Tillit i Ovisshet

Jag har aldrig varit exakt i din situation... Men jag kan relatera till situationen. Jag träffade en kille som jag tyckte supermycket om men som jag inte riktigt litade på pga saker jag hört från hans tidigare tjejer osv.. Jag var misstänksam och mådde dåligt över möjligheten att han bedrog mig men jag hade inga bevis eller ens antydningar att det skulle vara så. Försökte snoka men hittade inget. Snokandet gjorde mig dessutom bara ännu mer nojjig. Till slut tog jag ett beslut, jag skulle aldrig må bra i förhållandet och förhållandet skulle inte ha en chans om inte jag litade på honom. Jag tog ett genomtänkt och medvetet beslut att lita på honom, utan att för den delen vara naiv. OM jag någon gång skulle få antydningar eller bevis på att han inte var den jag trodde, den han utgav sig för att vara så skulle jag ta ställning då och troligtvis gå.

Det är svårt men det handlar om att göra ett medvetet val.

Min syster valde att lägga en jobbig situation med sin man bakom sig och de har det väldigt bra..

Min mor har valt att älta det i år efter år och de lever i ett väldigt olyckligt äktenskap som tär på dem båda..

Att gå vidare är inget man gör automatiskt, det är ett medvetet val.

Jag vill även säga att det inte är lätt och att man tvivlar och oroar sig tidvis men då får man ta ett allvarligt snack med sig själv och slå bort det och försöka tänka positivt.

Som kognitiv beteendeterapi på låg nivå liksom.

Jag önskar jag lyckades hantera min depression på samma sätt men det är svårare, eftersom det inte enbart handlar om tankar och känslor utan om hjärnans kemi, men ett positivt tänkande kommer man långt med.

Pickolina - Tack. Det är väl det jag lutar åt att göra - ett medvetet val. Det är bara så svårt när tvivlet sliter i en. Tvivlet som enbart är baserat på att det jag ska försöka lita på är en ganska osannolik historia.

Samtidigt tänker jag att om min sambo skulle ha ljugit skulle han nog ha diktat ihop något som är lättare att tro på... och det gör det hela ändå lite lättare att försöka tro på... snurrigt!

Hursomhelst, tack för dina inspirerande ord!

Jättesvårt.

Ibland får man kanske välja att tro och hoppas och lägga saker som varit bakom sig också. Allt är ju inte heller bara svart eller vitt.

I vilket fall tror jag att din sambo vet precis var du står. Vad som än har varit så ska ni förhoppningsvis inte behöva hamna där igen. Han förstår förmodligen hur viktigt detta är för dig.

Nu har jag ju ingen aning om hur situationen ser ut för dig, vad som har hänt och hur er relation ser ut.
Är det något som hänt nyligen eller för länge sedan?

Om tilliten fått sig en törn så tar det tid att bygga upp igen. Det måste det få göra. Man får prata och prata och försöka vända på det som har hänt ur olika synvinklar så att man lättare kan förstå hur den andra tänker.
När en händelse sedan är färdig/utagerad och man har valt att gå vidare och lämna den bakom sig- tror jag man måste försöka släppa taget om dessa tankar också. De äter upp en annars.

Kram

Creative - Detta är något som. hände för snart två år sedan (eller INTE hände, enligt min sambo).

Problemet är att det inte handlar om tex en "eventuell otrohet" som förhoppningsvis aldrig kommer att hända igen, utan något lite mer tilltrasslat. Som om det skett en gång och alltså är så som jag är rädd för (och min sambo alltså ljuger), så är det något som jag inte skulle kunna leva med eller någonsin kunna lägga bakom mig.

Har dock fått tag på en terapeut (som jag tänkte fortsätta älta med... :) ) Ville bara höra vad ni där ute tycker och tänker!

Tack!

lookingforhappiness

Det är ju jätte bra. Ett bra sätt att få älta och få ur sig sina tankar och åsikter utan att älta sönder förhållandet. Fastna inte i ältandet bara.

Säger absolut inte att det är fel att älta lite, man måste ju få ordning på sina tankar och känslor..

Lycka till! jättebra att du har tagit tag i dina beskymmer och hittat någon du kan prata med. Jag tycker att du är jätteduktig som har tagit tag i situationen.

Verkligen, instämmer helt med föregående "talare"! :) -Lycka till!

TACK creative & pickolina!

Ja, det ska bli skönt att "ta tag" i saker och ting. Har gått hos en psykolog förut men det fungerade aldrig nåt bra, det var en som jag fick via landstinget och alltså inte kunde välja själv. Denna gång har jag valt en själv som jag tror kommer att passa mig mycker bättre. Det kostar lite mer, men jag får väl dra ner lite på shopping istället... :)

Älskar ni varandra så lite på honom och sluta älta. Skulle det sedan visa sig att han ljugit så kanske det gått så många år att du kommer över det. Man måste någon gång i sitt liv få göra något snedsteg (kvittar vad det är) och få förlåtelse utan att det förstör massor. Det är inte alls säkert att det händer igen utan att det helt enkelt blev fel i fel ögonblick. Inte kan man "stämpla" den människan för alltid. (givetvis lite beroende på vad det är)
Så älskar du honom så fortsätt med det och GLÖM....