har äntligen börjat inse att jag är sjuk...

For mig var det sa att jag forstod det hela tiden, men jag tyckte bara att 'det ar inte sa farligt' - men det blir det ju till slut. Jag var ju knappast tjock heller, runt 60 kg, men tranade som en jakla galning (6 dagar i veckan, 2 ganger om dagen) och at knappt nagonting. Jag var ett vrak, och anda vagde jag 'sa mycket' sa jag trodde att det itne var sa farligt eftersom 'alla anorexia/bulimi-offer vager ju under 45kg och ar skinn och ben' TROR man, sa ar det INTE...

Bra att du tar tag i det nu, i mitt fall sa tog det ratt lang tid innan jag forstod att jag var matt och sadana enkla grejer, men ar i princip 'aterstalld' nu, har inte tranat pa over 1 ar, bara gatt promenader, och ater allt. Och dom om min forvaning nar jag vagde mig for forsta gangen pa over ett ar for nagon manad sedan, 55kg... ja kroppen gillar mat, sager jag bara :) Ingen ide att spaka sig da kroppen bara sitter och samlar pa allt man stoppar i sig annars (man gar alltsa inte ner i vikt da...) Lycka till tjejen!