• aa_s_a

    HJÄLP!

    Hur länge till kommer jag orka?

    Min sambo har ett barn sedan tidigare och han och mamman ligger i umgänges/vårdnadstvist.. Hade jag vetat ur jobbigt det skulle bli hade jag aldrig gett mig in i det, men nu är jag där liksom. Samtidigt som jag vill ge upp allt och flytta ut så älskar jag min sambo över allt annat...

    Han säger att han förstår att situationen är svår för mig, men sen bryr han sig ändå inte om hur jag mår utan tycker att om jag mår dåligt så får jag väl söka hjälp någonstans.. Ibland kan jag faktiskt förstå varför hans ex gav upp relationen, men nämner jag något sådant till min sambo blir han bara kränkt (enligt honom själv)..

    Jag tycker också min sambo är alldeles för "mesig" mot exet.. Han går med på allt hon säger, vill hon byta umgängeshelg så går det bra, vill hon ändra tider går det bra och bla bla. Men så fort vi vill ändra någon tid för att vi ska bort eller liknande så går det absolut inte för henne, även om hon brukar ändra sig dagen innan och att det då går.. Hon har t.ex. sagt nej till vårt semesterförslag i sommar, med anledningen att barnet är för litet för att vara med pappa 2 veckor i sträck, medan 2 veckors dagumgänge går bra.. Hon gör allt för att förstöra mitt och sambons förhållande, hon är på god väg men det förstår inte min sambo..

    Jag vet inte vad jag ska göra... Har varit på väg att ge upp så många gånger, men det är ju inte det jag vill egentligen... Snälla någon, hjälp!

  • Svar på tråden HJÄLP!
  • aa_s_a

    Men snälla? Ingen som har någon tanke? Jag bara gråter och gråter och min sambo är iväg och jobbar som vanligt..

  • aa_s_a

    Kanske verkar desperat men vad ska jag göra? ingen som kan säga något???

  • aa_s_a

    Tack för svaret. Vi har redan semesterplaner, ska till Spanien... Men vi kan inte bara säga att barnet ska med.. Då kontrar hon med att vi inte tänker på barnets bästa.. Dessutom ska de upp i tingsrätten i sommar för tredje gången ang umgänget med sonen.. Hon kommer säkert komma dagen innan vi ska åka och säga att det är ok att han får följa med..

  • aa_s_a

    flower177: Jag förzöker få honom till att priotera det vi har.. Men han menar att jobbar han inte så här mycket har vi inte råd med huset och lägenheten i Spanien.. I höst börjar jag också jobba (pluggar nu) så då får vi in lite mer pengar...

    sweet saint: oj, ja dessa mammor... Visst min sambo kanske inte är helt oskyldig till allt som hänt, men jag har ju läst sms och så från hans ex och hon vill verkligen att han ska lyda henne för annars jävlar...

  • aa_s_a

    Plugget är i princip färdigt, bara opponering på examensarbetet på fredag.. Sen börjar jag jobba i höst och då får jag lite mer rutiner i livet också..

    Han säger ofta att jag behöver inte lägga ner min själ i konflikten, att jag inte har några förpliktelser, men hur lätt är det?

  • aa_s_a

    Men jag vet inte om jag orkar mycket längre.. Som när vi snackade om semestern och jag frågade om vi ändå sticker till Spanien även om sonen kanske inte får följa med.. Då säger han att ja, vi får se, det blir ju inte lika skoj utan honom.. Nähä, men jag då?!?! Får han inte det mysigt med mig då?? Så han började föreslå motorcykelsemester och sådant istället, men det vägrar jag.. Då får han åka själv.. Jag har åkt med på mc:n någon gång men sitter och är livrädd, han respekterar inte att jag är rädd utan gör ändå farliga omkörningar och kör stundtals mycket fort... Aldrig att jag åker på motorcykelsemester med honom..

  • aa_s_a

    karres 76: Nä, jag visste inte faktiskt vad det skulle innebära med en uppslitande vårdnadstvist där mamma och pappa inte kan prata med varandra.... Det kan nog ingen föreställa sig hur det ska bli.. Hade det varit så att umgänget fungerat smärtfritt hade det inte varit några problem... Denna konflikten kommer vara flera år till.... Det är inget man kan förutse.. När jag och min sambo träffades hade han ingen kontakt med sonen p.g.a. att mamman vägrade lämna ut honom...

  • aa_s_a

    Och jag känner att jag kämpar och kämpar men det enda han säger när jag mår dåligt är att jag inte har några förpliktelser att jag inte behöver lägga ner ngn tid på konflikten.. Men hur lätt är det?

  • aa_s_a

    Jag pratade med honom precis och frågade om vi inte kan ta en promenad vid stranden när han kommer hem... Då sa han att han ahr några timmar kvar på jobbet... Så sa jag att jag skrivit ett brev till honom som han får läsa när han kommer hem.. Då blev han nyfiken och undrade vad det gällde och så berättade jag lite. Då suckade han bara och sa "åh, jag förstår inte dig, jag tycker inte det är något problem med vår relation, men du skyller hela tiden på mig..."

    Usch nu gråter jag igen...

  • aa_s_a

    Jag kräver inte att jag ska komma i första hand, men när jag inte ens kommer i andra hand då.. Och när han säger att semestern inte blir lika skoj om sonen inte är med, var hamnar jag då? det enda jag kräver är att han visar att han finns där för mig, att han älskar mig..

    Anledningen till att allt är så jobbigt är också att de ligger i vårdnadstvist.. Och sen känner jag ibland att han älskade henne mer än vad han älskar mig.. Han friade till henne efter 4 månader och gjorde henne gravid efter 6 månader.. Till mig säger han att sådant kommer dröja, trots att han i samma mening kan säga att han alltid kommer älska mig och vill dela sitt liv med mig...

  • aa_s_a

    Han har inte mer kontakt med sitt ex mer än via sms när sonen ska hämtas och lämnas eller om hon får ett ryck och ska skälla ut honom för någonting..

    Jag har också kontakt (minimal men ädnå) med mitt ex.. Vi var förlovade i 4 år, men förlovade oss inte så snabbt som efter 4 månader...

  • aa_s_a

    men sen kommer det ljuspunkter ibland, perioder som dert är kanonbra mellan oss.. Usch allt är så kaos i hjärnan... Men jag ska sova hos mina föräldrar i helgen, de bor några mil bort och jag ska ha konfirmander där nere i helgen, tidigt både lördag och söndag så då passar jag på att utnyttja sängplatsen hos dem.. ska bli skönt att komma iväg lite faktiskt..

  • aa_s_a

    Min sambo har nu kommit hem och bråken fortsätter.. Han hävdar att vi inte har några problem i vår relation. När jag då frågar honom hur jag kan må dåligt så frågar han vad det är jag mår dåligt av.. Sen fnyser han lite på näsan..

    Jag föreslog parrådgivning men hans kommentar var "när ska vi hinna det" bla bla...

Svar på tråden HJÄLP!