Tillit i Ovisshet

Jättesvårt.

Ibland får man kanske välja att tro och hoppas och lägga saker som varit bakom sig också. Allt är ju inte heller bara svart eller vitt.

I vilket fall tror jag att din sambo vet precis var du står. Vad som än har varit så ska ni förhoppningsvis inte behöva hamna där igen. Han förstår förmodligen hur viktigt detta är för dig.

Nu har jag ju ingen aning om hur situationen ser ut för dig, vad som har hänt och hur er relation ser ut.
Är det något som hänt nyligen eller för länge sedan?

Om tilliten fått sig en törn så tar det tid att bygga upp igen. Det måste det få göra. Man får prata och prata och försöka vända på det som har hänt ur olika synvinklar så att man lättare kan förstå hur den andra tänker.
När en händelse sedan är färdig/utagerad och man har valt att gå vidare och lämna den bakom sig- tror jag man måste försöka släppa taget om dessa tankar också. De äter upp en annars.

Kram

Lycka till! jättebra att du har tagit tag i dina beskymmer och hittat någon du kan prata med. Jag tycker att du är jätteduktig som har tagit tag i situationen.

lookingforhappiness: Jag tycker att du är en stark kvinna som kämpar på trots ovissheten.

Det är så otroligt lätt för oss andra att säga att du ska sluta älta, men vi har ingen aning om vad du går igenom.
Vad kan man förlåta? Vad skulle man aldrig förlåta?
Visst finns det gränser. Otrohet är ju någonting man aldrig vill uppleva. Men det finns ju värre saker.
Om den man lever med visar sig vara någon annan än den man tror. Kanske ha en brottslig bakgrund /misshandel /våldtäkt / incest eller rånat banker.
Hur förlåter man sådant. Går det?

lookingforhappiness:

Har följt din tråd och tycker att du tar till dig och lyssnar på vad andra skriver på ett bra sätt. Du verkar klok och du vill gå vidare och lägga detta bakom dig.

Jag hoppas att du kan släppa det här och istället njuta av ditt liv tillsammans med din sambo. Ingen har någonsin några garantier på att det kommer att hålla för evigt eller att vår respektive inte kommer att göra något som vi inte vill.

Om det värsta skulle hända- får vi ta det då. Genom att gå händelserna i förskott och tro det värsta så förstörs det som borde vara bra nu.

Jag tror precis som andra också har sagt att din sambo varit in på sidan. Jag tror också att han i första skedet inte ville erkänna för att han trodde att du skulle ta illa vid dig. Efter allt som sedan rullat på är det svårt att ändra vad man sagt från början.

Det vanliga är nog trots allt att killar är lite nyfikna på lättklädda tjejjer. Försök att se det så, och inte utgå ifrån att det skulle kunna vara på ett sjukt sätt.

Vad som än drabbar oss för olyckor i framtiden ( antingen det du är rädd för / otrohet / sjukdom m.m.) så är den största olyckan det som händer oss just då. Vi kan aldrig någonsin förbereda oss. Det jag däremot tror kan ge oss någon slags tröst/ro är att jag själv gav min kärlek och trodde på det här. För mig var detta på riktigt.

Det är jättebra att du hittat någon att ventilera med. Ville bara skriva dig några rader för att försöka förmedla hur jag ser på din historia.
Det är nog lätt att fastna i ett tankemönster som man inte kan ta sig ur. Försök att göra det- och ge dig själv och din sambo en ärlig chans att bli lyckliga tillsammans.

KRAMAR