Bröstförstoring (5)

Jag tejpade i minst 6 månader med Scanpor hudfärgad, som jag brukade använda innan. Jag gillar den och tror inte märket betyder nåt, för klinikerna använder olika.

Jag har 360g, men kan bara upprepa att jag velade dygnet runt i flera veckor. Efteråt fattade jag att 40g hit eller dit inte gör nån större skillnad och är SÅ glad att jag valde den större storleken!! Jag är 169/65, strl 38 med kvinnliga former. D-kupa passar perfekt till MIN kropp.
Är man så jätteslanka/smala eller vad man nu vill kalla det, som en del av er här är, så förstår jag att ni tycker det blir bäst för er med små implantat och B-kupor.

Sahlena: jag skulle absolut rekommendera dig att stanna hemma hela den efterföljande veckan!!! Jag har hög smärttröskel, lätt kontorsarbete och återvände efter en vecka. Det var lite tufft men jag var mycket försiktig. Ditt jobb medför fler rörelser, så snälla: stanna hemma och ta det lugnt!

27-..... betyder att du har de vanliga. Jag har soft touch och tittade på mitt lilla kort att spara och även på en utskrift jag sparat av Inamed:s läkarinfo där alla implantatvarianter och storlekar finns listade. 27=vanliga.

Tänk på att "alla läkare säger olika" och har sin egen uppfattning. Man kan liksom inte riktigt lita på någon/något. Har svårt att tänka mig att mjukare implantat kan kännas hårdare på vissa, men vem vet.....

Jag har Inamedtillverkade McGhan Style 410 soft touch MM360g. Plastikkirurggruppen, Sabbatsberg Sthlm. Dr. Lennart Blomqvist.

Jag har svårt att uppskatta hur mycket svullnad jag hade, men det var en del. Första tiden efteråt tyckte jag brösten såg lite groteska ut: sprängfyllda med synliga blodkärl, ungefär som när jag ammade. Visade mig för ett par vänner efter 4 dar och dom såg lite chockade ut, särskilt killen, som har lite svårt för "sjukvård" och kroppar över huvud taget. Svimningsrisk *ler*. Han har INTE bett att få se det slutliga resultatet, trots att han gillar fylliga bröst.....

Att berätta för barn eller inte: Mina var 12 & 13, tjej & kille. När jag kom hem sa jag exakt så här "Jag har varit på sjukhus i natt, har opererat mina bröst och ska vara hemma en dryg vecka och ta det lugnt....". Jag sa inte exakt att jag gjort dom större. Visst ser dom säkert att mina bröst blivit lite fylligare, men det är inget jag visar upp offentligt, så att säga. Jag sa också att jag inte berättat det mer än för (namn på nära vänner) och absolut INTE tänker berätta för gamla mormor/morfar farmor/farfar eller kollegerna. Att jag gärna pratar med dom och svarar på frågor nu eller i framtiden. Deras reaktion var ungefär "-Jaha??". Nu har det gått snart två år och fortfarande inga frågor eller kommentarer. Tjejen är inte alls utseendefixerad utan en riktigt tuff pojkflicka och båda tycker nakenhet osv är rätt pinsamt. Dom är väldigt pryda, men vet att vi är väldigt ogenerade. Vi respekterar dom och visar oss väl inte i onödan. Dom är vana att se min man, han byter om och tränar flera gånger per dag, det är hans "jobb". Alltså: jag tror inte barn i allmänhet bryr sig så mycket!

Diablo: Stackars dig! Jag känner att en implantatstorlek större inte hade varit helt fel, det skiljer ju så lite. Så glad att jag (efter stor vånda!) valde 360, för vi hade pratat om 320. På Plastikkirurggruppen träffade jag min kirurg två gånger före operationen. Först konsultation och storlek, sen kommer man igen och provar storlek en sista gång. (Jag träffade honom faktiskt tre gånger. Det berodde på en kronisk sjukdom som skulle kollas upp innan det var någon idé med konsultation). Pga egen erfarenhet och allt jag läst uppmanar jag alla att gå på två konsultationer med olika läkare och sen fundera noga över vad man själv tror blir bäst. Vet en tjej som bara fick totalt 30 min konsultation (på KirurgCentrum) inkl. storleksprovning och kände sig superstressad. Det förstår jag verkligen!!! När ni ringer och bokar konsultation: fråga hur lång tid ni får och om ni får komma igen och prova senare när ni tänkt över det. För ett par år sen läste jag här om nån som känt sig jättevelig och kliniken hade låtit henne komma och prova tills hon kände sig säker.

Nancy pancy: Vi pratade i en knapp timme, med en stunds avbrott. (Dr L.B. blev ivägkallad en stund). Man MÅSTE väl inte komma 2 ggr, men han tyckte väl det var rätt självklart att jag skulle tänka över allt, komma dit igen, prova och sen "spika allt". Jag jobbar rätt nära kliniken. Har man resväg är det ju en HELT annan sak och man kan få göra ett annat upplägg.

När brösten är "färdiga", efter några månader, försvinner den där känslan att dom sticker ut och känns åt sidorna. Mina skulle också kunna vara ngt närmare varandra mot mitten (mindre bred klyfta) men då krävs ju större (bredare) implantat, annars hamnar bröstvårtorna fel...