Göteborg (med omnejd) 2006
bara för att jag skrev som jag skrev så frågade hon naturlitvis efternumret och ringde ;)
asså, hon vet inte att jag skrev här..
äh, ni fattar ;)
jaja.. hoppas också att vi kan bita oss igenom det :)
tack
bara för att jag skrev som jag skrev så frågade hon naturlitvis efternumret och ringde ;)
asså, hon vet inte att jag skrev här..
äh, ni fattar ;)
jaja.. hoppas också att vi kan bita oss igenom det :)
tack
jag jobbar mån-ons nästa vecka.. så isf får ni en lugn fika utan lilla mig ;)
nu sitter man här och lipar igen..
den där jäkla låten e verkligen hopplös.. det går inte att låta bli.. och inte kan låta bli att lyssna på den heller..
jaja, vilken mes man e..
grattis
okej.. ännu en dikt..
"Ett av livets största beslut"
Att gifta sig..
det man alltid drömt om...
och nu är det bestämt!
Man berättar för när och kära..
"Grattis!" och lyckönskningarna uteblir
och jag blir som paralyserad av chock..
vad är nu det här?
Hur som helst, planerna fortgår..
de blandas av både framgångar och motgångar.
Vissa dagar känns allt hopplöst
och tvivlen kryper på..
Är det här rätt? kommer det verkligen bli "tills döden skiljer oss åt"?
Då skulle man vilja ringa någon som är glad för ens skull,
någon som kan leda en in på rätt spår igen..
någon som hjälper till att sudda ut osäkerheten..
Camilla är allmänt känslomässigt instabil för tillfället.. funderar åter på en miniceremoni med typ två vittnen, en god middag och en natt på hotell.. lägga krutet på bröllopsresan ist..
usch, är det bara jag som känner så här??
stava kan jag också ja..
nära och kära skulle det ju stå
nä, det tänker jag väl inte göra, men om de ändå inte är mer intresserade behöver de ju inte va med.. vi kanha vår lyckliga dag ändå.. det skall ju handla om glädjen i att älska varandra.. men men.. visst är det mer än det som lockar.. annat kanman väl inte säga..
tack för din uppmuntran iaf :)
tack
samma här... annars hade jag gjort det!