26 år och singel?!
Obehagligt...det är nästan som om jag skrivit inlägget själv! Jag tampas själv med just de där tankarna nu, fast hos oss är det jag som mist ganska mycket av intresset för sex och inte han. Vi har varit tillsammans i lite drygt 7 år, jag tycker liksom du om honom, ja älskar honom...men ibland undrar jag hur mycket. Han är en jättefin person och jag är tveksam att jag någonsin skulle hitta nåt bättre. Det jag känner är också att om det skulle ta slut så vill jag vara ensam en tid....fast då kommer ju detta med stressen in, stressen att etablera en ny relation för att hinna skaffa barn. Fast ju mer jag tänker på det desto mer börjar jag strunta i den där hetsen, om det tar slut så gör det det, hinner jag då inte skaffa barn med nån ny så må det vara. Det kändes bra att höra att jag inte är ensam med dessa tankar. Vi köpte dessutom hus förra sommaren och nu känns det som om man låst fast sig om man skulle komma på att det inte känns rätt. Efter att ha sett "Grabben i graven bredvid" eldades dessa tankar på. Jag vet att passionen inte finns för alltid...men...