CAMBRIDGE!
Efter julen blev det en hel del jobbande med hemsidor på datorn. Sitta, sitta och sitta i timmar i sträck med snabba onyttiga måltider när andan föll på blev ingen lyckad historia 
Jag pratar inte om SÅ många kilo visligen.
Men jag blir så arg och ledsen på mig själv när jag liksom glömmer mig och tappar kontrollen över min kropp så jag måste kämpa mig ner igen i vikt. Hur många gånger i livet ska man göra om samma misstag egentligen!!??
Jag ser INTE fram mot ännu en kur som ska startas i morgon bitti.
Jag är enormt trött redan som det är vilket jag gissar till en del har samband med min olust över mina kilon.
Jag slutar aldrig förvånas över hur svårt det egentligen ÄR att ta sig ut och gå 45min. Jag kommer aldrig ut på något underligt vis. Jag kommer att gå och lägga mig 19.00 för att inte bli en levande plåga för mina ungar, och för att inte över vinnas av mitt kvälls sug på godis.
Jag kommer att använda mig av er energi och inspiration. Jag kommer att behöva den.!! Jag vill ju börja nu i morgon och komma i form--- Är bara rädd för mina andra misslyckanden.
Föra gången på dag nr:4 så tappade jag färgseendet på kvällen och började se världen i svart vitt. Jag bröt kuren då.
Hur kommer ni över den där första tröskeln???. Jag menar. Man MÅSTE ju gå till jobbet, hämta ungar, laga mat osv. Helst utan att snubbla och se dubbelt då *s* 
Tuss1
