ååå, jag längtar.

Grattis!

Vad härligt att känna så! Själv är jag inte kristen och har gått en helt annan väg...blev av med oskulden tidigt och har varit med ganska många olika. Ibland kan jag ångra det och önska att jag hade skippat vissa erfarenheter och sparat mig.

Jag tycker dock att det är bra att ni inte är så hårda mot er själva och inte grämer er för att ni inte lyckades håller er hela vägen fram, utan istället gör ett nytt försök som ni tycker passar er. Om det finns en Gud så hoppas jag att det är just så han önskar saker och ting - att människor själva ska kunna välja utan att bli straffade om de väljer "fel", och att tanken med att leva i avhållsamhet tills bröllopet bara är ett av Guds goda råd - vars belöning är att få känna sådan längtan och pirr som ni två gör!

Ni kan ju se det som att ni bara smygtittade på en trailer inför den långfilm ni sen ska se! :)

Lycka Till!

Jag har väl egentligen aldrig förstått det här med avhållsamhet och det har absolut inte varit min väg, precis som föregående "talare" skrev.

Jag tror att det är stor risk att man får leva i ett förhållande med ett dåligt samliv, enbart pga att man inte vet hur bra det kan vara, hur bra det ska och borde vara.

Ni tycks ju dock vara ett undantag. :)

Tycker er historia är jätte fin och jag önskar och hoppas att jag kommer att känna lika dant den dagen jag finner någon. Rycktes med i din glädje när jag läste. *hihi*

Tycker även att det är härligt att ni har er tro och lever efter den men ändå inser att den kanske inte är helt svart/vit, dvs att ni skulle känna skam och ångest inför att ni inte kunde hålla er osv. Ni har ett hälsosamt sätt att se på det.

Många som inte håller på sig har nog svårt att förstå de som håller på sig just pga deras strikta och indoktrinerade syn på det.

Tror det finns många negativa sidor med att hålla på sig men för er verkar det ju uppenbarligen bara vara något positivt. Underbart!!! :)

Jag och min man är också kristna och vi väntade med sex tills vi gifte oss. Det ångrar jag inte en sekund!
Det var helt underbart att ha så mycket att se fram emot... Inte nog med vår bröllopsdag som vi drömt om och planerat för, utan även att få flytta ihop och ha sex och få leva med varandra på riktigt!
Nu har vi varit gifta i ett halvår och det är också helt underbart!!!

Visst var det helt otroligt svårt att hålla sig ifrån varandra ibland! Men som du skriver luthiengirl fick det den första förälskelsen och "pirret" att vara så mycket längre.

Pickolina - det där du skrev om att man får leva i ett förhållande med dåligt samliv bara för att man inte har haft sex med en massa personer innan man gifter sig: Min syn på det hela är att sexlivet är något två personer bygger upp och utvecklar tillsammans. Och har man ett helt liv på sig så vore det ju konsigt om man inte kunde uppnå ett lika bra sexliv som de som byter partner lite då och så. Bröllopsnatten för vår del var ju mysig, men inte det skönaste jag har varit med om kan jag erkänna. Men sedan dess har det hänt mycket ;) Man lär sig som tur är!

Det är också en fantastisk känsla att ge hela sig själv till bara EN person. Med min älskling delar jag något (en massa andra saker en sex också förstås) som jag inte har delat eller kommer att dela med någon annan!

Luthiengirl - jag önskar dig och pojkvännen stort lycka till och tycker att ni gör helt rätt! God bless!!

Hoppas att ingen tar illa upp av mitt inlägg! Detta är min syn på det hela och den står jag för, men det är inte min mening att döma någon!

Jag tycker det är underbart att ni lyckas stå på er trots att vi lever i ett samhälle där mycket handlar om sex!
Jag beundrar er. Jag lever inte som ni & vill inte men jag avgudar människor som står fast vid sitt sätt oavsett vad resten av samhället säger/gör/tycker.

Önskar er alla lycka i världen!

lyckligt gift!

Jo jag håller med dig men av erfarenhet och efter att ha pratat med många andra så är det ganska vanligt att tex leva i en lång relation och tro att man har bra sex men när det sedan tar slut och man finner en ny partner så inser man att man trodde man hade bra sex.

Om man har lite erfarenhet så har man lärt sig vad man gillar och känner vilka man passar sexuellt med och inte. Även om allt sex kan bli bättre med tiden så kanske det aldrig blir lika bra som med en partner man passar ännu bättre med.

Så är det bara!

Så länge du lever som du vill och är nöjd med det så är det ju underbart. Säger inte att det är fel och det behöver inte vara så att man blir snuvad på bättre sex men det är nog väldigt ofta så. Majoriteten! Men visst, lever man i ovisshet så vet man ju inte om det och kanske inte lider av det men jag som vet hur olika sex är och kan vara skulle inte vilja leva i ett förhållande där sexet inte var super.

Pickolina...

Jag förstår vad du menar. Men om man ska leta efter en partner som man ska passa helt perfekt med på det sexuella planet - blir det inte ett evigt letande då? Det kan väl alltid bli bättre eller? Jag och min man har valde att leva med varandra, vi älskade (och älskar såklart) varandra hur mycket som helst och visste att vi ville leva med varandra hela livet. Sexet liksom alla andra områden i relationen ville vi att det skulle funka så bra som möjligt. Men istället för att vara tillsammans med en massa personer och tro att man en dag ska träffa nån där allt bara är helt perfekt utgår vi från varandra och försöker göra vårt äktenskap så underbart vi kan.
Det ger en väldig trygghet att börja från det hållet, vi satsar liksom på oss istället för att fundera på om det hade varit bättre med någon annan.

