Hittade en gammal tråd från februari ang detta, och jag skulle vilja veta själv?
Alltså, jag vet hur det går till, s.a.s, men skulle vara nyfiken på att veta om någon har gjort det och isåfall eventuella komplikationer osv?
Så vitt jag vet är 25 år den ålder man ska ha uppnått för att få bli steriliserad... nedan enligt Netdoktor
"Alla kvinnor över 25 år, som är fast bosatta i Sverige, kan efter eget önskemål och övervägande låta sterilisera sig. Flera tusen svenska kvinnor beslutar sig varje år för att välja denna möjlighet till framtida prevention."
Socialstyrelsen har, som sagts här ovan, satt gränsen till 25 år.
En kompis gjorde det via titthål i början av året, och hon är jättenöjd.
25 år låter väl som en rimlig åldersgräns om det nu ska finnas en sådan...
(ett par år efter min operation tog jag bort min livmoder, också genom titthål och sen dess har jag ingen mens heller...bästa jag gjort!!)
Personligen ser jag livmodern endast som ett verktyg för att kunna få barn, och när jag fått dom jag ville ha så var den, åtminstone var den det för mig, ett otyg varje månad.
om man gör detta ingrepp blir det mindre mens då eller vad? (om man nu inte tar bort hela livmodern)
Jag tog bort hela, och då har man ingen mens. Men man har ägglossning, så allt funkar för övrigt..Inga som helst komplikationer över huvud taget. Möjligen ökad sexlust, eftersom man aldrig behöver besväras av varken blödningar, risk för graviditet eller trassel med kondomer:)
Lena v B
gud va skönt detta låter! och ökad sexlust till på köpet (om nu detta går i mitt fall 
)
Jag får nog ta ett ordentligt snack med min BM och förklara att detta är verkligen något jag vill göra.
Tack för svaren till min kanske något "dumma" frågor
Kram
Finns inga dumma frågor...bara dumma svar:)
Lycka till!
Hej Lena v B och alla andra,
Tack för svaren, det är mycket lättare att få höra från de som har erfarenhet av det, än att sitta och läsa på nätet. Man får ju bara en massa fakta på nätet och inte något från de som har gått igenom det.
Vi har varit tillsammans snart i sex år, och barn har varit på tapeten ganska många gånger, han har jättemånga bror och systerbarn, och visst, bebisar är jättegulliga, men den känslan för mig byts ganska snabbt till äckelkänslor och obehag. Förlåt alla som redan har barn, jag tycker ju att vissa barn kan vara trevliga, men inte tillräckligt för att jag skall vilja ha några. Någonsin.
Helt säkert kommer många att ha synpunkter på den känslan du/ni har för barn. Men du pratar ju bara för vad du o din man känner och det är ju det som räknas just nu. Jag har 3 barn som jag älskar men jag känner stor respekt för dig o andra som gör valet att inte få några. Då finns det ju heller ingen anledning att hålla på att stoppa i sig p-piller o annat i såpass många år som det faktiskt handlar om.
Gör det som känns rätt och njut av det livet ni har valt och skit i vad andra tycker o tänker.
Jag är steriliserad och gjorde det i mitt tidigare förhållande. Hade då två barn. Så separerade vi och det gick några år. Träffar en ny man som inga barn har. Och vi känner att barn vill vi ha. En IVF behandling senare har vi vårt barn. Så inget är omöjligt...
