Finaste kärleksdikten?

Av all min längtan efter dig byggde jag en stege.
Jag ställde stegen stadigt mot Jorden och så klättrade jag rakt upp i himlen tills jag fann den vackraste stjärnan.
Den tog jag i mina händer och jag klättrade ner igen.
Jag sprang med stjärnan i mina händergenom skogar, över fält, genom bäckar och över berg fram till dig.
Jag föll på knä framför dig, sträckte fram stjärnan i mina kupade händer, såg dig djupt i ögonen och frågade: Vill du leva ett andetag med mig?
Lisa Gröön

Fyll dina segel med min andedräkt och låt den bära dig över de karga slätterna där inget annat än ensamhet och modlöshet fyller människorna.
Låt min röst visa dig vägen hit där ingen trampar på dig och där alla ser på dig som den individ du är utan rädsla och fördomar.
Våga dig ut på ditt livs viktigaste resa och du får uppleva den sanna kärleken.
Marie Gröön

Du som av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig - och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.
Johan Henrik Kellgren

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
1 Kor.13:4-7