Cookie,
Jag är just som du 22, och har varit tillsammans med min pojkvän i snart 4 år. Vi ska snart gifta oss, jag är överlycklig och älskar honom bara mer och mer för var dag som går.
Den längsta period vi varit utan varandra har varit 4-5 månader alldeles nyligen, och paradoxalt nog var det svårast för mig, trots att jag var den som åkte.
Jag vet hur svårt det är att försöka låta bli att oroa sig!
Mitt råd till dig är att fylla ut ditt liv med annat. Fokusera mer på dig själv,
Ägna mer tid åt familj, vänner, bekanta, och knyt nya kontakter. Avancera din träning, eller börja träna om du inte redan gör det! Gör sådant som DU tycker är kul.
Se detta som en exceptionell period i ditt liv, där du får möjligheten att få nya perspektiv på ditt liv ur varje aspekt, och kanske det kan ge dig nya insikter om dig själv och ert förhållande.
Det är inte förbjudet att längta och sakna, det kan mycket väl vara bland det bästa som hänt ert förhållande! Vad jag menar är att det kan stärka ert band, som det gjorde i vårt fall. Vi är mer kära än någonsin nu 
och framförallt: jag vet att jag kan lita på honom, och är mer trygg och lugn i min relation.
En annan positiv sak är att du efteråt vet hur ni reagerar när ni är ifrån varandra, för att detta är en prövning för ert förhållande. Ämnar ni att spendera hela livet med varandra kommer ert förhållande att utsättas för många fler prövningar i framtiden, och det kan vara nyttigt att betrakta prövningen som ett test inför allt kommande.
Ju mer ni går igenom desto mer stärker ni förhållandet, dvs. desto mer har ni att vinna i form av trygghet och djupare kärlek!
Kom ihåg att det kan vara underbart att längta i sig. Just nu är vi återigen ifrån varandra i nästan en månad inför bröllopet - denna gång är det han som är ute och reser, men eftersom detta gäller en kortare period känns det nästan bara skönt att få möjligheten att riktigt längta efter honom, samtidigt som jag kan lägga ned mer tid på mig själv.
OK, för att besvara några av dina frågor:
Ja, man är mer eller mindre tvungen att lägga en del av känslorna åt sidan och fokusera på vardagen, annars kan det bli för tungt att ständigt gå runt och bara tänka på honom!
Och hur man känner efter några månader: Som jag skrev, i mitt fall, så kan man till och med känna mer än vad man gjorde innan, dvs. bli som störtförälskad på nytt, med samma positiva effekt på sexlivet.
Innan du åker ned i juli: Köp nya underkläder, överraska honom!
Ta fram andra eller nya sidor hos dig själv som du vanligtvis inte visar, och tänk att de två veckor ni har tillsammans ska vara bland de bästa på hela sommaren.
Lev ditt liv NU, sänk förväntningarna och njut av varenda sekund, var glad för allt du ändå har!
Skicka gulliga SMS/mail till varandra. Ett tips är att inte försöka lösa tvister och problem på distans - vänta med att ta itu med större grejer tills han kommer hem.
Skaffa SKYPE och snacka som i telefon över datorn, fast gratis!
(www.skype.com)
Oavsett vad som händer honom därnere, kan ingenting jämföras med dig och den kärlek som han har med dig härhemma. Jag tror inte att han kommer att glömma dig eller känslan av att bara vara tillsammans med dig - låt honom få sakna och längta riktigt efter dig!
Kärleken är som vackrast när den är fri.
Den är som en fågel - den har vingar och lever för att flyga, men tro mig, om du sänder ut den kommer den att återvända till dig, gång på gång.
Kram, girl.
