Jag har tidigare startat en tråd där jag ville ha lite tips på namn på barn, hur som helst, jag ocg min pojkvän ska skaffa barn så snart som möjligt, men grejen är att han är psyskiskt sjuk och jag vill inte att barnet ska födas psykiskt sjuk, vad ska jag / vi göra för att undvika det, och likadant vill jag inte att barnet ska födas med diabetes eftersom jag själv är diabetiker.
Adopterar?
För det första beror det ju på vad din pojkvän har för psykisk sjukdom?
Har han en diagnos? Mår han bra nu? Är det en sjukdom som går i arv- alla gör ju inte det?
Bara för att du är diabetiker så blir ju inte ditt barn det. Jag vet spontant 7 st mammor med diabetes ingen av deras barn har diabetes. Ett barn till en diabetiker har en LITEN förhöjd risk för att drabbas av sjukdomen men som du ser på de 7 jag vet så är risken mkt liten. Sedan visst är det jobbigt att vara diabetiker men med dagens nya insuliner, nålar som knappt känns när man sticker sig osv så är det ju helt klart en sjukdom som man kan leva bra med o ha ett jätte normalt liv.Så jag förstår inte problemet med det riktigt.
Att skaffa sig barn innebär ju alltid en risk för att få ett barn med ett handikapp eller att det kan vara sjukt vid födseln eller bli sjuka längre fram.
Men de allra flesta barn mår bra som tur är.Man kan inte beställa ett friskt barn så att säga.Mkt kan hända under graviditet o under förlossningen osv även om det nästan alltid går bra.
Däremot om du är diabetiker så bör du rådgöra med en barnmorska eller den läkare du går till när det gäller din diabetes, o berätta att du tänker skaffa barn. Man måste bevaka dig extra noga hur blodsockret ligger osv eftersom kroppen påverkas mkt av en graviditet.
I vissa svåra fall av diabetes kan även dr avråda från att man skaffar barn att man då själv utsätter sig för stor risk av komplikationer.Men i de allra flesta fall går det bra att man skaffar barn men går på mkt extra kontroller.
Vill du -om hans sjukdom är en sådan som är ärftlig o du är rädd för att ditt barn dessutom ska ärva din diabetes trots att risken är liten. Ja då som du säkert själv räknar ut så kan ni ej skaffa barn på naturlig väg. Utan kanske adoptera- men i ärlighetens namn så kan man ju inte alltid veta om föräldrarna till det barnet bär på någon psykisk sjukdom eller var diabetiker heller....
Så då får ni nog avstå från barn tyvärr..
Ursäkta om jag kanske låter lite hård men det är ju så det är. Barn är en gåva o det finns inga garantier varelse man föder egna eller adopterar.
Forskningen går ju hel tiden framåt o om din pojkvän har en diagnos om psykiskt sjuk så är ni ju tillsammans o planerar barn så jag antar i och med det att han mår bra ?? Vad säger han? Är han rädd att hans sjukdom ska ärvas?
Du skriver att JAG vill inte att barnet ska bli psykiskt sjuk osv. Men som sagt vad säger sin pojkvän? Detta måste ni väl ha diskuterat igenom innan niförsöker bli med barn? Annars är det ju hög tid att ni gör det....Man är ju två om att sätta barn till världen!
Hoppas allt löser sig.
Frågan är om det bara är pga genetiska orsaker ett barn blir psykiskt sjuk, eller om barnet också påverkas av en förälders, kanske, "udda" beteende, den sociala miljön. Den största frågan är väl ändå om din pojkvän orkar med att bli pappa. Det är ju inte en liten docka, en leksak, som kommer till världen, utan ett barn som ställer krav på omvårdnad, tröst, skydd.
När det gäller diabetes borde du som kvinna prata med din läkare dels om vad en graviditet innebär för dig själv, dels hur stor risk det är att dina kommande barn får diabetes.
Att skydda sina kommande barn från sjukdomar, antingen de är medföddqa eller ej, kan du aldrig göra.
Ärligt talat så tycker jag fler borde tänka efter om de verkligen har bra egenskaper att föra vidare. Det är alltid en egoistisk handling att skaffa barn, men frågan är HUR egoistisk man bör vara?
