Hej!
Finns det fler här som har brutit kontakten med något av era syskon? Hur har det sedan fungerat att umgås med resten av familjen när denna person också är där? Har ni några tips till mig som nyligen bröt med min syster...
Självklart kan i alla fall jag klara av att vara artig, men var går gränsen för att vara artig utan att ta åt sig av t ex påhopp?
Är inte helt säker på att hon har fattat att jag har brutit med henne. Sist jag "pratade" med henne slutade det med att jag la på luren i örat. När hon sedan ringde upp och då fick prata med telefonsvararen sa hon att det var upp till mig att ringa igen om jag vill ha kontakt. Men nu är det som så att jag inte vill ha någon kontakt. Till saken hör även att hon är psykist störd - hon är otroligt manipulativ och saknar all form av empatikänsla. Har väl ingen familjeträff i sikte, men tyvärr är hon alltid hemma hos mamma och pappa och då blir det ju svårt att undvika henne om man vill träffa dem och det vill jag ju...*suck*
Kanske ska tillägga att hon varit sjuk i snart 20 år. Hon har väl fått alla möjliga diagnoser - anorexia, bulimi, posttraumatisk stress etc. Det är inte lätt att ha sympati för någon som varit sjuk så länge och som trots alla försök till behandling aldrig blir bättre. Hon blir liksom aldrig vuxen utan måste hela tiden tas om hand av mamma och pappa fast att hon är över 30 år!
Och så är det det där med att hon hela tiden härmar oss andra syskon. Som t ex:
Hon skaffar samma frisyr.
Hon har helt plötsligt samma favoritfärg trots att hon tidigare inte alls gillade den färgen.
Hon försöker bli kompis med ens egna kompisar bakom ens rygg.
Hon ska helt prompt jobba med samma sak.
Hon söker samma kurser.
Hon fjäskar in sig hos pojkvänner på ett överdrivet sätt.
Hon blir kompis med systens avlagda pojkvän bakom ryggen på systern.
Allt detta har inte hänt mig - utan det har varit fördelat på alla systrar. Men nog känns det lite skumt och läskigt när någon försöker kopiera ens egen identitet...
Jag är inte avundsjuk på min syster - tycker snarare synd om henne för att hon inte förstår hur mycket kul hon missar.
Däremot är jag besviken på henne för att hon har gått bakom min rygg och försökt sno min kompis. Det går dock inte att prata med henne - hon kan inte/vill inte förstå hur andra tänker och alla ska anpassa sig efter henne.
Visst kan det vara sjukdomen som ligger bakom problemen - men samtidigt kan man inte gömma sig bakom en sjukdom och tro att det berättigar en till att få göra vad som helst och bete sig hur som helst mot andra. Lite ansvar får man faktiskt ta för sina handlingar.
Tusen tack för uppmuntran Bella!
Det uppskattas... 
En annan fråga till dig Bellas: Har du andra syskon? Hur har du gjort ifall du har bjudit in dem? Har du struntat i att bjuda hem den systern som du brutit med?
Hur gör man när man t ex ska ha fest och inte vill bjuda alla?
*puff*
Tror att jag måste förklara situationen lite mer...visst kan jag bjuda hem mina föräldrar själva till mig - det är inget problem. Problemet för mig är att jag har 3 systrar till - och dem har jag kontakt med. Med andra ord undrar jag hur man gör då? Ska man bjuda in dessa men inte den sista eller vad?
Nokgroda:
Det är ju jättebra att du har så god relation med din syster. Grattis! Nu är det så att jag har försökt - i nästan 20 år, men till slut tröttnar man när man själv är den enda som försöker och som ställer upp. I mitt fall handlar det inte om att bråka ibland. Det vet jag väl att syskon gör - jag har ju tre till. Det handlar heller inte om att vara vuxen och inse hur livet är. Visst skulle detta fungera om det var ömsesidigt - men så är inte fallet den här gången. Det är väl svårt att förstå för utomstående - speciellt om man själv har bra relationer till sina egna syskon.
Hursomhelst, jag tycker nog att jag missar mer av livet och av att må bra om jag fortsätter att ha kontakt - vilket innebär att jag anpassar mig efter hennes villkor. Således väljer jag att göra det som är bäst för mig själv!
Jag hoppas bara att min syster inte försöker få de andra att välja sida...för det vill jag inte.
Tråkigt att höra för dig Celeste - men jag förstår. Antar att det är så man får göra - bita ihop så gott det går när hela familjen träffas. Annars tänker jag inte själv ta någon kontakt med henne och vill inte att hon gör det med mig heller.
Måste bara få tillägga att jag i detta fall ändå föredrar vatten framför blod...
Har inte hört nåt från syrran än - men har träffat mamma och pappa på fika ute hos oss. Det gick ju fint. Får se hur det går att träffa min syster - förr eller senare lär jag väl göra det...
TUSEN TACK också till alla er som har skrivit stöttande mail...
