När alla vänner får barn...

Planerande i all ära. Barn är en gåva, men det tror man inte när man tänker att först ska man gifta sig, skaffa hus, få fast jobb etc innan man ska starta med att "skaffa barn". Så resonerade vi i mitt första äktenskap. När vi gift oss, jag hade fått fast arbete och vi hade köpt radhus så var det alltså dags för att "skaffa barn" och det tog faktiskt med en gång och vår son föddes. Han är 22 år. Sen blev det inget mer, bara två missfall. Jag som drömde om många barn, helst tre pojkar ville jag ha - minst. Idag är jag nyss fyllda 50 år och det svider faktiskt fortfarande då jag tänker på de barn jag aldrig fick. Konstigt nog.

Vad vill jag säga med det här? Att man kanske inte ska planera så förtvivlat hela tiden. Känns det som att det är dags för ett barn, ja, då är det nog dags nu. Lycka till!