart man blir stolt över att tjejer tycker min sambo är snygg. =) Han säger likadant om mig.

Sedan är det inte säkert att alla lever i ett förhållande där båda ser saken på samma vis.
Om jag hade levt med en svartsjuk pojkvän, tex, hade ju tänket "okej för mig, okej för dig" inte funkat. Då hade man säkert gått över gränser som ens partner inte gillade, trots att man själv tyckte att det hade varit okej om han gjort likadant.
Det handlar väl om att man kommunicerar med varandra, så man vet att inte såra sin älskling. =)

Jag har svårt att förstå ens diskussionen "vad är otrohet?". Bara tanken på att jag skulle vilja sända ut några slags sexuella signaler (det är väl det som kallas "flört"?)till någon annan får det att kännas som en kniv i hjärtat. Och att min tjej skulle vilja göra detsamma får mig att vilja spy.
För mig är viljan att göra något det värsta, om det övergår till handling är ganska oväsentligt.

Att vara charmig och karismatisk har ingenting med att flörta att göra tycker jag.

Och sen vill jag tillägga att det här är mina åsikter (carolina). Jag och min tjej delar på den här signaturen :)

men spetsen, det du inte vet har du inte ont av. om din tjej ser en annan tjej pa stan och tanker, attans va sot hon var, och ler uppskattande mot henne, sa lar hon ju inte saga det. ponera att hon inte ler mot tjejen, utan hon bara tanker tanken. det vet du heller inte om, savida hon inte berattar forstas. alltsa kanske du redan borde ha krakts utan att du vet om det, forstar du hur jag menar?

Många är söta.

Men när hjärtat är fullkomligt upptaget av någon kan jag omöjligt känna något av sexuell karaktär till någon annan.

Så funkar jag.

/c

SYL:
Hur menar du med se men inte röra?
Att du skulle vilja röra om du inte haft din partner att "ta hänsyn" till?

/c

Har själv haft förhållanden med killar förr, där jag inte var särskilt strikt med vad jag gjorde med andra killar. (jag gick nog över gränsen för otrohet flera gånger) Jag tyckte att det var ok att flörta lite för mycket, nu kan jag förstå att jag inte var särskilt lycklig eller ens riktigt kär.

Men nu när jag har träffat min blivande så finns inte ens de tankarna med i huvudet! Varför skulle jag flörta eller hålla på med en annan man när jag har redan har den bästa som finns i hela världen :D!
Jag tror att om otrohet (hångel,pussar,sex) finns med i ens tankar och man vill göra det med någon annan än ens pojkvän så är man inte kär på riktigt! Precis så som det var för mig med föregående pojkvänner.

Så Bobou: Vadå?! Menar du verkligen att du skulle hångla med en kompis (det är ju avsmakligt)!? Då undrar jag hur allvarligt ditt förhållande med din pojkvän är?!!! (eller har du ens nån)

Spetsen: Jag håller med dig helt och hållet!!!

Så funkar jag med!!!
/ Mia

spetsen => se men inte rora var val mest en lek med ord..

MiaJ

Nej, man får inte ut så mycket av att hångla med kompisar direkt. Men om man nu gör det på fyllan så är det väl inte nåt med det? Sånt som händer, eller iaf sånt som kunde hända förut... Det var ju lite "inne" ett tag med kompishångel. (Fast sedan när Britney och Madonna hakade på var det inte coolt längre och så slutade alla med det.)

För övrigt känner jag ingen avsmak inför att kyssa mina kompisar, fast det är lite osmakligt.

Bara för att man gifter sig blir man inte frigid och inte reagerar eller ser på andra män. Jag har alltid varit flirtig och gillar att flirta, men för mig är flirten inte fysisk. Dvs jag skulle inte börja kyssas eller hångla med en kille, för det känns inte som en flirt för mig längre då.

Men jag kan visst fantisera om andra, förutom maken, det är naturligt och i de fantasierna kan man gå ganska långt. För de är fantasier och helt ofarliga. I vissa fall kan de rent utav vara uppiggande för sitt eget förhållande, om man lever ut någon fantasi med maken.

