jobbigt att vara känslig!!!

Är det nån mer än jag som är så himla känslig för allt möjligt? Som om någon blir arg på mig så blir jag helt gråtfärdig. Ibland räcker det med att min pojkvän blir irriterad på mig så blir jag ledsen och börjar gråta. Sån har jag alltid varit men vill inte vara sån. Jag vill kunna prata om saker och säga hur jag känner utan att en störtflod av tårar väller fram.

Nu är det extra jobbigt för jag är vinterdeppig och pms-ig... Har någon något tips på hur man "tuffar till sig" lite? Det känns så himla mesigt att vara sån här och alla ska inte behöva trösta mig jämt. Det borde gå med lite menatl träning...?? Vad tror ni?

Oj vad skönt att höra att det finns så många som funkar precis som jag. =)

Igår var jag och min pojkvän riktigt sura på varandra och vi lyckades prata och bli sams utan att jag började gråta. Jag känner mig så stolt att jag kunde! Det gick att låta bli att gråta fast det kändes som om jag lätt hade kunnat göra det.

Han kan vara helt lugn medans jag är jätteupprörd, helt varm i ansiktet och helt gråtfärdig men nu tror jag jag har blivit lite tuffare. När man vet innerst inne att ens pojkvän älskar en och att det brukar lösa sig sig när man pratat om saker och ting så finns det ingen anledning att gråta tänkte jag. Eller rättare sagt så här var det att jag kände att jag minsann inte skulle ge mig och att jag hade rätt den här gången och då gick det bra.

Det jag vill komma fram till är att det går att diskutera utan tårar om man som jag ger sig katten på det, fast rösten darrar ju en del ibland men det kan man strunta i.

jobbigt att vara känslig!!!

INNEHÅLL