När föräldrar inte vill hålla tal....
Jag hade helt motsatta problem - jag VILLE INTE att mina föräldrar skulle hålla tal! :D Klart originellt, jag vet, och missförstå mig rätt, jag skulle aldrig förbjuda dom, och jag skulle väl egentligen bli glad om dom gjorde det. Men jag känner mig själv så pass väl att jag vet att så fort mamma eller pappa skulle ställa sig upp och hämta andan, så skulle jag gråta ihjäl mig. Och tro inte att det är några söta små älv-tårar som stilla trillar ner för skära små kinder, nejdå, här ska tjutas så snoret rinner och tårar sprutar och kinderna blir röda, fläckiga och svullna, och absolut ingenting hjälper. :D
Herregud, jag behöver bara tänka på att pappa håller tal till mig så får jag tårar i ögonen!
Kan tillägga att min pappas fru inte heller uttryckt något direkt glädjevrål över nyheten. Jag vet att hon gläds med oss, och hon kommer säkert vara strålande glad på festen. Men det är ju inte hon som gifter sig - klart att det är svårt att sätta sig in i hur glad man själv är. Misstänker att bröllop inte var riktigt lika stort på "deras tid".
Kort sagt: Ha överseende med era föräldrars återhållsamma glädjeskutt och lyckovrål. :)