• sanna-77

    vi ska skiljas

    Jaha det var det... 7-års förhållande, gifta ca 1 år.

    Jag och min man träffades för snart 7 och ett halvt år sedan. Vi har haft ett bra förhållande men kände väll att något nytt behövde hända. Vi förlovade oss och kort efter gifte vi oss. Jag gick in för bröllopet till 110%, ordnade maten, provade klänningar i oändlighet - kort sagt var jag en riktig bridezilla!!! Bröllopet var underbart och vi var så nöjda med hela festen. Vi var på bröllopsresa och allt var bra. Men sen kom ju vardagen igen..inte mycket förändras för att man gifter sig...

    Nu ca 1 år senare ska vi skiljas... vi har ingenting kvar längre. Vi pratar knappt med varandra...på 7 år har vi ALDRIG bråkat - bara det är väl konstigt. Ingen av oss har träffat någon annan men vi är inte beredda att satsa på detta förhållande heller - vi är helt enkelt bara bra vänner...

    Jag kan med facit i hand bara tacka mig själv för att vi inte har skaffat några barn ännu, något som min man önskat i flera år.

    Med detta inlägg vill jag bara säga till alla bridezillas där ute att det inte är bröllopet som är det vikigtaste utan äktenskapet! det är lätt att glömma bort varför man gifter sig i allt bestyr...

  • Svar på tråden vi ska skiljas
  • loppalina

    Vad tråkigt :( Men ja tyvärr är det ofta så att när vardagslunken kommer då spricker förhållandet. Men vad skönt att ni inte bråkar om det hela, utan att ni verkar kunna prata med varandra och vara överrens.

    Själv gifter jag mig på lördag efter 14 års förhållande och 2 barn med samma karl :) Min blivande skall jag dela resten av mitt liv med :)

    Lycka till! Hoppas att det kommer att gå bra för er båda ;) Kram loppalina

  • Lins

    Den magiska 7-årskrisen... Jag och min fd sambo (vi var varken förlovade eller gifta) gick isär efter 7 år. Vi köpte hus, planerade barn, blev gravida och sen så blev det pannkaka. Några månader innan vår son kom så hände det något. Vi hade ingenting gemensamt längre. Pratade inte, gjorde ingenting längre. Hade en stor klump i magen och grät i stort sett varje dag. Jag ville trots allt ha detta förhållande, men min sambo ville inte även om han inte sa något till att börja med. Vi har alltid haft svårt att prata, men har aldrig varit ovänner. Det slutade med att vi gick isär när sonen var 8 månader. Där stod man som nybliven mamma och ångest. En fruktansvärd situation, men efter drygt två år träffade jag mitt livs stora kärlek! Är oerhört lycklig idag! Vi pratar, visar känslor och är väldigt måna om varandra. Jag har aldrig upplevt något liknande och inser nu att vad jag och min fd hade så var det aldrig riktig kärlek. Vi hängde nog i så länge av bara gammal vana. Vi har delad vårdnad om vår son och han mår jätte-bra och är en super-go liten kille som trivs hos oss båda.
    Vad vill jag säga med det här. Vet inte, men jag har upplevt samma känsla som du och det blir inte bättre. Även om man mår dåligt och är livrädd för att bli själv så är det något man måste gå igenom för att sen kunna må bra. Du ska se att snart står prinsen framför dig och du kommer att få uppleva riktig kärlek igen!

  • inte min tur än (fast nu är det min tur

    Va tråkigt för er att ni inte längre älskar varandra!

    Usch får lite panik,vi gifter oss några dagar efter vår 7-års dag,tänk om känslorna försvinner då....

    Som du säger är det nog lätt att bli helt uppslukad av bröllopet och att man glömmer varandra i det hela.

    Lycka till i framtiden!

  • Britney

    Ja vad är det som händer efter 7 år? Jag bröt upp med min förra sambo efter sju år och det var inte en dag för tidigt. Nu är jag gift och vi har varit tillsammans i 4 år, jag älskar honom mycket men man vet aldrig vad som händer...Lycka till trådstartare - livet är kort!