Det är min syn på det hela...

lyckligt gift!

Låter väldigt hälsosamt. Ska jag vara helt ärlig så är jag faktiskt lite "förvirrad" gällande den biten numera. Saken är nämligen den att jag har haft sex med hyffsat många (17st) och bara en av dem lyckades ge mig orgasmer tex. Det var som att han kom från en annan planet än alla andra killar. Det var såååå super från första sekund. Himlavälvande (stavning?) och allt det där... Men eftersom jag bara träffat 1 av 17 som jag upplevt något liknande med så är jag lite orolig inför framtiden faktiskt. Jag vill ju inte nöja mig med sämre nu, då kan jag ju lika gärna vara utan. Ändå är jag glad att jag fått uppleva detta under.. *hihi*

Så jag är lite kluven helt klart. Skulle inte vilja vara utan erfarenheten eller vara utan vetskapen om hur bra det kan vara men visst kan det kanske vara något negativt inför framtiden.. Jag vet inte, svårt det där. Det är liksom både BRA och DÅLIGT.

Å så är det väl för de som väljer som er oxå, både bra och dåligt.

Låter som att ni gjort något väldigt bra av er situation i alla fall och ni har valt efter era hjärtan och det är beundransvärt. Även om jag själv valt annorlunda.

Jag vet bara att jag inte vill leva i sexlöst äktenskap, vilket mina föräldrar gör... Så jag hoppas innerligt att jag hittar någon jag passar med på alla plan.

Det är inte lätt att stå på sig på den här punkten eftersom hela samhället skriker raka motsatsen i ens öron hela tiden. Man blir helt enkelt översvämmad av alla dessa människor som försöker övertyga en om att "pröva sig fram" och "leva livet" etc. Nu är det ju så att jag inte har något intresse för att ligga med någon som inte vill ha mig för livet. Men det är inte alla som förstår.

Och vad gäller en orgasm. Det är typ 4 sekunder av ens liv. Det spelar typ noll roll för mig ifall jag skulle få en orgasm redan första kvällen med en snygg kille på krogen, eller om jag får en orgasm efter 1,5 år tillsammans med min man. Sexuell njutning går så mycket djupare, iaf för mig. Det jag njuter mest av när vi har sex, det är hur skönt det är att vara nära varann, att vara älskad, att vara liten och sårbar. Jag vet att han vill ha mitt inre lika mycket som mitt yttre, att han efter samlaget kommer att bry sig om hur jag mår, att han kommer att äta frukost med mig dagen efter, och alla alla dagar efter det.... DET är den allra största njutningen för mig. Jag känner mig aldrig så trygg som när jag känner hans hud mot min, hans kroppstyngd, hans puls, hans andetag. Jag ÄLSKAR honom. Det är det som har gjort, och kommer att göra vårt samliv så underbart. Då spelar det ingen roll ifall man älskar lungt o romantiskt under lakanen, eller vilt och spontant på matbordet. När man funkar så bra på det psykiska planet så är det inga problem med det fysiska heller.. ;) Det liksom löser sig av sig självt. Så är det för mig iaf.

Jag är verkligen lycklig över att jag inte har 10 killar i bakfickan redan. Jag kritiserar ingen här, säger bara hur jag själv mår. Medierna skrattade ut Jessica Simpson massor av gånger för att hon ville vara oskuld på bröllopsnatten. De kallade henne pryd och präktig, helig osv. Jag vet hur det känns. Jag har också blivit kallad helig, snäll, mammas flicka osv. Jag har slutat lyssna för jag vet att det många gånger beror på avundsjuka. Många gånger är det frågan om "tuffa tjejer" som förlorade oskulden när de var 14 år och har avverkat halva stan sen dess, och egentligen innerst inne ångrar mycket av det. Jag är lycklig och stolt över mig själv, och det tänker jag fortsätta vara.

Men ojj ojj vad det är svårt. Jag längtar så efter honom, ni fattar inte... :) :) Nåja. 7 månader är inte så länge. Vi får ta igen det sen. ;)

Jag hoppas att ingen tog åt sig av det här inlägget, GÖR INTE DET! Jag accepterar fullt ut att alla lever sitt liv som de själva vill. På samma sätt är jag lycklig över varje människa som respekterar mig och de val jag gör.

Jag är tacksam att jag har en stor, mäktig, härlig Gud som hjälper mig med bröllopet. Vad det än dyker upp för problem så brukar jag berätta om dem för Honom. Och vips, så löser det sig.

Gud välsigne er.

Glädjande att läsa om luthiengirl.
Du ska definitivt inte ha dåligt samvete att ni prövat lite, jag tror bara det är positivt. Det är faktiskt så att alla inte passar till alla, p.g.a anatomin (och då menar jag inte att han ska ha stor, att det är bättre, för det är helt fel). Passar man inte ihop sexuellt spelar det ingen roll hur mycket man än pratar med varandra och ändrar sig, anatomin kommer inte att passa bättre. Visst man kan köra olika ställningar men det är bra om man passar av att bara ligga tillsammans (ibland passar man inte ens till det)

Lyckligt gift! hade väl bara tur som passade ihop med sin karl, det kunde varit precis tvärt om, och då tror jag inte du varit så nöjd.

En som hittat en perfekt efter många "provningar".