fnurror på tråden

Jag är blir så ledsen och orolig ibland när min sambo och jag bråkar/tjafsar alltför ofta. Han säger att det finns risk att han tröttnar om det blir för mycket sånt och visst gör man det. Ingen av oss vill ju att det ska gå så långt att vi gör slut men vi är ganska olika så det blir konflikter då och då.

Nu har det blivit alldeles för mycket på sistone och jag känner mig ledsen och nere lite då och då.

Det är svårt att förklara vad vi bråkar om men det kan vara minsta småsak(oftast)som blir uppförstorad och så blir jag ledsen och han blir arg för att jag gråter för han är så trött på det och så tänker jag att jaha...det var den kvällen det och vill bara gå och lägga mig egentligen.

Det tar tid att bygga upp den där mysiga stämningen som brukar finnas mellan oss. Nu känns det stelt och tråkigt och allt jag vill är att det ska bli bra igen men det går liksom inte att vara kelig när den andra är spänd osv.

Både han och jag har tänkt att det skulle vara mycket enklare att vara singel när det varit som jobbigast men sedan försvinner de tankarna när allt blir bra igen.

Nu sist när vi bråkade sa han att han kanske ville bo själv istället och det har satt sig som en tagg i mig. Det känns verkligen som att ta ett steg bakåt om vi skulle flytta isär. Vi pratade om det sen och han vill ju inte det nu uatn bara om det blev för mycket bråk och sura miner.

Jag kan inte riktigt känna mig glad och trygg längre. Jag vet att han älskar mig och jag honom och vi vill vara tillsammans men varför ska det vara så svårt ibland?