Jag har tidigare startat en tråd där jag ville ha lite tips på namn på barn, hur som helst, jag ocg min pojkvän ska skaffa barn så snart som möjligt, men grejen är att han är psyskiskt sjuk och jag vill inte att barnet ska födas psykiskt sjuk, vad ska jag / vi göra för att undvika det, och likadant vill jag inte att barnet ska födas med diabetes eftersom jag själv är diabetiker.
"Miljön går att förändra", ska det stå i andra stycket, första och andra raden.
Jag har inte så mkt att säga om din pojkväns psykiska sjukdom, för sånt kan jag inte någonting om.. Däremot, vad gäller diabetes, så har jag, som själv är diabetiker, hört/läst (???) att risken att dina barn får diabetes (typ I) är ganska liten, däremot är risken att din brors barn (om du nu har en bror) får diabetes större.. (dock inte överdrivet stor, men ändå, större) Så tror jag också att ärftligheten är större via mannen än kvinnan, i just diabetesfallet.. FAst jag ska inte säga att det är den absoluta sanningen, men, det är vad jag vet..
Jag förmodar att du älskar din pojkvän. Skulle hans sjukdom gå i arv så blir förmodligen det barnet också älskat. Vad som är rätt eller fel att föra vidare går nog inte att diskutera, det är kombinationer av arv, miljö och utveckling som i längden visar vad som är lämpligt. Jag tror inte att vi superamatörer skall inbilla oss att vi fattar vad det handlar om.
Jag har t.ex en genetisk defekt som under en tid i vår historia var en stor fördel att ha. Det var därför den fördes vidare. Så vad som är rätt eller fel vet bara tiden.
Det enda man kan göra när man skaffar barn är att hoppas att allting går bra. Vissa saker kan de se med fostervattenprov, men långt ifrån allt. Man får väl acceptera att man inte är perfekt. Vad nu perfekt är.
När det gäller att skaffa barn eller inte så tänker jag nog mer på huruvida personerna som skaffar barn är lämpliga föräldrar. Där kan jag ibland ha åsikter om vissa som jag inte tycker skulle ha barn.
Vad gäller allergier så hävdar vissa att det ökat eftersom vi har för rent omkring oss. Allergier är tydligen inte alls lika vanliga bland t.ex. bönder eller folk som lever med mycket djur. Så inte heller där är det lätt att säga vad som är rätt eller fel.
Lite OT, men kan det inte vara så att allergierna ni diskuterar är sällsyntare hos bönder eller de som har mcyket djur helt enkelt är att de som är allergiska sällan väljer att bli bonde eller ha mycket djur? 
Joan
Det har visat sig vara precis tvärtom av någon anledning. Stadsbarn har sällan allergier eller astma, däremot barn uppvuxna på landet drabbas i en mycket större utsträckning. Jag har glömt vad orsaken till detta var mendet är en ny studie som har visat detta.
Där ser man.
Nu har jag lärt mig något av dagens BT-surfande också! 
Vilken typ av psykisk sjukdom har din sambo, trådstartaren?
Blir lite fundersam när jag läser att man oroar sig över om pappan verkligen skulle vara en bra pappa pga av sin sjukdom men att den oron bara verkar gälla biologiska barn?
maniko
vet inte om det är mig du syftar på, men ser att mitt inlägg kan tolkas på det viset så jag svarar i alla fall. Jag menar inte att TS' sambo skulle vara en dålig pappa för att han är psykiskt sjuk.
Vad jag menade med mitt inlägg var att de gånger jag undrar varför folk skaffar barn är när jag ser människor som egentligen totalt struntar i att de har barn. Människor som är helt urusla på att vara föräldrar. Vilket för det mesta inte har med sjukdom att göra alls utan förmodligen dumhet eller egoism.
Jag funderar däremot aldrig på om folk för vidare dåliga gener etc. Det får gå i utvecklingens tecken för min del.
Undrar om det där blev klarare? Inte alltid så lätt att uttrycka vad man menar.
för min del gör jag igen skillnad på biologbarn eller adopterade, riskerar man att inte vara en toppenförälder tycker jag inte man ska ha barn oavsett faktiskt.
Man vet ju aldrig vad för barn man får. Två helt friska vuxna kan ju få ett sjukt/handikappat och skadat, så några garantier finns aldrig.
Jag tror man älskar sina barn, oavsett vad det blir.
Jag tror också att de flesta föräldrar älskar sina barn. Men frågan är om det är rätt mot barnet att sätta någon till världen (och då menar jag att ens skapa ett embryo) om riskerna för livsbegränsade defekter är stor?
Jag är tveksam till om jag vill föra vidare mina problem till en ytterligare generation. Det känns onödigt när det inte är nödvändigt, även om barnet självklart skulle bli älskat.
Jag tycker mig komma ihåg TS från en massa trådar för ca ett år siden? Eller tar jag fel?
Frugus - fd silje21
Jodå, det var en hel del intressanta trådstarter från detta nick. Men man ska väl inte dra förhastade slutsatser baserade på BT-historik, antar jag...
