har äntligen börjat inse att jag är sjuk...
Hej...
Har själv ätstörningar och det är bara några veckor sen jag började fatta det men trots det så svälter jag mig själv.
Trodde som du att man måste vara skinn och ben innan man var sjuk men jag inser att mitt tänkande inte är sunt. Det är inget jag har kommit på själv utan det är snarare många samtal vid många olika tillfällen med sambon som har öppnat ögonen.
Tyvärr så brottas jag med ett väldigt dåligt självförtroende så på något sätt har vikten blivit något sätt för mig att få utlopp för mina känlor. Att om jag är smal så duger jag lite illafall....*ledsen*
Hatar tanken att gå upp i vikt. Vill inte gå upp ett hg. Får panik när magen är uppsvälld efter att jag ätit något.
Hur äter du?
Jag äter frukost (två hårdbrömackor + te)
och sen beroende på morgonvikten består min lunch av samma sak. Middag hoppar jag över om jag väger för mycket eller om jag är uppsvullen.
Den sista tiden har jag försökt en ny metod. Att äta lite middag (lagad mat) fast inte så att jag blir mätt utan nöjd. Kan annars hetsäta mer än min sambo.. Dvs 4 potatisar + två kotletter +sallad och är inte mätt!!!!!!!! Istället får jag en magen som jag inte kan få in i några andra byxor än "mysbyxor med resår"
Konstig nog är jag en gottegris. Jag älskar allt som är onyttigt... chips, choklad, tårtor, mcdonalds mm
Kan svälta 2 dagar för att äta hamburgare på mcdonalds. sjukt va?
Har bara satt fingrarna i halsen två gånger under dessa år... på något sätt vet jag att då har jag verkligen gått över gränsen...