så trött...

Dags för drastiska åtgärder kanske? Två tvättkorgar, din och hans, du tvättar givetvis bara din. Packa ner all porslin utom två tallrikar, glas och bestick. Bär ner resten till källaren. Han får han lov att tvätta sin omgång om han vill ha någonting att äta på. Du tar ut varannan soppåse och låter den andra bli kvar i hans garderob. Du handlar och lagar mat, men dammsuger inte. Dammråttorna som blir lägger du i hans garderob/säng. Se till att saker han använder (älsklingskaffe, tandborste, deo)ständigt är slut. Det tvingar honom till affären. Byt bara dina sängkläder men sexvägra så länge inte han byter sina. Och allt detta gör du utan att vara sur ett endaste dugg! Frågar han vad du håller på med så svarar du bara förvånat att "vaddå? jag trodde att det var så du ville ha det? För inte skulle du gift dig med mig om det var en ny mamma du ville ha?"

Kanske att han bättrar sig, eller inte, eller så ansöker han om skilsmässa...

Suck, dessa mammor som förstör sina söner av ren omtanke! Har det gått så länge som 5 år så har tyvärr hans dåliga vanor hunnit fått ordentligt fäste. Varför skulle han ändra sig när han har det så bra? Och han verkar inte heller lida av att det gror igen omkring honom. Svår sits detta. Jag håller med om att det måste svida ordentligt någonstans innan han ändrar sig, antingen i plånboken (städhjälp är toppen) eller genom att du helt enkelt säger att du vill att ni ska vara särbos istället, och ha varsitt hem. När det blir jobbigare att bo ihop än att inte göra det, är det dags att fundera på om relationen kanske rent av mår bättre av att man inte delar sin vardag med varandra. Då har man bara lusten ihop, inte nöden. Lägg fram det på det viset och se hur han reagerar, om han överhuvudtaget bryr sig om vad du tycker. Gör han inte det så lär han knappast ändra sig senare, tyvärr.