Är vi för unga?

Jag var tillsammans med en kille när jag var 16-18 år. Jag trodde definitivt att han var den rätta för mig, att vi skulle gifta oss osv. Men under tiden och framförallt efteråt utvecklades vi olika. Jag är väldigt annorlunda idag mot vad jag var då. När jag var nästan 20 blev jag tillsammans men min blivande man. Jag är 24 och han är 25 och vi skall gifta oss nästa år. Jag har förändrats en del under tiden (som alla gör) men kände mig mer mogen och säker på mig själv när vi blev tillsammans.

Min poäng är att något som jag trodde var givet när jag var 17 kan jag nästan skratta åt idag. Min gamla kille och jag passar inte ihop och skulle inte blivit ett bra par något som jag trodde då.

Men som alla vi "lite äldre" här inne vet att hade någon sagt det till mig då hade jag avfärdat det på stört och blivit arg.

Känns det rätt så känns det rätt (jag vet hur det känns ), men rådet är nog ändå att ni inte skall stressa. Jag kan inte riktigt sätta mig in i er situation eftersom jag inte har samma religiösa "regler" som ni har, men vi är ju alla människor!!

Med "leva lite först" menar nog de flesta att man utvecklas så mycket just dom åren. Man går ut gymnasiet och de kan vara ganska omtumlande för många att fundera ut vad man vill göra i livet, om man vill resa, vad man vill arbeta med, och kanske viktigast; hur man vill vara som människa.

Givetvis är det underbart om man kan dela med- och motgångar med någon man älskar. Det finns ingen mening med att man måste träffa andra bara för att man är ung, när man redan har träffat den rätta.

Så Johanna85; det klart att du skall ha roligt även om du har blivit fru!!!!! De som säger att livet tar slut när man gifter sig är nog inte lyckliga i sin relation.

Själv är jag 25, har varit tillsammans med min kille i 5 år (vi gifter oss i aug nästa år) och ser tokmycket fram emot att bli fru