  • abnocto

    Jag tror det är vanligt att vardagslunken tar över och många förälskade par slutar som ...vänner....och skiljer sig, utan att bårka. För vem vill leva ihop med en vän resten av livet? Jag ville det inte och vi är fortfarande bra vänner och allt fungerar bra med två barn då vi kan umgås på ett vettigt sätt.
    Kanske tar man sig i kragen efter ca 7 år fast jag tror kärleken har gått över till vänskap tidigare. Kanske är vi helt enkelt dåliga på att vårda kärleken för hur lätt är det när barnen kommer? FÖr vad ni än säger, barn är inte alltid en dans på rosor och lika gulliga som när de föddes och aldrig säger emot. Jösses, jag önskar en bok hade medföljt barnen om hur man behandlar sjukdomar och tass med alla deras trotsåldrar, det inte är det lätt alla gånger.
    Och det blir andra problem när nya kärlekar kommer in i bilden som har egna barn och alla ska samsas. Det gäller att inte ge upp och ha tunga rätt i mun.... OCH VÅRDA KÄRLEKEN så den inte slocknar.

  • Ettolrach

    Jag gifte mig med mitt ex i vårt sjunde år, så vi hoppade över 7-årskrisen kan man säga.

    Å andra sidan så hade vi konflikter oavbrutet de tolv åren vi levde ihop så i vårt fall kanske det inte spelade så stor roll, haha... Vi hade ett sådant förhållande, konstigt i efterhand men då var det naturligt eftersom vi var mitt uppe i det...

    Mitt nya förhållande (gift sedan snart 4 år) går in på sitt sjunde år i år. Gulp...

    sanna-77, ibland är det bättre att släppa en sak och gå vidare. Det är en jobbig process och gör ont, att skiljas är inte "bara" som vissa tror. Det kommer att kännas bättre men det är tufft i början. Att leva ihop är svårt, och ni är inte ensamma. Det är inget misslyckande att skiljas, människor förändras och ibland så mycket att förutsättningarna för ett förhållande försvinner.

    Jag fick det bättre efter skilsmässan och är nästan tacksam i dag att mitt ex lämande mig...

  • Virginia

    Sanna77
    Din historia ar sa vanlig idag att det finns ett begrepp som kallas "starter marriage". Ett aktenskap som gar i kras efter kortare an 2 ar och ar bada partnernas forsta. Oftast liknar den din historia, dvs man tar nasta forvantade steg i livet (giftemal) for det nastan forvantas av en.

    Min m2b har ett sa kallat "starter marriage" bakom sig. Aven om deras historia ar mer sorglig med manga tunga konflikter och brak. Ert uppbrott later mindre traumatiskt, det ar ju positivt i allafall. Min sambo ar idag glad over att hans fru begarde skilsmassa, aven om hans liv da kandes tungt och han kande sig ensammast i varlden. Nu har han ju mig
    Skamt asido, genom skilsmassan fick han ju chansen att traffa nagon som han ar mer kompatibel med och som han kan kommunicera med.

  • magnusfästmö

    det kanske finns nån anledning till att det kallas !the seven year itch"...

  • pickolina

    Det är väldigt vanligt att folk förväntar sig att en förlovning eller ett giftemål ska förändra förhållandet.. Sedan kommer verkligheten ikapp, skillnaden är ju bara en ring på fingret. Detsamma gäller ju de som skaffar barn för att rädda ett förhållande, vilket nästan alltid slutar med det motsatta..

    Vi är nog inte alltid så realistiska alla gånger, snarare naiva.. *haha*

    Vad trist att kärleken tog slut. Tyvärr är det ju oftast så det går, de flesta förhållanden tar slut förr eller senare. Nu har du ju dock möjligheten att hitta en kille som du får en ännu starkare kärlek till och som kanske håller. Inget ont som inte för något gott med sig. Även om det kanske inte känns så...

  • Tissa

    Alla förhållanden/äktenskap går upp och ner. Man e bara en människa och ingen är perfekt!
    Vi har haft våra motgångar flera gånger men det har aldrig tagit slut fast de kankse har varit nära nån gång innan.
    Vi har kämpat oss igenom dem tillsammans och det har gjort oss starkare.
    Vi älskar varande så mkt och ingen kan förstöra våran kärlek till varandra
    Vi har varit tillsamamns 10 år detta året och gifta i snart 3 månader.
    Vi planerar barn nu och det känns helt underbart!

