Min sambo har kört över mig i bostadsaffär - tips och råd!

Miafina:

Glömde ett viktigt tillägg som hans adokat (?) yrkar på:

Nämligen att vi ska skriva bort sambolagen så att jag vid en eventuell separation inte har rätt till ett rött korvöre, antingen vi varit sambos i ett år eller tio.

Han kan alltså göra en vinst om vi separar om t ex 7 år medan jag får noll öre.

*Smurfen*

Attan att det inte var du som skötte låneansökningarna...

Nej, jag kommer INTE att stå som medlåntagare och sambolagen kräver han att få avtala bort!
Fast det var VI som skulle köpa bostadsrätten.

Vi var under tiden vi sökte bostadsrätt överens om att det här köpet skulle symbolisera något gemensamt.

Nu i efterhand säger han att köpet först och främst är en ekonomisk investering.

Kvinnligt vs manligt tänkande/handlande?

Min sambo är affärsman - inte jag...

Miafina:

Vi var tidigare överens om att:

-Vi båda två skulle stå som låntagare
-Att vi skulle skriva ett avtal där hans kontantinsats var skyddad vid eventuell separation/försäljning

Nu vill han:

-Han ska stå som ensam ägare
-Vi ska skriva bort sambolagen
-Jag ska betala halva månadskostnaden för räntor och amorterningar.

Rättvist?

*Smurfen*

Jag bor i Göteborg.

Jag har FSB och sambon har SEB och det är där lånet är gjort....

Vore snällt om jag fick tips på någon att tala med, har försökt få kontakt med den som har hand om ärendet på SEB men den människan är på långsemester...

//Carisma

Anne på Grönkulla:

Nej jag har tydligt satt foten i backen och ändå tydligare klargjort att jag inte accepterar det här...

Tiden går och varken jag eller han ändrar ståndpunkt... 3 veckor kvar till flytt.

Han tror nog fortfarande att jag ska 'ge med mig' och acceptera hans lösning.

Advokaten som sköter detta är en god vän till min sambo och hans familj, min sambo säger att han ändock först och främst är advokat och att han tänker på både mitt och sambons bästa - men ärligt talat förstår jag inte på vilket sätt detta gagnar mig.

Jag känner i varje fiber av kroppen att jag inte under några villkor kan gå med på det här, jag skulle hela tiden ha det här gnagande.

Jag har inte talat med någon i min bekantskapskrets om detta då jag är rädd att de ska ta mitt parti och kanske vända sig emot min sambo.

Kanska jag överreagerar - men faktum är att min känsla inte går att ändra på! Då magen skriker 'Nej!' då bör man lyssna.

//Carisma

*Smurfen*

Vad du är snäll! *tack-kram*

Just nu bor vi i Mölndal men tanken var att vi skulle flytta in till centrala stan. :-/

Jag ska försöka nå dina tips via telefon under morgondagen! Känner verkligen att jag behöver hjälp med detta...

Jag rapporterar hur det går!

//Carisma

MysEtt:

*tack-kram tillbaka*

Jag är i grunden en snäll och godtrogen människa som inte är ekonomisk lagd för fem öre... hade han redan i början av snacket om att köpa något gemensamt föreslagit den 'lösning' han nu yrkar på hade jag kanske gått med på det, mycket möjligt.

Nu blev jag så besviken då jag fick veta det 45 min innan kontraktsskrivning, något som han vetat om i flera veckor.

Snacka om att glädjen över drömlägenheten snabbt blev till sorg och besvikelse.

//Carisma

Butterscotch:

Det du föreslår är exakt det vi hade bestämt att göra innan han... hm... tog andra beslut bakom ryggen på mig... *morr*

Jag ska under morgondagen ta kontakt med bankman som jag blev tipsad om här i tråden... får se vad de har för tips att komma med så jag återkommer om det!

//Carisma

Nu har jag talat med banken!

Försökte nå namnen jag fick tips på men de hade semester eller var upptagna på annat sätt.

Näväl. Talade länge och väl med en karl som tyckte det här var uppåt väggarna. Han sa att han aldrig hört talas om ett liknande fall, ska man köpa något ihop så ska man naturligtvis stå för lån och kontrakt IHOP!

Att desto fler som står för lånen desto bättre.

Gav tips på olika lösningar:

1) att vi äger olika stora andelar av lånet

2) att jag tar ett eget lån och lånar samma belopp som han lagt i kontantinsats

3) att vi gör såsom vi hade bestämt ifrån början: lånar ihop och skriver en revers sins emellan där hans kontantinsats är skyddad.

Nåväl, han sa att vi bör gå till en jurist TILLSAMMANS - sätta oss ner, komma överens och skriva ner allt på papper så att vi båda blev nöjda.

Sambon (?) är i Frankrike på jobb så nu ringde jag till honom och sa att antingen

1) går vi till jurist och försöker klara ut det här eller

2) är det slut mellan oss.

