varför vänta?

Du måste vara van med folk som lyfter på ögonbryna va´?

Då var du 13år när ni blev tillsammans?

Tillhör ni ngn religion? *nyfiken*

:)

SadPsychoBitch:

Du har hamnat mkt i försvarsställning, det märks.

Men hur känns det för dig?
Han är troligen din enda pojkvän?
Har han haft andra tjejer innan?
Känns det inte konstigt ibland att du inte har fått chansen att lära känna andra killar innan du träffade honom?

*nyfiken*

KCsMama

Tänkte på att när jag var yngre så hade jag inte så många referenser på vilken kille som vad god för mig.

Jag dejtade flera som inte var så bra för mig tills jag lärde mig leta efter killar med goda egenskaper. Mina pojkvänner har bara blivit bättre och bättre iom mina insikter.

Visst, kan man hitta rätt på en gång, tvivlar jag inte alls på.

Men jag undrar, om man nu träffas så tidigt i livet, om man är fullständigt nöjd eller om man är en smula nyfiken på hur andra killar är. [tänker inte på sex]

Det e ju så att man undrar, det gör man.

Hur mogen kan en 13-åring vara?
När jag var 13 var jag inte på långa vägar mogen för ett förhållande. Är det så pass individuellt?

En människa som har levt i tretton år, det är inte mycket.

Jag som 27-åring skulle känna att jag inte har mycket gemensamt med en 13-åring, som precis lämnat att vara barn, eller är på gränsen. Hur kan man vara på samma nivå?

Det är klart man undrar..

var går gränsen mellan "respektera att vi är olika individer" och "det här är generellt inte sunt"?

någonstans måste gränsen gå där hela samhället skriker att "det här är inte sunt!!"?

Hennes sits är tydligen ett gränsfall eftersom en del skriker till och andra vädjar om respekt/tolerans.

1) Omoget att påstå att man har erfarenheter som inte så många andra har. När man växer upp så blir man mer ödmjuk och förstår att alla har något i bagaget.

2) Tycker synd om dig som blev tvungen att växa upp så fort.

SadPsychoBitch

Det är bra att du ser det som en bra erfarenhet men jag läser mkt upprörda känslor mellan raderna. Antagligen har du ännu inte fått tillräckligt med distans till det som skett i ditt liv.

Jag har också haft det skitjobbigt under min uppväxt (växte upp med en alkoholist som misshandlade oss psykiskt och mamma fysiskt).

Med tiden (tja, för mig under många år i terapi, ex kognitiv terapi) har jag lärt mig hantera det som skett och har kommit till ro med problemen. Jag har också insett att det är många_många som har varit med om jobbiga saker, mycket jobbiga saker i livet.

Man kan aldrig jämföra problem och påstå att ngn har haft det värre än ngn annan. Det är så individuellt hur man är rustad att klara av hur stora problem.

Lycka till i ditt liv!
Kram!

vi kanske försöker få fram en poäng att

1) det kanske inte var så sunt/friskt iaf att hon som 13 år söker kärlek/tröst hos en 27-åring. Hon hade blivit tvungen att växa upp mkt fortare pga problem i livet.

2) Hon har ännu inte fått tillräckligt med distans till det som skett för att ha kunna hantera det med ro.

Det som är nu, att hon älskar killen och de ska gifta sig är en bra sak. Men hur det började och varför det började är sorgligt. Barn ska få vara barn. Ingen ska behöva vara med om så tuffa saker i livet att de tvingas växa upp så fort.

(förväntar mig missförstånd)

och du läser harmoni mellan raderna??

Det är helt okej. Det får man.

Det jag tycker är sorgligt är _anledningen bakom_ till varför hon som 13åring faller för en såpass äldre och vuxen man.

Men kärlek är kärlek och livet är livet. Funkar det så är det gott.

det spelar ju ingen roll vad för ngt hemskt hon fick vara med om i sitt liv, som var till orsak att hon blev tvingad till att växa upp fortare.

Bara att hon var tvungen att göra det är sorgligt. Ingen borde behöva göra det. Men sånt ser tyvärr livet ut för väldigt_väldigt många, även i vårt trygga fina välbärgade Sverige.

SadPsychoBitch

OM du inte blitt tvungen å växa upp pga olyckliga omständigheter i ditt liv, hade du inte sökt dig till en så pass äldre man när du var så ung.