    Inget äktenskap är perfekt,men man måste kämpa och vårda kärleken som en blomma. Annars dör den till slut.

    Va rädda om er! Kram Fru Andersson

  • Tissa

    hehe Många Vi där ser jag Skrattar

  • came

    Tja!
    någon 7års kris har det inte dykt upp här vi har varit i hop i 8 år jag min sambo ska snart gifta oss jag kan bara säga att jag tycker det blir bara mer och mer som växer med åren med kärlek jag får mig aldrig och se mig mätt på denna man vi har aldrig grällat på varandra det är fantastiskt man ska njuta av varandra ha det lugnt och tryggt det är som man gör själv så blir det att leva med varandra det är att ge och ta.

  • Ellte

    Tissa och came: Jag är säker på att TS känner sig jättetröstad av era inlägg....

  • Carlssons pling

    Sanna-77

    Om ni aldrig bråkar så måste detta gå att lösa på bästa sätt.

    Detta handlar säkert om en massa missförstånd. Prata ut!!!

    Ni behöver verkligen prata!!
    Ge inte upp! Tänk på hur det var förr.

    Styrkekramar.

  • LadieFreja

    Jag 'r s[ nere min sambo o jag har varit ihop i 9 [r de f;rsta 8,5 inga gr'l sedan kom allt p[ en g[ng.

  • LadieFreja

    hmm... tecken blir inte ratt..

    Vi har varit ihop i 9 ar o nu kommer all skit pa en gang... han hade friat... vi plannerade blollop o sa blev det inget av det... han har blivit intresserad av en annan tjej som han bara har pa msn och kommer aldrig fa... jag mar nu skit vet inte vad vi ska gora jag vill forsoka igen med radgivning hur ska jag orka ga vidare om det gar at skogen...

  • LadieFreja

    han tycker att jag är på hela tiden... som det är nu så är det så mycke som har hänt mig att det tar stopp nu.... han friade... tog tillbaka det... mamma sjuk.... han blev kär igen i en via msn ..... jag hatar jobbet.... förlovningsringen åkte av... jag flyttade till mina föräldra...han ljög för mig...ringen kom tillbaka, vi skulle sattsa igen...pappa blev sjuk....datorn får all hans tid tid.... han ger upp men vill inte att det ska vara slut....... vad ska man göra?

  • utvandraren

    Hej allihopa! Jag tycker det är konstigt att så mpnga har sagt med negativ klang "god vän". Jag och min m2b har varit tillsammans i 6år. Han är min allra BÄSTA VÄN och det finns ingen jag hellre skulle vilja spendera vardag/fest med... Det kanske hjälper att han har en kropp som en grekisk gud och fantastiskt intellekt.. men.. *Hehe*
    Det jag försöker komma fram till är väl att jag tror vänskap är en stabilare plattform att bygga på än passion! Det viktigaste är kanske att man har gemensamma intressen och god kommunikation. Om ni förstår vad jag menar! Vi kommer att ha varit ihop 8år när vi gifter oss, han friade 8jan. Vi får se om år 7 spökar i mellantiden!

  • Bridecilla

    utvandraren,

    jo visst är vänskap viktigt men det ena funkar inte utan det andra...
    man måste ju funka sexuellt också!
    det går ju inte att bara ha det platoniskt...

  • LisenL

    Sanna 77, trist att ni ska skiljas men i ert fall låter det som om förhållandet var dåligt redan innan bröllopet: "Vi har haft ett bra förhållande men kände väll att något nytt behövde hända. Vi förlovade oss och kort efter gifte vi oss."

    Det är väldigt vanligt att istället för att se sanningen i vitögat så hoppar man in i ett projektt i tron att det ska lösa allt vilket det ju inte gör. Som du säger att få en ring på fingret gör ingen kärare.

    Var glad att ni inte hann skaffa barn!

Svar på tråden vi ska skiljas