Finaste kärleksdikten?

Den här dikten har Bengt Anderberg skrivit. Den kanske inte passar i kyrkan, men jag tycker att den är så fin:

Gör mig glad i den mörka natten,
gör mig glad med din blick.
Jag vill se hur det glänser i dina ögon!

Det är där jag vill vara.
Gör mig glad med dina armar och håret,
det är det jag vill känna.

Ljuset som faller in mellan persiennens spjälor
från gatlyktan därute och visar att det är mig du ser!
Ett band av ljus utan skugga.

Sorg finns det att bära i riklig mängd,
av glädje inte mer än en liten skäppa.
Inte mer än som ryms mellan tummen och pekfingret.

när jag tar i ditt öra. O, jag vill se
att du blir glad när du ser mig.
Att du har sett på mig när jag sov.