hur ofta...?

ninonica

Förstår..så kan det vara ibland... I mina förhållanden har sex alltid varit den viktigaste ingridiensen men så har de ju inte hållt heller.. *s*
Jag har en väldigt stark sexdrift men pga en långvarig depression så har det varit lite "si och så" med det...så jag förstår, man är inte alltid på topp och det är ju OK... Så länge man är nöjd med det man har så är ju allt bara bra. Det är ju om man är missnöjd man måste försöka ändra på situationen och inte bara acceptera läget som det är...

Sedan tror jag dock att många (lång ifrån alla) lätt faller i rutin och slentrian när det gäller just sex och intimitet och om de ansträngde sig och jobbade på det så skulle nog både förhållandet och individen vara lyckligare... Det är min tro men allt är ju relativt med tanke på att sex och intimitet är olika viktigt för olika människor osv... En del kanske inte ens gillar sex, en del älskar det och vill ha det jämt, en del älskar det men vill inte ha det jämt, en del vill ha romantik, en del vill ha en blandning och en del vill bara ha spänning osv osv... Det viktigaste är ju att man är lycklig i det man själv har. :D

utvandraren

Tyvärr så brukar de fastna i filtret om de hamnat där.. det är min erfarenhet i alla fall. Skriv igen, nyfiken nu ju.. ;)

confetti

Usch vad jobbigt! Lider med dig.. Förstår dig helt och fullt i din ilska och att du är sårad och undrar hur du någonsin ska kunna ha sex med honom igen utan att detta ska följa med i sängen...

I min förra relation så hade vi supersex i 4-5års tid.. Jag vet att han tyckte precis som jag. Vi pratade om det ofta och hittade alltid på nya saker osv... Problemet blev efter ett tag att jag dels mådde dåligt för att han var dålig på att visa uppskattning samt att hans ständiga krav/behov av nya och spännande saker fick mig att känna att jag inte dög som jag var. (Nu i efterhand vet jag att jag inte behövt ha dessa nojor men...)

Detta förstörde sexet för mig och till slut även relationen... :(

Hoppas ni hittar en lösning! *håller tummen*

Kan du inte ta upp det då??? Jag menar, ta ett allvarligt samtal om vad han egentligen känner och vad ni kan göra för att lösa det så att båda är nöjda med sexlivet... Kommunikation är "A och O"... Han var ju arg när han slängde ur sig detta så det lät säkert värre än det var men det kan ju även ligga ngt bakom det och enda lösningen (tror jag) är att prata om det och försöka hitta en lösning. Sedan får man inte sluta prata utan fortsätta prata och utveckla sexlivet och prata om vad man gillar och vad man kanske inte gillade osv osv...

På så sätt får han kanske det han vill ha sexuellt och du behöver inte känna dig dålig eller må dåligt över vad han sa...

Det är liksom ett sätt för er båda att gå vidare..

Om ni hittar på lite andra saker kommer nog både han och du få ut mer av sexet och du kommer kunna känna dig säker igen och veta att han är nöjd med det han har...

Men det kräver att man är fullkomligt öppen och ärlig och hela tiden har kommunikation mellan varandra...

Ni måste ju göra någonting nu när ni hamnat i en situation som gör er båda olyckliga.

Jag och exet pratade sex väääldigt ofta... Vi pratade om fantasier, vad vi skulle vilja testa och vad vi tyckte om "ditt och datt" när vi testade det osv... På så sätt hade vi ett väldigt spännande och givande sexliv. Det bästa sex vi båda haft, från första gången till sista gången...

Tyvärr stämde inte personkemin på alla andra plan och man kan ju inte bygga en framtid enbart på fantastiskt sex...men jag lärde mig mkt om hur viktig kommunikation är även för sexlivet... Å även att man "leker" lite, testar nya saker osv...inte fastnar i rutin och slentrian...

confetti

Vad bra att ni pratat.. Hoppas att det känns bättre inför framtiden nu?! Önskar er verkligen lycka till. Glöm nu inte bort att kommunicera och jobba aktivt på att inte hamna i rutin... Man måste faktiskt jobba på en relation, även sexlivet (även om det är bra)...

