Namnbyte på barnen?

Jag har två barn sedan tidigare och jag och min blivande har ett gemensamt barn som är sju månader. Vår lilla dotter fick hans efternamn när hon föddes och när vi gifter oss kommer jag att ta hans namn men behålla mitt som mellannamn då mina stora flickor bär mitt namn. Vill att de ska känna samhörighet och då deras pappa aldrig skulle gå med på att de bytte till min blivandes efternamn så...
De är sju och tio år och verkar inte själva ha reflekterat över detta men jag tror att de kanske skulle reagera senare när pappa heter ett namn, mamma ett annat och de ett tredje! Behåller jag deras (mitt) namn som mellannamn så känns det bättre iaf. för mig.

ET:
förstår ditt dilemma. Mitt ex skulle aldrig gå med på att barnen bytte till vårt nya namn. Jag var lite inne på din linje först men kände att han styr vårt liv så mycket ändå. Jag VILL ha min nya mans namn! Flickorna vill ha kvar sitt efternamn (de vill alltså inte byta till sin pappas) och därför behåller jag mitt efternamn som mellannamn så länge som mina flickor har det namnet.(gifter de sig och byter namn så kan jag ta bort det då). det viktiga är att de inte ska heta sitt efternamn "ensamt" och ha en mamma och en pappa som har två andra efternamn. Nu har vi ändå en koppling och jag kan ta min nya mans och mitt yngsta barns efternamn.

Mina barn behåller ju endast sitt släktnamn (dvs mitt namn). De kommer alltså INTE att heta min mans namn. Jag väljer däremot att behålla mitt släktnamn som mellannamn men tar också min nya mans och mitt yngsta barns namn som efternamn. Så i mitt fel har JAG dubbelnamn-ingen annan. Jag får liksom vara länken mellan alla barn och det nya o gamla livet! Ville bara förtydliga detta om någon missförstod...
Jag har förståelse för att mina stora barns pappa inte vill att de byter till min nya mans namn-jag skulle säkert känna likadant. Tycker också att det är onödigt att "stöka till det för mycket" för barnen. Att byta namn om det inte är nödvändigt kanske bara skapar osäkerhet och otillhörighet? (Fast man som förälder vill precis tvärtom med namnbytet!) Jag tror att barn i 5-6 års åldern är alldeles för små för att bestämma själva. De kan säkert säga vad de "vill" men jag tror inte de förstår vad det innebär än? Detta är helt klart svårt! Funderade länge innan vi bestämde oss för hur det fick bli. Min nya man skulle självklart vilja att vi hette samma sak-allihopa. Det skulle väl jag med tycka var mysigt. Men barnen heter det de heter och verkar nöjda med det, och även de känns för små för att vi ska göra en jättediskussion av det. Jag har sagt som det är att jag nu när vi gifter oss och jag byter namn så kommer jag att behålla VÅRT namn ändå (dvs mitt o de stora barnens) för att de är mina barn och jag vill heta som de. också. Det verkar som det känns bra för dem!

GoaSmulan:

Håller med om att det inte ska göra det. Och till viss del att det inte gör det heller. Men NÅGOT signalerar och betyder det väl? Varför byter DU annars till din blivandes namn?

Håller absolut med dig! I vårt fall så vill ju inte deras pappa att de byter till min mans namn, min blivande tvingas inte heller att byta namn till mitt eller till ett dubbelnamn. Och jag tycker att det är onödigt att de stora barnen ska byta namn till sin pappas helt plötsligt om de inte absolut själva vill-vilket de INTE vill. Alla inblandade har mao kvar sina namn. Det är bara jag som väljer att ha kvar mitt flicknamn tillsammans med namnet jag får som gift. JAG har kvar mitt flicknamn som bonusnamn. Detta är nog mest för att det känns bäst för MIG. Av samma anledning som jag vill bära min nya mans namn vill jag också bära mina barns namn...