Någon som har steriliserat sig?

Jag har gjort det. Gjordes genom titthål i naveln. Kändes lite nån dag eller två. Inga komplikationer över huvud taget.

Inte ett dugg....

Men du, man vet ju aldrig...Det kan komma i ett läge där du ångrar ditt beslut och då har du problem. Är det inte bättre att din man gör ingreppet? Det är lika enkelt och kan dessutom återställas....Bara en tanke.

Är du myndig så bestämmer du själv, och har du, liksom jag, fått dom barn du vill ha så ser inte jag heller nån anledning att stoppa i sig piller i massor av år.

Jag var visserligen 35 år då, men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara något hinder för dig att sterilisera dig om du är yngre. Det borde vara din ensak tycker jag. Möjligen vill dom att du pratar med en kurator, men det kan du väl göra i så fall? Jag har också 3 barn, och visst var det en o annan som sa saker i stil med " men tänk om det händer dina barn något.."...Så kan man inte tänka! Det går ju inte att ersätta ett barn med ett nytt i alla fall. Lycka till!

25 år låter väl som en rimlig åldersgräns om det nu ska finnas en sådan...

(ett par år efter min operation tog jag bort min livmoder, också genom titthål och sen dess har jag ingen mens heller...bästa jag gjort!!)

Personligen ser jag livmodern endast som ett verktyg för att kunna få barn, och när jag fått dom jag ville ha så var den, åtminstone var den det för mig, ett otyg varje månad.

Jag tog bort hela, och då har man ingen mens. Men man har ägglossning, så allt funkar för övrigt..Inga som helst komplikationer över huvud taget. Möjligen ökad sexlust, eftersom man aldrig behöver besväras av varken blödningar, risk för graviditet eller trassel med kondomer:)

Finns inga dumma frågor...bara dumma svar:)

Lycka till!

Helt säkert kommer många att ha synpunkter på den känslan du/ni har för barn. Men du pratar ju bara för vad du o din man känner och det är ju det som räknas just nu. Jag har 3 barn som jag älskar men jag känner stor respekt för dig o andra som gör valet att inte få några. Då finns det ju heller ingen anledning att hålla på att stoppa i sig p-piller o annat i såpass många år som det faktiskt handlar om.
Gör det som känns rätt och njut av det livet ni har valt och skit i vad andra tycker o tänker.

Jag tog absolut inte illa vid mig, finns ingen anledning. Och du, det finns heller ingen anledning för dig att känna dig skyldig. Ska man be om ursäkt för dom val man gör? Knappast! Din lilla mamma får vänja sig vid tanken på att inte bli mormor.
Det är vars o ens rätt att känna längtan efter barn, men också vars o ens rätt att avstå.
OM det nu skulle vara så att du/ni ångrar ert beslut så finns det bebisar som inget hellre vill än att få komma till er! Det lovar jag dig!