Finaste kärleksdikten?

Morgon av Karin Boye
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växlande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Måhända är han den ende i världen
som tycker sig veta att hon är den underbaraste kvinnan på jorden.

Måhända är hon den ende som uppskattar hur fantastisk han är i varje liten sak han gör och i varje liten tanke.

De tycker sig höra en underton av godhet i allt vad den andre säger och tror att de flesta kanske missar det hos den andre.

Och de förstår inte hur man kan passera den andre utan att förstå att man just passerat den finaste människan i världen.

Han har förstått, hon har förstått - därför är vi här idag

annars kan jag rekomendera att ni kollar in höga visan i bibeln, den är vacker

I folkviseton

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Nils Ferlin

mammacatta: Den där dikten gillade jag verkligen - va fin den var! Vem har skrivit den, vet du?

ååååh taaaaack hörrni! "mammacatta", vilken fantastiskt fin dikt? Jag vill också veta vem som skrivit den...

Drömmar:
Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo längst inne i dej.
Får jag dansa klumpigt?
Får jag sjunga falskt för dej en solig dag,
när hjärtat spränger i bröstet?
Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten?
Håll om mej
tills jag ler igen!
Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek,
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dig.
/Sigrid Renklint

Mammacattas dikt kommer ifrån en film:
www.awesomefilm.com/script/asitgets.txt
www.imdb.com/title/tt0119822/

Höga Visan 8:6-7

Sonett av Shakespeare, sonett 116 (Let me not to the marriage of minds admit impediments...)

Att se med den vaknande kärlekens ögon

Att se med den vaknande
kärlekens ögon,
att ögon trots allt kan mötas
så varsamt frågande,
troget svarande
högt över ordens armod ?

Att stunder finns
när ångestens knutar lösas
i naken blomning,
att tvenne främmande världar
trots allt kan försonas
i ensamhetsalltet ?

banornas snäva trollkrets
ett ögonblick bruten,
förstående tecken
och värme, värme som tinar
vinterstelnade hjärtan,
Blyghet, renhet, allt
som helar, sonar ?

Ja, vad har livet mer ?
Ja, vad har själen mer att begära
här i livet!

Ingenting mer.

GUNNAR EKELÖF

Hur kan kärlek komma som en vårflod?
den finns ju där
stilla förankrad liksom en brunn ?
Det är sitt flöde den bär hem
det är sin flod den förankrar ?
Hur kan kärlek komma
den finns ju där
den är en brunn
som störtar till sin bädd
den är en flod
som vilar i sin brunn

/R. Enckell

Jag älskar dig
med styrkan av min livsångest
med markens rop efter regnets kyssar
med höjden av min glädje
med djupet av min sorg
Jag dricker ditt ljus
jag dricker ditt mörker
Mina ögon vakar som fågelskuggor
över ditt sinne som är strimmigt
av årstidernas vattenfall
Jag älskar dig
med mina händers frihetslängtan
älskar dig från kaktussnåret
kring mitt kaos
älskar dig med avståndets djärva mod
med närhetens fega ångest
Jag längtar ständigt efter dig
så som natt och dag längtar efter varann
jag åtrår dig
så som livet åtrår evigheten
/M. Wine

Ja, när de rätta mötas,
Är allt i sitt rätta lag.
- Kärleken håller sin värme
Och varar till dödens dag.
Erik Axel Karlfeldt

Sådan är kärleken

Sådan är kärleken,
den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.

Sådan är kärleken
vi ville välja
- men hade inget val
/ B. Setterlind

Häftigt klappar mitt hjärta

Häftigt klappar mitt hjärta
när jag tänker på min kärlek till dig.
Jag uppför mig inte som andra.
Nu hoppar mitt hjärta omkring i bröstet p mig!
Det tillåter mig inte längre
ens att välja klänning,
eller dölja mig bakom solfjädern
eller sminka mina ögon,
eller parfymera mig!
?Dröj inte, gå genast hem!?
Säger jag mig själv
var gång jag tänker på min älskade.
Spela inte tokig med mig, mitt hjärta!
Varför klappar du så upprört?
Håll dig lugn, var stilla,
vännen kommer till dig.
Och min behärskning
Hindrar att folk säger:
?Se där en kvinna
som kärleken har förvirrat.?
Alltså, mitt hjärta, när du minns honom,
Var stark och svik mig inte!

/3000 år gammalt egyptiskt poem
Tolkning ARNE HÄGGQVIST

I dina händers mjuka fågelbo

I dina ögons klara morgonljus
mitt hjärta vaknar ? allt är ljus.

I dina läppars höga kärlekssång
min glädje brusar ? allt är sång.

I dina händers mjuka fågelbo
min oro somnar ? allt är ro.

ERIK BLOMBERG

Som hon går

Se hur kärleken går.
Se hur hon snubblar.
River sig i snåren.
Stannar, ser sig om.

Det är för sent att ropa.
Hon kan inte höra.
Det är för sent att hejda.
Hon går som hon går.

/S. von Schoultz

Min gåva
Jag vill göra smycken och leksaker åt dig
Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.
ROBERT LOUISSTEVENSON

Morgon

När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
likt ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt, en festlig dag ?
då sträcker jag full av växande jubel
Öppna famnen mot stundande dag ?
ty dagen är du
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!
KARIN BOYE

Du är så vacker för mina ögon,
Som tusen liljor uppå en kvist,
Nu har jag kommit till den tiden,
Då jag får tala om för dig min brist.