Våra barn blir allt mer drabbade av allehanda ellergier, astma och otäckheter. Hur kommer världens befolkning att må om dessa i sin tur för vidare sina defekter?
/Xite - inget bra avelsämne
Allergier och astma beror kanske mer på luftföroreningar än genetiskt arv. Jag tror inte att man kan säga till folk att de får eller inte får "skaffa" barn därför att de har en "genetisk defekt". Vad ska man skylla på om det går galet ändå? Är det någons fel att ett barn föds utvecklingsstört, med läpp- gomspalt, har cystisk fibros? Man kan aldrig garantera någonting, varken friska barn när de föds eller arr de blir förskonade från sjukdomar under sitt liv.
Vem vet?
Så mycket kan vi säga, att de som är åldringar idag, de har inte allergier.
Själv ärvde jag både mammas och pappas (olika).
Det är ingens FEL om det blir galet. Men man kan ju undvika det om man kan. Risken för att föda friska barn ökar om man själv är frisk och har friska gener. Det är desvärre ett faktum.
Xite:
Men man kan ju faktiskt inte veta om man har friska gener. De gener jag har i kombination med mina barns far kanske blir en "katastrof" trots att vi båda är friska. Om folk inte får "skaffa" barn för att de har något fel eller sjukdom, i ett försök att skaffa ett perfekt samhälle, kan göra att de föräldrar som får barn med sjukdomar eller missbildningar kommer att skuldbeläggas. Tror jag!
"Ärligt talat så tycker jag fler borde tänka efter om de verkligen har bra egenskaper att föra vidare. Det är alltid en egoistisk handling att skaffa barn, men frågan är HUR egoistisk man bör vara?"
Xite: Jag förstår din poäng i just det här fallet och förstår att du inte har någon avsikt att mena något illa men tyvärr är det nog så att ett sådant resonemang ligger ganska nära ett mycket farligt resonemang om elitmänniskor.
För man måste nog också ställa sig frågan: vad är egentligen en defekt? Ska vi förbjuda överviktiga människor att göra sina gener vidare? För det är ju ofta så att man ärver sina föräldrars kroppsform och "förmåga" att gå upp i vikt.
Ska vi förbjuda ointelligenta människor att skaffa barn? Det händer ju det med att barn ärver föräldrars intelligens.
Ska vi förbjuda handikappade (fysiskt eller psykiskt) att skaffa barn?
Och så vidare, och så vidare...
Vill poängtera att här är ett högst ovetenskapligt resonemang, men jag tror att ni förstår min poäng.
Sedan kan jag inte riktigt hålla med om att det alltid är en egoistisk handling att skaffa barn. Visst tänker nog (förhoppningsvis) inte alla blivande föräldrar enbart på samhällets bestånd när de skaffar barn, men vi måste ju föröka oss! Dessutom skulle samhället belastas på ett mycket hårt sätt om vi inte hade söner och döttrar som bidrar till att ta hand om sina gamla på ålderns höst.
Bara en liten utsvävning...
jag tänker mer på hur din pojkvän MÅR som sjuk. när du skriver så får jag en bild av att han är illa däran och i så fall tycker jag inte det låter som han blir en bra pappa - det är väl det som räknas; att ni båda blir bra föräldrar!
Personligen tycker jag man ska tänka två gånger innan man riskerar att föra vidare allvarliga sjukdomar, allergier tycker jag inte är en av dem. Jag tycker också att det finns väldigt mycket positivt i att adoptera när det finns så många barn i välrden som behöver ett bra hem. Tycker fler borde öppna sig för den tanken. Sen rä det ju väldigt synd att det är så svårt och tar tid att få igenom en adoption...
Skillnaden mellan mitt resonemang och snacket om rashygien på 30-talet är att jag aldrig skulle komma på tanken att försöka få lagstyre på sådant. Däremot tycker jag personligen att alltför många föräldrar är fullblodsegoister som inte borde skaffat barn.
Genetisk ärftlighet är en sak, miljö en annan. Miljön (som är den stora orsaken till ex. fetma) är en annan.
Det måste vara upp till varje individ att bestämma vad man tycker är lämpligt. Men jag förordar ändå mindre egenkärlek hos många människor. Alla är faktiskt inte bra avelskor.
Och det finns redan för många barn i världen.
Förbud är jag däremot starkt emot.
