ååå, jag längtar.

Det är inte lätt att stå på sig på den här punkten eftersom hela samhället skriker raka motsatsen i ens öron hela tiden. Man blir helt enkelt översvämmad av alla dessa människor som försöker övertyga en om att "pröva sig fram" och "leva livet" etc. Nu är det ju så att jag inte har något intresse för att ligga med någon som inte vill ha mig för livet. Men det är inte alla som förstår.

Och vad gäller en orgasm. Det är typ 4 sekunder av ens liv. Det spelar typ noll roll för mig ifall jag skulle få en orgasm redan första kvällen med en snygg kille på krogen, eller om jag får en orgasm efter 1,5 år tillsammans med min man. Sexuell njutning går så mycket djupare, iaf för mig. Det jag njuter mest av när vi har sex, det är hur skönt det är att vara nära varann, att vara älskad, att vara liten och sårbar. Jag vet att han vill ha mitt inre lika mycket som mitt yttre, att han efter samlaget kommer att bry sig om hur jag mår, att han kommer att äta frukost med mig dagen efter, och alla alla dagar efter det.... DET är den allra största njutningen för mig. Jag känner mig aldrig så trygg som när jag känner hans hud mot min, hans kroppstyngd, hans puls, hans andetag. Jag ÄLSKAR honom. Det är det som har gjort, och kommer att göra vårt samliv så underbart. Då spelar det ingen roll ifall man älskar lungt o romantiskt under lakanen, eller vilt och spontant på matbordet. När man funkar så bra på det psykiska planet så är det inga problem med det fysiska heller.. ;) Det liksom löser sig av sig självt. Så är det för mig iaf.

Jag är verkligen lycklig över att jag inte har 10 killar i bakfickan redan. Jag kritiserar ingen här, säger bara hur jag själv mår. Medierna skrattade ut Jessica Simpson massor av gånger för att hon ville vara oskuld på bröllopsnatten. De kallade henne pryd och präktig, helig osv. Jag vet hur det känns. Jag har också blivit kallad helig, snäll, mammas flicka osv. Jag har slutat lyssna för jag vet att det många gånger beror på avundsjuka. Många gånger är det frågan om "tuffa tjejer" som förlorade oskulden när de var 14 år och har avverkat halva stan sen dess, och egentligen innerst inne ångrar mycket av det. Jag är lycklig och stolt över mig själv, och det tänker jag fortsätta vara.

Men ojj ojj vad det är svårt. Jag längtar så efter honom, ni fattar inte... :) :) Nåja. 7 månader är inte så länge. Vi får ta igen det sen. ;)

Jag hoppas att ingen tog åt sig av det här inlägget, GÖR INTE DET! Jag accepterar fullt ut att alla lever sitt liv som de själva vill. På samma sätt är jag lycklig över varje människa som respekterar mig och de val jag gör.

Jag är tacksam att jag har en stor, mäktig, härlig Gud som hjälper mig med bröllopet. Vad det än dyker upp för problem så brukar jag berätta om dem för Honom. Och vips, så löser det sig.

Gud välsigne er.

Hej igen. Wife to be: Jag är lika troende, lika frälst som du, men jag måste verkligen klaga på ditt inlägg litegrann. Du HAR visserligen helt rätt. Men the fact remains, det är många kristna par som har problem på det här området, och verkligen vill vänta men inte klarar av att stå emot trycket. Så var det ju för oss. Så, det är ju bra ifall ni inte hade problem med att vänta, men det hade vi, och många andra, det är därför vi måste stötta varandra och inte klanka ner på varandra, för det gör inte Gud heller.

De skuldkänslor vi kristna tampas med, såg att någon frågade om det här.. det beror på att vi älskar Herren så mycket att vi vill göra det Han har sagt åt oss att göra, och leva enligt Hans riktlinjer. Men faktum är att Gud inte vill att vi ska leva med skuldkänslor, därför så sände Han Jesus till jorden, för att dö som ett offer för alla våra synder. Genom det offret så finns det förlåtelse, och ber vi om förlåtelse så är felsteget utsuddat, borta. Därför är det nog bara vi själva som känner skam och skuld, i Guds ögon finns ju inte synden mer. Det är härligt att vara kristen, inget trams som någon också påstod här, lite respekt tack :)

Och det är härligt att vänta med sex också, även om jag förstår att det är svårt att begripa när man inte själv är troende. Men till mina kristna systrar här kan jag bara säga: Kämpa på!! Känn er inte modlösa eller dåliga, utan tänk på allt det positiva, ni får spara nåt underbart till bröllopet och livet som gifta, det kommer att medföra mycket välsignelse och bröllopet blir en ännu mer spännande och högtidlig dag när ni vet vad som väntar till natten... Gud har nog en plan bakom allt, och de regler Han satt upp för oss är inte tomma regler, utan kärleksregler. För vår skull. Se det som ett offer, säg: "Gud, jag tillhör dig, min renhet tillhör dig fram tills den dagen jag gifter mig med den man Du fört mig samman med." Men ge inte upp om det misslyckas, be om förlåtelse, sätt dig upp på hästen igen, och försök på nytt.

Men du som sa det där om en månads paus ifall ni misslyckas.. det är en DÅLIG idé! Mycket dålig! Ni ska inte bestraffa er själva på det sättet, ni ska ta er igenom det hela tillsammans istället. Gud bestraffar er inte heller, Han är bara kärlek och nåd, så bestraffa inte er själva. Det är inte bra att riva isär ett förhållande, speciellt inte efter att man har haft sex och kommit mycket nära varandra, man ska hjälpa varandra då istället och uppmuntra varandra, trösta varandra, be tillsammans... Jag är övertygad om att Gud vill att ni ska vara tillsammans, och inte ifrån varandra.

Ett bättre tips som jag har åt er, det är att ni ska försöka undvika att sätta er själva i omänskligt svåra sitsar. T.ex. bastu, sova tillsammans, vara ensamma sent på kvällen, hångla o hetsa upp varandra onödigt mycket, ha preventivmedel tillgängliga.. allt det här gör det så mycket enklare att gå snett. Så undvik dehär situationerna och försök göra saker tillsammans, bowla, gå på cafe, kolla film, träffa vänner, gå på möten..

Gud är god. Säger det igen.. det är härligt att vara kristen. Få inte en hemsk bild av det hela för det ÄR verkligen en enorm befrielse, det ger mening åt livet, man får se under, man får vara älskad, man får alltid gråta ut i Guds famn, man får be om saker, man får förvänta sig saker, man får svar på sina böner... kunde gå på hur länge som helst. Gud tack för att Du är den Du är!