Nä, hurrni, det här suger!
Nu, efter det stöd jag har fått, har jag bestämt mig för att jag skulle äta lite lätt ikväll. Inget fett och inte mycket.
Men.... Min pojkvän jobbar över och är hemma om ca en timme och jag sitter och mår skit. Jag vill inte äta!!!
Jag känner att jag måste äta pga flera orsaker.
1. Jag måste någon gång börja äta normalt igen.
2. Jag är förkyld.
3. Omgivningen kräver att jag äter!
4. Jag måste chocka min kropp på något vis för jag har bara gått ner 0,5 kg sedan förra veckan! PÅ REN KUR!!!!!!!
5. Om jag börjar på kombinerad kur om 2 veckor kommer jag inom 2 månader vara under 20 i bmi.
6. För att det antagligen inte är sunt att känna sådan ångest för att äta.
Hur skall jag tackla min ångest? Jag minns inte att jag hade någon ångest förra gången. Jag minns inte hur jag gick över på kominerad kur? Allt gick så smidigt den gången... Jag har juh varit sååå duktig hela året. Gått ner till normalvikt... Övergått på kominerad kur och hållit vikten... Hållit vikten hela året och tanken med min rena kur den här gången var att jag skulle ta några skönhetskilon (ej nödvändiga). Nu är jag helt fuc-ked up i huvudet!!!!!!!!!!!
Just denna sekund fattar jag inte vad jag håller på med. Fatta vilken konstig känsla att kunna laga mat (utan atT smaka av) titta på mat, se andra laga/äta mat och samtidigt känna " Det ser/luktar gott, men jag vill ABSOLUT INTE HA".
Är jag illa ute?
Alla mina kolleger som har hoppas på Cambridge, då jag inspirerat dem, blir arga sura och griniga av att se andra äta och berättar varje dag hur de våndas när övriga familjen äter. Jag känner ingenting.
RÅD, please!