Apropå det här med klamydiatest: förr togs alltid provet från urinröret, men numera finns ett urinprov. Alla kliniker verkar ju tyvärr inte ha infört urinprovet, enligt vad ni berättar... Förutom att det är smärtfritt är ju också fördelen att man inte gärna kan lämna prov utan att veta om det först med ett urinprov 
Helt och hållet upp till er själva, alltså.
(Sorry, långt!) Beträffande läkarbyten: tror inte att det finns någon uttalad policy om vilka rättigheter man har som patient att byta läkare. Det är klart att vården ska försöka tillmötesgå en patient som känner sig illa behandlad, tycker jag, men det är inte självklart att det är av godo att man söker många olika läkare för samma symptom. Nu menar jag rent allmänt, inte att någon ska känna sig träffad, men det finns ju faktiskt mycket som läkarvetenskapen inte förstår och inte kan förklara eller behandla - och då blir det bara dyrt att söka om och om igen. Sedan finns det ju alltid fall (som ni berättar) där utredningen/bedömningen inte är korrekt gjord, och då är det ju "tur" att patienten inte ger sig utan söker om och om igen!
Dessutom bygger ju systemet på att "det vanliga är det vanliga", så då börjar man med det och går vidare om det inte stämmer. Vid diffusa oklara symptom väljer man ofta expektans (dvs vänta och se). De flesta fall går då över av sig själva utan dyr och obehaglig utredning el felaktig behandling. Övriga patienter söker igen (vilket de ska uppmanas till, tycker jag), och då får man gå vidare med utredningen (vilket är lättare om man söker samma läkare igen - en ny läkare börjar kanske om igen med expektans!!) Det vore ohållbart att direkt utreda alla patienter för alla möjliga sjukdomar som skulle kunna ge deras symptom - då skulle folk inte göra något annat än att gå på obehagliga/farliga undersökningar och vården skulle krascha av resursbrist. En tanke som var ny och obehaglig för mig innan jag började jobba inom vården, men ack så sann...
