Droger i sambons sällskap..

För det första vill jag påpeka att gräs inte är en kemiskt beroendeframkallande substans (som till exempel alkohol eller cigaretter). Däremot kan man självklart ha ett psykiskt beroende av att röka på, men det är någonting helt annat.

Men det är, trots det, inte bra att bruka cannabis, lika lite som det är att bruka alkohol. Det är en av de mest psykopatogena drogerna som finns och kan leda till exempelvis ångestsyndrom, hallucinationer och akut delirium. Det har hänt kompisar till mig, och det har hänt mig. Inte roligt alls att uppleva.

Men, man blir inte 'fast' om man röker på vid ett tillfälle. Och enligt socialstyrelsens rapport om cannabismissbruk (SoS 1997) kan man inte fastställa att marijuana är en inkörsport till tyngre droger, inte i högre grad än till exempel alkohol. Däremot kan man ju tänka sig att missbruk (och då menar jag alltså bruk, ingenting annat) av cannabis tyder på en högre toleransnivå gällande droger och att man därmed är öppnare för att testa annat. Den stora majoriteten av cannabisrökare tar dock inte andra olagliga droger.

Vad gäller varför man brukar alkohol och andra droger, det är väl olika från person till person. Alla har vi olika anledningar. Alltifrån den femtioåriga kvinnan som tar ett glas vin på kvällen för att lättare kunna somna, till trettioåringen som bingedricker för att släppa loss, till den blyga tjugoåringen som vill ha hjälp med att vara social. Det är samma med cannabis, med den skillnaden att många som röker på bara gillar ruset.

"Varför inte vara nöjda med livet som det är" är för övrigt en dum fråga. Människan har berusat sig på olika sätt sedan begynnelsen. Även nykterister söker kickar - antingen det är att tatuera sig, eller att hoppa bungyjump eller vad sjutton som helst som ger vardagsedge. Adrenalin- och serotoninkicken man får är samma sorts kemikalier som ingår i vissa droger.

K C: Det är sant, å andra sidan är ju alkoholism så mycket mer än att vara 'periodare' och sitta och dricka i sin ensamhet. När jag studerade var det kutym att dricka minst två gånger i veckan, och det var inte direkt små mängder heller. Det var många som inte fattade att de hade alkoholproblem, och några av dem har fått lov att lägga av helt med alkoholen. Så visst finns det ett socialt tryck som reglerar alkoholintag, men även dessa ger utrymme för att utveckla alkoholism och problem med att hantera alkoholen.

Hur som helst tycker jag att man bör veta att cannabisrökning förekommer, och i vissa kretsar är det tämligen vanligt. Jag tycker att det är dumt att bara blunda för det som regering och skola ibland gör. Droginformationen man fick i skolan det var ju just att "om du prövar kommer du att hamna i tyngre missbruk", vilket bevisligen inte är fallet när man upptäcker att sociala, välskötta människor faktiskt gör det. Det borde handla om rak på sak-information - det här händer med din kropp, det här är riskerna. Jag har vänner som har blivit helt chockade när jag berättar att regelbundet cannabisbruk kan leda till ångest och depression, till exempel. De har inte kopplat sitt psykiska tillstånd till marijuanarökningen i överhuvudtaget.

Dessutom håller jag med om att det är vanskligt att jämföra alkohol med cannabis i överhuvudtaget. Eftersom alkohol är en statligt reglerad drog är också alkoholhalten (och därmed dess effekter på kropp och psyke) kontrollerad. Det finns ingen motsvarighet som kontrollerar THC-mängd i cannabis och därmed vet man inte riktigt vad det har för effekter på förhand.

Genus:

Mina inlägg är inte dumma, de är pålästa. Du säger att du lever sunt och tränar, och då borde du veta precis samma sak som jag: att mångfalden droger, lagliga som illegala, utnyttjar samma kroppsliga mekanismer som exempelvis träning. Både träning och droger - nikotin, snabba kolhydrater och alkohol inkluderat - triggar hjärnans belöningssystem. Däri finns den största nyckeln till beroende. Så varför förstöra kroppen? Tja, det beror på att rationalitet och kroppens kemi inte alltid går ihop. Bevisligen, eftersom - som sagt - människan har använt berusningsmedel sedan tidernas begynnelse och också eftersträvar att trigga hjärnans belöningssystem på olika sätt. Det ligger i mänsklighetens - och många djurs, till exempel apor och möss - natur.

