~~Min viktdagbok~~ 86,2 kg - 64 kg

Grattis Liza!! Tänk! snart har du gått ner 10 kg!!

Jag har varit till mina föräldrar i helgen, vilket inneburit för mkt kolhydrater och för mkt söt bastudryck.. Hm.. Har lite dåligt samvete och anar viktökning, men jag hänger inte läpp för det mer än så. För att stå ut i det långa loppet måste jag få ha "kravlösa" helger. Jag tänker att imorgon är det en ny dag och en ny vecka. Då återgår jag till min diet.

Jag ska inte diskutera dina föräldrars situation för mkt, för det är inte min sak att lägga mig i. Men jag vill bara säga att jag tror din pappa gör rätt som lämnar henne. Om inte för alltid så iaf för en tids "andrum". Kanske hittar de tillbaks till varandra och han kan lämna det bakom sig. Kanske inte.
Jag har levt med en (flera gångers) otrogen pojkvän, som jag älskade så mkt och DÅ tyvärr inte hade modet att lämna (var rädd för att leva utan honom). Så trots hans otrohet så ville jag vara nära honom, men hur jag än ville att vi skulle fixa det, så gjorde hans närvaro bara saken värre. Det påminde mig hela tiden om det jobbiga och jag mådde bara SÅ dåligt. (Ond, ond cirkel.) Hur som helst så när jag väl bestämde mig att det fick vara slut på det hela; på oss, på otroheten m.m. DÅ började mitt helande. Jag fick min värdighet tillbaks.

Så därför tror jag att det är bra att komma bort från varandra för att, som sagt, få tid att tänka ostört. Man kan inte påskynda ett sånt helande (att försöka "tvinga" fram en förlåtande), utan det måste få ta den tid det tar. Samtidigt tror jag att man absolut kan hitta tillbaks till varandra, även efter något sånt. Efter det nervärderande förhållandet så hittade jag min nuvarande och som "skadad" (av det och av annat) så var JAG otrogen.. (Törstade efter att få känna mig bra, snygg osv.) Skyller inte ifrån mig med det! Oavsett erfarenheter så var och är det inte skäl till att göra något sådant. Men jag gjorde det och jag har "betalat" för det (jag får leva med MITT dåliga samvete för alltid). Men iaf: vi hade "andrum" en stund och trots det så hittade vi tillbaks till varann. Idag efter 8 år så kan "VI" inte vara bättre, vilket vi båda hade MKT svårt att ana då. Så det KAN förlåtas hur fruktansvärt man än betett sig. (Men det beror ju på många omständigheter och många "varför"..)

Oj, detta blev bamse-långt iaf.. Ibland knappar man av bara farten iväg med tangentbordet.. Måste hoppa i säng NU, imorgon var det ju den där nya dagen. Och arbete.. Suck! (Efter att ha varit arbetslös i stort sett hela hösten) så känns det aningen jobbigt att jobba måndag till fredag.. Men nåja. Det får tiden att gå lite fortare om något.

Natti natti! /ann-ie