Hittade en gammal tråd från februari ang detta, och jag skulle vilja veta själv?
Alltså, jag vet hur det går till, s.a.s, men skulle vara nyfiken på att veta om någon har gjort det och isåfall eventuella komplikationer osv?
Hej Lena v B, hoppas du inte tog illa upp, för det var inte så jag menade :)
Alla är ju olika, och jag vet att med mig själv så kan jag absolut inte tänka mig att ha barn. När vi precis träffades var jag jättebarnsugen och kunde bara tänka på barn och att vara gravid, då var jag 23-24
Den känslan varade kanske i typ 1½ år, och nu är den helt borta.
Jag känner mig jätteskyldig egentligen, jag blir ju 30 nästa år, och min stackars mamma bara längtar efter barnbarn. Hon hade blivit en supermormor, och att jag tar ifrån henne den chansen gör att jag känner mig som en tyrann. Hon har inte sagt något emot mina åsikter utan verkar mest tycka det är lite sorgligt.
Jaja, det är ju ett stort beslut så absolut inget som vi kommer att ta lätt på, så vi får se vad som händer under året.
Jag tog absolut inte illa vid mig, finns ingen anledning. Och du, det finns heller ingen anledning för dig att känna dig skyldig. Ska man be om ursäkt för dom val man gör? Knappast! Din lilla mamma får vänja sig vid tanken på att inte bli mormor.
Det är vars o ens rätt att känna längtan efter barn, men också vars o ens rätt att avstå.
OM det nu skulle vara så att du/ni ångrar ert beslut så finns det bebisar som inget hellre vill än att få komma till er! Det lovar jag dig!
:) Ja mamma har ju en dotter till, så hoppet är väl inte helt ute.. Jag brukar skoja med henne och säga att hon HAR ju redan ett barnbarn, sen att han har fyra ben istället för två och är luden är ju en annan femma :D (vi har en katt som är väldans bortskämd), men hon tycker inte det är lika roligt som mig ;)
Men det är väl knappaast säkert att man kan "återställa" en man som steriliserats?
Hur är det med sterilisering om man inte har barn innan? Har för mig att de beviljar det väldigt sällan, särskilt om de tar bort livmodern också...
Citat: "Hur är det med sterilisering om man inte har barn innan? Har för mig att de beviljar det väldigt sällan, särskilt om de tar bort livmodern också..."
Är du 25 år fyllda och hävdar att det är vad du vill att bli steriliserad så kan de inte säga att "nej, det får du inte", du har laglig rätt att ta det beslutet om din egen kropp. "Bevilja" är inte med i leken här.
Änglahund:
Jag respekterar verkligen att du inte vill ha barn, men jag är ändå förvånad över att du vill sterilisera dig. Man kan ju ändra sig. Jag ville inte heller ha barn för två år sedan, men nu har jag ändrat mig.
Nemifreak
Är det sant? Vad bra!! Jag var säker på att man måste ansöka om att få operationen... Gäller det hysterektomi också?
Katarina T,
jag har inte gjort det själv så jag är inte säker på alla detaljer men min granne, som jag umgicks mycket med, gjorde det för några år sedan. Hon sa att det varit mycket diskussion innan men eftersom hon vidhöll att hon ville samt var fullt frisk så fick hon det genomfört. Det är obligatoriskt med samtal innan och även undersökning så det inte finns medicinska problem som gör ingreppet olämpligt. Hysterektomi har jag tyvärr ingen koll på.
Hej där!
Jag och min sambo är själv barnlösa och för ett antal år sedan steriliserade jag mig (minns inte ens hur länge sedan det var, jag är 33 nu och har för mig att jag var runt 28-29 då 
). Tyckte också att det var jobbigt med p-piller och eftersom vi båda visste att vi inte ville ha barn så gjorde jag ingreppet. Det var med titthål och jag kände knappt av någonting efteråt - som en väldigt mild mensvärk på sin höjd. Anledningen till att jag gjorde det var att en kille kan få problem med potensen efteråt (även om det är ovanligt). Det vill man ju inte riskera 
Jag fick prata med en psykolog innan för att de ska "försäkra" sig om att det verkligen är en sterilisering man vill göra. Det var väldigt odramatiskt, hon var väldigt förstående och gullig och menade på att om man nu skulle ångra sig senare i livet så behöver man ju faktiskt inte förbli barnlös - det går ju att adoptera. Men är man säker på sin sak så är man! Och väljer man sterilisering så är man nog det! Eller...?
Nåja, jag kommer inte att ångra mig - det var det bästa jag gjort.
Det var min lilla historia...
"Är det inte bättre att din man gör ingreppet? Det är lika enkelt och kan dessutom återställas."
Man kan absolut inte lita på att det går att återställas, chansen finns men det är inget man kan räkna med. Så om man av osäkerhetsskäl avstår från att låta kvinnan genomgå opertaionen så bör mannen inte heller göra det.
Om en del av anledningen att man vill sterilisera sig är att man vill man slippa äta piller, så finns ju kopparspiral. Den behöver man inte byta många gånger under en livstid, men har möjlighet att förändras... människor byter ju åsikter och inställning till saker och ting ibland - det kan även hända oss
Hej tjejer, nu är jag fru! Vi gifte oss i lördags och hade världens underbaraste dag!!!! :D
Najna - anledningen till att vi har funderat på sterilisering, är att jag är så himla trött på att proppa kroppen full av hormoner, och jag mår inte bra av det, det påverkar mig både fysiskt och mest av allt psykiskt, jag har fruktansvärda humörsvängningar och är ofta deprimerad..
Eftersom jag nu är gift, så kommer jag förmodligen inte att vara kvar här så länge till, men tack till alla som har svarat!
