Det är slut.

Jag och vad jag trodde var mitt livs kärlek gjorde slut för några dagar sedan och jag mår pyton just nu. Känns som att jag aldrig kommer bli kär igen.

Anledningen till uppbrottet var att vi helt enkelt inte passar ihop och det var bara inte kul längre. Vi var ihop i nästan två år och hade varit förlovade i lite mer än ett. Vi är inte osams men det känns jättekonstigt det här. Jag vet att jag inte vill vara med honom längre och att han inte är rätt för mig, men ändå sitter jag och tänker "det kan bli bra igen", fast jag vet att det inte kan det. Jättejobbigt!

Vet väl inte riktigt varför jag skriver det här. Grejen är den att just nu känns det som att jag aldrig kommer hitta någon att leva mitt liv med och jag känner mig väldigt ensam även fast jag har kompisar som ställer upp. Det känns tomt.

Lite uppmuntrande ord och solskenshistorier välkomnas varmt.

Lite sent nu kanske, men...

Jag och exet har träffats några gånger sedan vi gjorde slut samt pratat i telefon varje dag. Det konstiga är att vi är som nyförälskade i varandra igen och vi är mycket, mycket mer öppna med varandra än vi någonsin har varit. När vi var ihop så var vi hela tiden så rädda för att göra den andra ledsen, vilket ledde till av vi drog oss för att ta upp saker som vi ville jobba på i förhållandet. Destruktivt? Ja. Han visste inte hur han skulle bete sig när han var med mig på grund av att jag belv så himla överkänslig av mina p-piller. När jag sedan slutade äta dem och blev "normal" igen så hängde inte han med riktigt just därför att våran kommunikation var helt åt helskotta.

Men nu, när vi bara är kompisar (eller lite mer) så är vi helt ärliga mot varandra och han har äntligen blivit den jag vill att han ska vara. Gissa om vi båda är förvirrade för tillfället. Troligtvis kommer vi att försöka igen om ett tag, men inte förrän båda är säkra på att det är det vi vill.
***

Tack så jättemycket för alla gulliga svar! Känns bra att veta att man inte är ensam.

Det är slut.

INNEHÅLL