Ensam till att gå här och vandra,
Blir tiden för mig oändligt lång,
Men kommer till mig vännen lilla,
Blir tiden för mig oändligt kort.
FOLKVISA

Because She Would Ask Me Why I Loved Her

If questioning would make us wise
No eyes would ever gaze in eyes;
If all our tale were told in speech
No mouths would wander each to each.

Were spirits free from mortal mesh
And love not bound in hearts of flesh
No aching breasts would yearn to meet
And find their ecstasy complete.

For who is there that lives and knows
The secret powers by which he grows?
Were knowledge all, what were our need
To thrill and faint and sweetly bleed?

Then seek not, sweet, the "If" and "Why"
I love you now until I die.
For I must love because I live
And life in me is what you give.

Av Chrispoher Brennan

Bibeltexter:
Matt 19:4-6
1 Kor 13:1-13
Rom. 12:9-10, 15

Anletsdrag av Göran Sonnevi

Detta landskap
träder fram ur dimma
format av händer.
Jag går bland träden
Löv rör vid mitt huvud,
som eld.

Hur huden förändras
i oerhörd känslighet!

Jag går tyst
in i ditt landskap.

Dikten som mammacatta skrev, som slutar "han har förstått, hon har förstått..."
Jag skulle vilja veta vem som har skrivit den, kan någon hjälpa mig med det?
Tack...

Av all min längtan efter dig byggde jag en stege.
Jag ställde stegen stadigt mot Jorden och så klättrade jag rakt upp i himlen tills jag fann den vackraste stjärnan.
Den tog jag i mina händer och jag klättrade ner igen.
Jag sprang med stjärnan i mina händergenom skogar, över fält, genom bäckar och över berg fram till dig.
Jag föll på knä framför dig, sträckte fram stjärnan i mina kupade händer, såg dig djupt i ögonen och frågade: Vill du leva ett andetag med mig?
Lisa Gröön

Fyll dina segel med min andedräkt och låt den bära dig över de karga slätterna där inget annat än ensamhet och modlöshet fyller människorna.
Låt min röst visa dig vägen hit där ingen trampar på dig och där alla ser på dig som den individ du är utan rädsla och fördomar.
Våga dig ut på ditt livs viktigaste resa och du får uppleva den sanna kärleken.
Marie Gröön

Du som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.
Johan Henrik Kellgren

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
1 Kor.13:4-7

Johansson; kul att vi gillar samma.

jo serni, d är ingen dikt, utan ett uttdrag och en omskrivning från filmen "livet från den ljusa sidan", ni vet m jack nicholsen. det är så jag hört/läst här på bt. känner åxå igen d, så jag köper det.

vet inte vem som skrivit om den till nuvarande form - den bara flyter runt här på bt...:D

tydligen så heter författaren marc andrus. jag kollade in på imdb, länk ovan...

MELVIN
Just let me talk.
(gathers himself
with uncertainty,
then:)
I'm the only one on the face of
the earth who realizes that you're
the greatest woman on earth. I'm
the only one who appreciates how
amazing you are in every single
thing you do -- in every single
thought you have... in how you
are with Spencer -- Spence...
(he has reached
her)
... in how you say what you mean
and how you almost always mean
something that's all about being
straight and good...

ON CAROL

She stands on the precipice of being transported away
from the logic which has been her lifeline.

MELVIN
I think most people miss that
about you and I watch wondering
how they can watch you bring them
food and clear their dishes and
never get that they have just met
the greatest woman alive... And
the fact that I get it makes me
feel great... about me!

Detta är min absoluta favoritdikt i världen! Kan passa på ett bröllop om man vill, men det är ingen klassisk kärleksdikt.

The road not taken

TWO roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I?
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost

Puff puff åt diktletare

Texten nedan är den sång som min fästman och jag ska ha på vårat bröllop i aug 2006. Tycker att den fungerar som dikt också.
Sången heter "You raise me up" och spelades in i original version av Secret Garden (vad jag vet)...Förra året släppte Josh Groban en dock en cover, och det var den som vi hörde och blev helt lyriska! Verkligen otroligt mäktig!

You raise me up

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up To more than I can be.

There is no life, no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes I think I glimpse eternity.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up To more than I can be.

Kom på ytterligare en låttext som jag tycker är vacker. Stings låt "Fields of Gold", som nu finns i ett antal olika versioner.

Fields of Gold

You'll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You'll forget the sun in his jealous sky
As we walk in the fields of gold

So she took her love
For to gaze awhile
Upon the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Will you stay with me, will you be my love?
Among the fields of barley
We'll forget the sun in his jealous sky
As we lie in the fields of gold

See the west wind move like a lover so
Upon the fields of barley
Feel her body rise when you kiss her mouth
Among the fields of gold
I never made promises lightly
And there have been some that I've broken
But I swear in the days still left
We'll walk in the fields of gold
We'll walk in the fields of gold

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
Among the fields of gold
You'll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in the fields of gold

Den här dikten har Bengt Anderberg skrivit. Den kanske inte passar i kyrkan, men jag tycker att den är så fin:

Gör mig glad i den mörka natten,
gör mig glad med din blick.
Jag vill se hur det glänser i dina ögon!

Det är där jag vill vara.
Gör mig glad med dina armar och håret,
det är det jag vill känna.

Ljuset som faller in mellan persiennens spjälor
från gatlyktan därute och visar att det är mig du ser!
Ett band av ljus utan skugga.

Sorg finns det att bära i riklig mängd,
av glädje inte mer än en liten skäppa.
Inte mer än som ryms mellan tummen och pekfingret.

när jag tar i ditt öra. O, jag vill se
att du blir glad när du ser mig.
Att du har sett på mig när jag sov.