Hård?

Jaa, och jävligt f-bannad på sambons lumpna tillvägagångssätt.

//Carisma

Min sambo - ännu i Frankrike - känner nog att snaran börjar dras åt, nu skickar han sms i stilen med:

'Du lyckas såra mig ordentligt. Jag vet inte om du gör det med avsikt. Älskar du mig inte längre?'

Så LÅÅGT och lumpet att börja spela martyr då han börjar inse att jag inte kommer att 'ge mig'!

Citerade sms:et skickade jag tillbaka utan att ändra ett ord i texten!

Hela den här historien har gjort att hela affären känns solkig, ett gemensamt bostadsköp som skulle symbolisera att det var JAG och HAN tillsammans.

Har även talat med en advokat under dagen som har familjerätt som specialité.

Han sa rent ut att sambon och hans advokaten försöker blåsa mig! Trodde inte en sekund på att banken sagt nej till att jag skulle stå som medlåntagare utan att ens göra en UC på mig.
Kul att höra... :-/

Frågan är ifall vi kan gå vidare och bygga på relationen även om vi kan lösa det här?! Jag erkänner att jag inte litar på honom fullt så mkt som jag gjorde innan... nu inser jag att jag kan få en kniv i ryggen närsom... så ledsamt.

Tack för att ni orkar läsa och bry er om mitt lilla bekymmer! Det är så skönt att kunna lufta problemet med andra än bank och advokat!

Kram! på er och tack för ert stöttande!

//Carisma

Tack för Er support - den behövs!! *kram till er alla*

Lägesrapport:

Igår gick luften ur mig totalt. Jag insåg då hur sjukt allt är, att börja ett samboförhållande med att dra in advokater.
Jag hade världens urladdning kvällen innan via msn - sambon i Frankrike - som inte ledde någonstans.

Jag klargjorde att jag skulle vara f-bannad tills han 'gav sig' och han sa att han inte skulle ge sig förrän jag slutade vara arg.

Efteråt kände jag 'Jag ger upp!'
Även om han skulle gå med på våran första deal så är det naggat allt för mkt från vårat förtroendekapital.

I natt hade han skickat ett långt mail där han indikerade att han var villig att gå med på mina 'villkor' men just nu... nää, jag lägger ner.
Jag ska inte behöva böna och be att bli fullvärdig sambo i vårat förhållande.

Jag ska hämta honom på flyget ikväll och han har skickat flera sms för att förvissa sig om att jag inte ska vara rabiat då jag möter honom. *morr*

Nää, jag är inte ens arg längre. Jag inser att vi måste gå skilda vägar hur ledsamt det än är. Det gör ont ett tag men jag vet ju att det går över!

Jag klarar mig utan honom praktiskt och känslomässigt så slipper jag alla ilska, misstro och intriger som har genomsyrat vårat förhållande sedan den här affären började i påskas.

Jag fattar dock fortfarande inte varför han gör så här då jag är säker på att han älskar mig.
Kanske det faktum att han aldrig varit fullvärdig sambo med någon tidigare, han har alltid ägt sitt boende själv.
Han har inga barn och är van att bara se om sig själv.
Visst vill även jag att man ska stå på egna ben även i en relation men det här gick för långt.

Tack så hemskt mycket för att ni orkat läsa den här tråden, ni känner ju inte mig! Trots allt elände i världen (jo, jag är lite nere nu) så visar ni att världen även är full av massor av fantastiska och omtänksamma människor!

Kram igen till er allihopa!!!

//Carisma

Känner bara att jag måste tacka än en gång för ert stöd! Ni är så goa!

Hämtade sambon på flyget, kylig kram, artigt kallprat "gick flygresan bra?, " har det regnat hela veckan?" osv.

Till slut sa jag 'Jag känner att jag har inget mer att säga. Jag är inte arg längre utan känner mig bara... tom.'

Vi köpte pizza och åkte till hans föräldrars tomma hus och satte oss och försökte prata igenom i lugn och ro.

Han hade många argument och ursäkter för hur det kunde gå så fel och vill nu verkligen försöka lappa ihop det här.
Då jag sitter och tittar på honom är det med blandade känslor, dels så är det ju den man som jag älskat/älskar och dels är det en man som behandlat mig respektlöst sista tiden.
Känner mig tom som sagt.

Sambon åkte bort över helgen, nog bra att vi får tänka i lugn och ro på varsitt håll.
Jag har föreslagit att vi ska bli särbos men kanske jag innerst inne inser att det bara är ett sätt att skjuta på något oundvikligt.

Väldigt sorglig historia.

Tusen kramar till Er alla än en gång!

//Carisma

Hej på Er go´vänner....

Jag återkommer med lägesrapport, ska bara samla tankarna...

Kram på er till dess!