Och tur är väl det. För om det inte vore för det skulle vi inte ha ett flertal mediciner idag. För du vet väl om att majoriteten av alla gatudroger säljs i legal form som läkemedel på apoteket? Metamfetamin ges till barn med sociala anpassningsstörningar. Opiater är ångestdämpande och smärtstillande. I vissa länder tillåts medicinskt bruk av cannabis, eftersom det dämpar smärta och ökar hungerkänslor.

Jag tycker att det är ytterst fördomsfullt att påstå att nikotin- och alkoholintag är likställt med ett i övrigt osunt leverne, för det stämmer inte. Punkt. Jag känner elitidrottare som både dricker och röker när andan faller på. Jag röker och dricker men tränar regelbundet och äter mycket bra mat. Det handlar inte om att kroppen är för "ren" för att kräva någonting, det handlar om att man har funnit alternativa belöningssätt som tyvärr inte fungerar för alla.

En retorisk motfråga: vad finns det för anledningar att inte förstöra sin kropp? Man kommer att dö i alla fall. Så varför inte göra det som får en att njuta av idag snarare än i morgon?

Och: jag är inte drogliberal. Däremot tycker jag att drogmotstånd bör baseras på fakta, och inte godtycke.

Genus:

Å andra sidan kan det ju argumenteras att många av våra största tänkare, författare och konstnärer brukade stimulantia av olika slag, allt ifrån absinth och opium till LSD till alkohol. Och likaledes har stimulantia använts i ett flertal religioner för att framkalla religiösa upplevelser. Det finns alltså de som hävdar att droger tar oss till ett högre plan av medvetande där vi uppfattar och tolkar sinnesvärlden på ett helt annat sätt. Det är inte min mening att propagera för droger på något sätt, för drogmissbruk har mycket negativa effekter, men jag tycker att det är vanskligt att tala om 'andliga plan' och 'högre medvetande' när substanser som psykotropa växter, och andra tekniker som ger ett drogliknande rus, har varit en väldigt naturlig del av religionsutövning just för att uppleva ett högre stadium av varande, och inte - som du säger - att 'döva sina sinnen' eller att fly verkligheten. Och i vissa fall är det precis tvärtom att droger förhöjer sinnesupplevelser snarare än att döva dem, varav marijuana och ecstacy är två av dem.

Som sagt, det är absolut inte min mening att ta en ståndpunkt för droger eller att säga att de är bra, bara att framföra en annan sida av saken.

Genus:

Det här är en jätteintressant diskussion, även om jag inte riktigt håller med dig. För mig, som författare och konstnär, har kroppen och min andliga tillvaro varit obotligt åtskilda. Jag känner mig oftast separerad och distansierad, både från andra och från mig själv. Det är väldigt få saker som kan ta ner mig på jorden, som får mig att känna mig hel och osplittrad. Förstår du hur jag menar?

Jag satt och pratade med en musiker om det, som kände Sara Lidman väldigt väl, och han berättade att - förutom att han kände igen sig så väl i det jag sade - att hon menade att det var någonting som kom med ett kreativt yrke: "Det ingår i vårt jobb att granska, tolka och återberätta mänskligt beteende. Därför granskar och tolkar vi oss själva också". Och så är det med de allra flesta andra författare, musiker och konstnärer jag umgås med. Jag håller absolut med att skapande handlar om en själslig egenskap, och bara själen, men jag tror också att det innebär att kreativa människor lider av att vara så högt i det blå - att jordiskheten fattas. Och jag är övertygad om att det är därför många konstnärer, författare, skådespelare et cetera också tar droger.

Så: jag tror inte att droger 'hjälper' i skapandet per se, utan att det 'hjälper' skapande människor att handskas med sin tillvaro som skapande människor, för precis som du påpekar är det ju många gånger en verklighetsflykt som i arbetarnas fall. Det vore väldigt skönt att kunna vistas med sig själv och sin kroppslighet på ett väldigt avslappnat, bekvämt sätt, men det är inte alltid det lättaste.