Förstår ju att du vet det redan, ville bara påminna dig.. *hihi*

Usch vilken jobbig sits!
Jag är ingen expert på förhållanden men min spontana reaktion är att du inget kan göra.. Ge honom lite tid för att reda ut hur han vill ha det. Däremot om han drar ut på det, då skulle jag börja ställa krav för du ska inte behöva leva i ovisshet hur länge som helst för att han inte kan bestämma sig men eftersom du inte vill förlora honom så bör du nog ge honom lite tid och hoppas på det bästa...

Tror inte att du kan påverka situationen så mkt eftersom detta helt och hållet handlar om att han inte vet om han är redo, om han klarar att vara bunden osv...

Usch, skickar en stor *KRAM*

Vad skönt. Jag håller oxå tummarna. Det är ju i vilket fall som helst positivt att du lärt dig något av detta, det har nog han oxå. Tror säkert att de saker du tar upp har påverkat honom och hans tankar/känslor. Jag tycker att det var riktigt bra och smart av dig att prata ut med honom och lugna ner honom genom att säga att han ska ta en dag i taget osv...

Skickar en stor *KRAM* på vägen...

Åh vad jobbigt! Förstår att du inte riktigt är dig själv.. Hela din värld är ju satt i gungning. Saker som sagts och som kommit upp försvinner ju inte bara för att man vill... Det sätter sina spår och det är något som kan ta lite tid att lära sig hantera...

Hoppas att ni kan ha en öppen dialog och låta varandra vara lite känsliga och konstiga ett tag men att ni finns där för varandra genom det. Förklara för honom att du vill gå vidare och lämna det bakom dig, att du vill vara stark och låta honom få den tid han behöver osv men att du känner dig osäker och kanske lite sviken/sårad och att han måste ha överseende med det på samma sätt som du försöker ha överseende med hans "kris".

Bara för att du vill ge honom denna tid att finna sig själv och vad han vill ha så betyder ju inte det att du inte är sårad eller känner dig rädd och sårbar inför er relation och vad allt detta kan innebära.

Hoppas han förstår det.... Ni är ju båda i känsliga situationer just nu och likväl som du försöker förstå honom så måste han försöka förstå dig.

Glömde att skicka en STOR *KRAM*...

Tack, vad glad jag blir! :)

Förstår dig, jag brukar oxå skriva om jag vill säga något som jag kanske inte kan ta upp av ngn anl, tex att killen inte klarar eller vill prata... Min erfarenhet är att det brukar vara bra, då får man säga det man vill ha sagt och killen vill ofta veta eller har i alla fall inget emot att få reda på läget men slipper gärna just konfrontationen. Å på detta sätt får ni båda som ni vill... Då kan han läsa det i lugn och ro och får tänka igenom det i sin egen takt osv...

Jag hoppas att det kommer fungera. Det vet man ju aldrig men min erfarenhet är i alla fall att det är ganska effektivt.

Ingen kul situation du är i nu.... Jag hoppas verkligen för din skull att det reder ut sig snart. Inte förtjänar du att gå och må så här och leva i ovisshet. :(

Du gör nog helt rätt i att försöka låta det vara ett tag efter du nu skrivit av dig... Det ger honom lite tid att reflektera över vad du skrivit, vilket killar ibland kan behöva... *s*

Skickar en STOR stöttande *KRAM* igen...för det är ju inte lätt eller roligt att gå runt med en klump i magen och inte veta varken ut eller in eller leva så nära inpå någon när relationen är så spänd.

