När den ena blir föräldern och andra..
Jag har på sistone känt mig som ett litet barn i mitt förhållande till min man. Han bestämmer allt (nästan) och säger alltid nej när jag föreslår något. Jag älskar djur - det har under många år varit mitt liv och har vuxit upp med hästar, katter, hundar osv. Har under åren haft några djur tillsammans med min man, men förr eller senare blivit tvungen att göra mig av med dessa, eftersom min man ställt till med fullt kaos i vårt gemensamma liv. Han har gett mig ultimatum: "Du får välja - jag eller hunden/katten/illern..". Och givetvis har jag alltid känt att det varit viktigare att behålla min man än djuren.
NU har jag kommit fram till en punkt där jag insett att jag i mitt liv inte trivs med bara tvåsamhet. Det var roligt att vara "bara vi två" de första två åren. Men vi är snart inne på år 6. Det handlar inte om att jag inte älskar honom, för det gör jag - annars hade jag väl redan kastat in handduken för gått.
Jag känner mig bara uttråkad med vårt förhållande och vill inte leva bara vi två, utan behöver något mer. En liten hund att gulla med eller ett barn. Och jag vill inte längre ha honom som "pappa".