Ett öppet förhållande skulle nog varken jag eller maken klara av. Vi är båda lite sotis, även om det inte är en kontrollerande svartsjuka. Skulle aldrig ens tänka mig att snoka i hans mobiltelefon eller epost, det är hans privata sfär.

Jag tänker mer på att jag gör bara sånt som jag vet att jag själv skulle tolerera att maken gjorde. Dvs flirta, men inte längre än så. En flirt och att någon flirtar med dig är bara en härlig bekräftelse på att man är åtråvärd. Att maken säger att man är underbar räcker ibland inte, så jag tror alla behöver lite bekräftelse, så länge man håller det inom rimliga gränser för vad ens förhålland klarar.

Petra

Petra, jag tycker det du skriver later sunt!

Tänkte på vad Bobou skrev om hångel med kompisar på fyllan.. Min pojke sedan 7 månader gjorde nyss samma sak, men enbart kort och han ska knappt minnas det, med en killkompis som han under singeltiden "porrade" sig med. Det är väldigt jobbigt hur man ska ställa sig till sådant här, visst fick han dåligt samvete men ändå - lyckat att det är så himla lätt att börja hångla med någon annan? Och oavsett om det bara är på skoj, betyder det något att han faktiskt vill göra sådant med någon annan än sin tjej? Eller ska man avfärda det som något som bara hände på fyllan?

Vi har pratat om det, och min åsikt var att det måste finnas gränser i ett förhållande, börjar man överstiga vissa så finns det kanske till slut inget "speciellt" och intimt kvar så att säga mellan de båda personerna som utgör paret - när man kan göra samma saker med vilken annan person som helst... Han säger dock att han vill fortsätta porra sig med den här kompisen (inga kyssar). Finns det en lösning?

Juppie:
Om du tycker att det känns fel men han att det är en bra idé finns bara den lösningen att ni pratar om saken för att försöka förstå varandra. Någon av er kommer att vara tvungen att kompromissa i det här fallet verkar det som. Tror inte att det finns någon universallösning.

Otrohet: det att handla så att man bryter mot någon annans självklara förväntningar, särskilt om sk. sexuellt umgänge med annan än den ordinarie partnern.

Så, man kan kalla svek för otrohet också, utan att det ska till något fysiskt. Otrohet i sig är när en attraktion mellan man och kvinna i intresse att komma varandra närmare för kärlek eller sex uppstår, när fokus inte längre är på partnern, eller självklart, när man gör något fysiskt. Sedan vill vissa acceptera delar av otrohet för att kunna ha ett öppet förhållande. Men lättast är att tala om för varandra var gränsen går för bägge, helst samma gränser, och att man sedan ger varandra ett heligt löfte. Bryts det här löftet är det ganska lätt att veta att det är kört. Så har jag det. Bryter någon av oss gränserna vet vi båda att vi kommer att bli förkrossade och jag ser ingen anledning att lita på varann igen.

Jag tycker att det är helt okej att flirta och titta, bara man inte gör det inför sin partner och låter det stanna vid det. Skulle sambon flirta elelr titta på andra när jag var med så skulle jag nog bli ledsen, men om han gör det när jag inte är med, det bryr jag mig inte om. Sen vart den fysiska gränsen går är väldigt svårt att säga, vid en puss eller kyss elelr smekningar skulle jag nog sätta den beroende på situation, om han smeker en kollega på ryggen för att lugna henne när hon är ledsen är inte otrohet, men om han smeker henne på ryggen när han står bakom henne och tittar på hennes dataskärm för att han är tänd på henne så skulle det nog börja gränsa mot otrohet i allafall...

för mig går gränsen för otrohet vid mer än en en enkel kram i nåt socialt sammanhang, ingen puss eller kel med nån annan och definitivt inget sex... så känner jag det!

för mig är det avsikten som är gränsen. kramar och pussar och vänskapligt kel .. det finns mycket som kan tolkas.. men det är avsikten som avgör. otrohet kan vara att göra ingenting, men att vilja göra det..

Kickit

Det lät bra det där...