Försök att intala dig själv att du är bra och att du är värd det bästa, fortsätt att sysselsätta dig med att träna osv... Det förändrar ju inte att det kommer vara jobbigt men det underlättar i alla fall oftast lite...

confetti

Vad skönt. Ja att skriva sms, mail eller brev tycker jag är ett väldigt bra sätt. Många kanske skulle säga emot och förespråka direkt kommunikation men ibland behöver båda den distansen som detta ger... Skönt att det gav resultat. Jag håller tummen för att det ska fungera/reda ut sig. Skönt att du inte längre känner någon "panik", då är det lättare att kanske reda ut situationen.. Blir man för rädd så tar de känslorna lätt över och då är det svårare att tänka klart och handla på ett lugnt sätt.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er!.. *KRAM*

pumpa

Ja jag håller med. Det verkar som majoriteten av alla människor inte arbetar på och engagerar sig i sitt sexliv... Måste vara trist att leva så, tycker jag själv... För mig är det en av de viktigaste bitarna att arbeta på i ett förhållande. Den längsta relationen jag haft varade i 4-5år och vi slutade aldrig att hitta på nya saker, vara spontana, leva ut fantasier osv osv... Inte en enda tråkig stund under hela den tiden... Jag vet även att han känner lika dant inför vårt dåvarande sexliv... Så vill jag ha det i en relation.

Ujuj... Vilken jobbig situation du befinner dig i.

Först vill jag säga att jag hade en kollega som varit tillsammans med sin tjej länge men det fungerade inte att leva som sambo så de flyttade isär utan att göra slut.. Efter några år så kände de sig redo att testa sambolivet igen och då fungerade det utan problem..

Att flytta isär är ju en stor risk självklart men det kan fungera. Lika väl som att träta i ett samboförhållande och det ändå tar slut...

Jag säger inte att det är det "rätta" att göra utan bara att det kan vara en ide´ och att man ska försöka att inte se det som ett misslyckande om det skulle bli så, för då är det svårt att få det att fungera.

Förstår att du blir sårad av hans beteende och kommentarer.. Hmm... Min spontana tanke är att du borde tacka nej till Thailandresan och ägna den tiden åt att bara ta hand om dig själv, träna, umgås med kompisar osv.. Dvs att inte bara tänka på och längta efter honom, vilket du självklart oxå kommer att göra men att flytta fokus från honom/er relation och fokusera på dig och ditt separata liv den här tiden.

Förhoppningsvis så kanske han vet mer vad han vill om han får denna tid utan dig och om inte så kanske du kommit fram till att du tröttnat på att allt velande... Vem vet.

Vad jag tänker är att det kanske kan komma mkt gott ur att inte göra denna resa tillsammans och vara ifrån varandra men att det är troligt att en så lång resa och leva så nära inpå varandra just nu bara skulle förvärra saken. Det är ju en stor risk i alla fall.

Men det är bara mina tankar... Jag förstår ju att du vill följa med och att det känns trist att vara hemma själv + sårande att han inte ens verkar vilja ha med dig... Det måste vara en superjobbig situation. :(

Vad du än bestämmer så ska det ju vara det du vill och vad som känns bäst för dig.

Mina tankar handlar ju om min personliga logik och inget annat och det är även lättare att tänka logiskt osv om man inte själv är känslomässigt involverad i situationen. Känslorna är ju vad som gör situationer svåra att hantera.

*KRAM*

Ja, kanske är det precis vad ni behöver. Att få lite distans och att få känna saknaden av varandra.

Tycker absolut att du gör rätt, för du vill ju inte förlora honom. Då är det värt att ge det en chans även om det är lättare att få ett rakt och definitivt svar.

Glöm inte bort dig själv i situationen bara men det verkar du ju ha ganska bra koll på, det är starkt.

Tänk även igenom Thailandresan. Vad du vill känslomässigt.. Kolla vad han vill.. Samt tänk igenom det helt och hållet utan känslor, dvs vilket skulle vara bäst för ert förhållande....

Vad du än bestämmer så hoppas jag att det kommer bli bra!

*kram*