otåliga jag

Om jag backar och inte visar mig så ivrig så då kanske han kommer fram mer?

Men jag gillar inte spela spel eg. Jag vill va ärlig med mina känslor.

*helt snurrig*

Hmm.. Jag vill flytta ihop men jag vill inte göra det innan vi har förlovat oss.

Han har inte varit sambo förut och tycker det är stort att flytta ihop.

Han är försiktig pga dåliga erfarenheter. Han har haft förhållanden förut men när förälskelsen tog slut så har hans tjejer tyckt att han inte e så rolig längre och gjort slut.

Jag går in i vårt förhållande med öppna ögon och ser både hans dåliga sidor (som att se på sport :D) och hans goda sidor (de som jag förälskat mig i). Jag försöker tala om detta för honom också att jag ser hela honom och tror inte jag kommer "tröttna på honom". Jag är väl heller inte så rolig alltid??

Hur ska jag få honom trygg o säker i vårt förhållande och släppa på sina rädslor?

Okej, tack.

I will.. :)

Jag har frågat honom om jag skrämmer honom. Han har sagt att det gör jag inte.
Han vill jättegärna flytta ihop med mig, och kan också tänka sig att förlova sig i.o.m. det.

Samtidigt säger han att han behöver mer tid.

Och jag sitter på nålar!!! :-O :D
Men men.. Jag ska tänka på vad ni har skrivit.. :)

Cecilia J

hade du vart sambo förut?
är du fortfarande ihop med samma kille sen du var 27?

Klart det kan vara tufft att bo/leva ihop. Jag har varit sambo i 7 år förut.

Jag vill inte flytta ihop denna gång för att bara bli sambo. Jag vill förlova mig innan eller i samma veva för att visa att denna gång är det seriöst.

Ja, förlovning är för mig också att vi ska gifta oss, och ja, jag vill gifta mig _med_honom.

Jag har inga romantiska idéer om ett prinsessbröllop och jag tror inte giftemål garanterar "och så levde de lyckliga resten av livet".

Men jag har en Gudstro och jag e trött på samboskap och långa förlovningar (som med mitt ex).

Jag vill _seriöst_försöka att leva med denna kille, han har massvis med goda egenskaper som jag älskar och uppskattar väldigt högt.

Så slutsatsen är väl att jag är för ivrig att få det seriöst. Det e det redan men att flytta ihop å förlovning å så..

Grejen e den att vi bor 40 mil ifrån varandra så vi längtar som tokar efter varandra. Vi kan ju inte ses ofta heller..

Jag längtar sååå efter att få flytta ihop med honom!!! :D

sallyb

okej, du snodde min tråd men du e förlåten. (jag e såååå snäll). :D

Jag är skeptisk till att försöka igen med ex. Det tog ju slut av ngn anledning och vad var anledningen?

Hur kan du vara säker på att han inte kommer få panik igen?

Det kan tolkas ur din text att han vill ha kakan samtidigt som han vill äta den? Tänker på att han inte vill definiera er som par förrän allt är bra. Och vad är bra för honom? Bra är inte något som plötsligt pluppar upp utan man måste kämpa för det.

Jag tycker du gör helt rätt i att kräva att han uttrycker sin kärlek mer konkret. Med ord, uppvaktning eller förlovning för att visa att han menar allvar.

Älskar han dig så borde det inte vara några problem? Om han inte vill anstränga sig så pass så då får han hitta ngn annan.

Älskar du honom? Vill du ha tillbaka honom efter att han lämnade dig?

En kille som vill gå på familjerådgivn är ett gott tecken. :)
Samtidigt, om jag vore i dina skor, skulle jag lägga fram önskemål om förlovning. (Om du jättegärna vill fortsätta med den här killen.) Ni har ju ändå varit ihop i drygt 7 år så vad finns det att vänta på om man vill leva tillsammans? Men det e förstås jag och alla människor har inte samma tankar kring detta.

OK
Och om han kan säga det då vill du leva med honom igen?
Det viktigaste e väl eg inte vad han säger/gör utan vad du känner. Vill du ha tillbaka honom, ha tålamod och vänta. Vill du inte lägga ner tid, tålamod och väntan på killen så..tja..?

Jag tycker killen e feg (i mina öron). Vaddå? Ni går i familjerådgivn, han vill försöka igen men vågar inte bekräfta att ni är ett par??
Fråga dig själv om du orkar vänta på killen? Det är bara du som har svaret på den frågan.

Du är trött på att vänta på killen men sen blir du rädd? Det känns ju så tryggt, du vet vad du har men inte vad du får? (Klart att du är rädd när du har varit tillsammans med en och samma kille nästan hela ditt vuxna liv. Du vet ju inte vad som väntar ifall du skulle bli singel igen.) Eller, har jag fel?

Du måste själv ta ställning till om du mår bra i den här situationen du är i. Det är bara du som kan göra någonting åt saken. Fortsätt inte å vänta om du mår dåligt av att leva i ovetandet, är mitt råd.

Du kan inte ändra på ngn annan utan bara på dig själv. Livet är en som en bil och det är du som kör.

Jag kan inte hjälpa dig mer än så. Det är du som måste ta besluten.